Stolthet...

Hej,

Helgkursen den 19-20maj är nu fullbokad. Men det kan ju alltid bli något sent avhopp, så anmäl dig gärna på reservlistan.

Fråga till dig som kommer på kursen (och alla andra förövrigt):
– när är du stolt över din hund?

Hundar är femjävliga på att läsa av och påverkas av sin ägare och hur denne känner sig. Jag kan ta min Jagr som exempel. När vi tränar ihop med andra hundar, blir han lätt lite "upp-i-varv". Vänta är inte Jagrs grej, inte min heller för den delen. Sådan husse sådan...
Nåja, det blir lätt lite gny och gnäll av och till. Husse gillar förstås inte detta och blir irriterad. Detta lugnar förstås inte Jagr, tvärtom. Han ser ju att husse också ogillar läget. Husse skäms lite över att hans hund beter sig och blir förbannad över att inte ha lärt Jagr bättre. Det blir lite av en ond cirkel av alltihop.

Men, om jag istället parkerar honom, dvs platsar honom lös ett tiotal meter bort ifrån mig - händer något annat. Helt plötsligt får jag vara stolt över min Jagr. Han klarar att ligga helt lös och bara titta på när andra hundar får apportera eller utföra någon annan övning. Han är tyst och verkar även rätt lugn.

Slutsats?

Jo, jag måste söka efter den stolta känslan!

Vi ses!