Fågelträning...

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

 

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

 

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

 

 

 

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

 

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

 

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

 

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

 

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...


...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

 

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

 

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

 

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

 

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...


...kan hunden inte apportera...
etc.

 

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

 

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

 

 

 

 

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

 

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

 

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

 

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

 

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

 

Test av stoppkommandot...
Jagr i hejdlös eftergång? Tack och lov inte, men om det händer får man fundera lite på vad som behöver göras...utan inblandning av vilt.
Är det katastof om hunden själv tar en fågel? Nej, inte alls. Men saknar hunden grundlydnad och får börja med att lyckas på egen hand kan det behövas lite rejälare tag...
Den största vinsten är att man får lära sig "läsa" sin hund...
Träning på utsatt fågel kan aldrig ersätta erfarenheter gjorda på fjäll och skog - Jagr 6mån avlämnar (slarvigt) sin allra första ripa...lyckan var total.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-