Trams och bortförklaringar...

...hunden tramsar med viltet - agera! ...hunden tramsar med viltet - agera!

Av och till blossar det upp debatt i ämnet apportering. Olika metoder att förmå hunden apportera ställs mot varandra. Den ena mer tvärsäker än den andra på vad som är det bästa. Som familjens tvärsäkerhetsansvarige har även jag ibland kastat mig in i debatten. Beklagar, men kan ibland inte låta bli - som jycken ursäktar sig efter en knallapport. Hursomhelst - jag tänkte här passa på att utveckla ämnet ytterligare, bortom snacket kring olika inlärningsmetoder.

Apport är en självklar och viktig förmåga hos en fågelhund, oavsett ras.  Ska jag svinga bössan efter ett vilt så ska min hund kunna bringa hem bytet i min hand. Jaktens etik och moral är synnerligen tydlig på denna punkt.  Allt annat tyckande är bara trams. Likafullt är det otroligt vanligt att det strular med just apporten. Det kan se hyfsat ut när den egna favorit-dummysen ska hämtas. Men så snart det blir vilt uppstår allehanda problem. Om inte hunden blinkar eller blåvägrar så ska det slamsas, tuggas, plockas och luggas - ofta ackompanjerat av en påhejande matte/husse. Ibland kommer viltet in, tyvärr inte ofta korrekt avlämnat och inte sällan med fula tuggskador.
 

...kunna sitta still är en del i apportträningen. ...kunna sitta still är en del i apportträningen.

Jag ser några vanliga  och rätt grund-läggande orsaker till problemet:
   - Ägaren har inte bestämt sig,
   - Ägaren är rädd för att misslyckas, 
   - Ägaren har taskig tajming, 
   - Ägaren vågar inte ställa krav,

I ovanstående ligger också framgångsreceptet.

- Den hundägare som bestämt sig och anser det vara tillräckligt viktigt kommer göra det som krävs. Så har det alltid varit, och lär så förbli. Ty övriga ägnar sig mest åt bortförklaringar och däri skapas ingen framgång.

- Det blir förstås inte alltid rätt på en gång. Inte ens för mästerdressören. Men den som utnyttjar ett misslyckande till ett tillfälle att lära sig något, kommer lättare se vilken detalj som måste slipas vidare på. 

- Tajming handlar om att göra något i rätt ordning och i rätt tid. Det är lätt att glömma att hunden lever i nuet - det måste även husse/matte göra. Den som har förstånd att hålla tyst och invänta det rätta ögonblicket för beröm eller korrigering kommer effektivt hjälpa sin hund att förstå. 

- När blev det fult att ställa krav? Många verkar tycka det är jobbigt och att man är lite elak när man ställer krav. Tänk om, säger jag bara. Ingen har blivit duktig genom att ha låga krav ställda på sig. Skippa alla tankar om att hunden kanske inte vill, just nu.  Tänk istället - du ska därför att jag vet att du kan. 
 

...en vorsteh ska bära räv. ...en vorsteh ska bära räv.

Ibland kan jag heller inte låta bli att fundera hur arvsanlagen spelar in.  För mycket eller för lite av olika saker i den mentala gottpåsen påverkar hur jag tvingas jobba med en individ. Vissa hundar är enkla andra direkt jobbiga att få till.
Bland de svåraste är de som inte vill, anser jag.
För den som jobbar motvilligt blir allt svårt. Så avlas det fram alltför mesiga ovilliga hundar uppstår bekymmer. Här kan man bara hoppas att förmågan att  ta sig an en räv rankas högt bland parningssugna vorstehtikägare. För jag vill inte ha en försynt vorsteh som är fin i kanten - då är det inte en vorsteh längre. Då är det en...ehh... stannar nog där!
:-)

Vi ses!

...träna varierat - med olika vilt på olika underlag.
...träna varierat - med olika vilt på olika underlag.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-