2012

We like winter ! We like winter !

Hej,

 

Mellan julklappar och massa god mat kan man passa på att reflektera lite över nådens år 2012 och blicka fram mot det nya pigga fräscha 2013.

Mycket har egentligen varit precis som vanligt. Mellan jobb för brödfödan har vi jagat en del, hållit några hundkurser, startat på några jaktprov och njutit av de kulinariska läckerheter som jaktlyckan ger. Denna livslunk är inte fy skam. Tvärtom den är mycket beroendeframkallande.

 

2012 inleddes med toppfågeljakt. Jaana hade ny bössa – Tikka T3Light Stainless – och vädret var ovanligt perfekt. Kvicksilvret låg stadigt runt -5 och allt var upplagt för finfina dagar. Men någon var annorlunda. Visst hittade vi fågel, men inte i topp. Orre och tjäder höll sig på backen och nergrävda i snön. Det var liksom att de undvek att exponera sig och utsätta sig för onödig fara.

Vinterland...
Lynx Peter Jagr Lynx Peter Jagr

Vinterjakten på ripa är något vi inte kan vara utan (heller). Vi återvände dit vi brukar vara och njöt av några finfina dagar. Sol varvades med snöstorm. Folk fastnade på fjället och fick övernatta i skoterpulkor, medan vi myste i en renvaktarstuga vid fjället fot. Lyckligt ovetande. Vi hittade rätt bra med fågel. Men ovanligt skygg fågel. På ett dussin fågeltagningar kom man inom skotthåll en gång. Det var liksom att allt ripa undvek att utsätta sig för onödig fara.

 

Det blev vår och isen på älven rev utan större väsen. Bävrarna påbörjade sitt vårarbete och jag passade på att leka pälsjägare. Jaktlyckan skulle senare bli till ett par hyggliga skoterhandskar. Vår handlar även om att dra igång skytteträning. Konsten att svinga hagelbössan kräver visst underhåll. Jaana hade även kompletterat vapenskåpet med en Beretta Xplor Light, synnerligen trevlig pjäs med obefintlig rekyl.

 

Det grönskade och vi fick besök av några uppfödare med valpköpare. Vi fick se många fina unga hundar och dess ägare med allt det roliga kvar. Att se nya och erfarna förare börja forma sina oslipade diamanter och anta injagningens utmaningar gör en lite avundsjuk. Det är mycket jobb, men all möda värd. Att få de första fåglarna för sin unghund ger en alldeles speciell glädje.

Jaktlycka
Samarbete Samarbete

Det blev sommar, eftersöksprov, SVK-Trivseldag , Fäviken GameFair och massa annat skoj. En sommar är på många sätt kort men ändå en lång väntan. Till slut blev det ändå sent augusti och livets höjdpunkter drog igång på allvar. Innan vi drog till tjäderskogen överlistades en och annan gås. Plogarna som drar över vårt hemman verka bli fler och fler för varje år. Kul utveckling, men det kan ändå inte mäta sig med spänningen att få släppa sin vorsteh längs myrdrog, skogskammar och sumpiga granskogar.

 

Fågelföryngringen 2012 var inget att minnas med glädje. Och skulle man trott alla diskussioner på sociala medier så fanns knappt en vinge varken på fjäll eller i skog. Vissa propagerade för avlysningar och uppmanade folk att lägga ner jakten. Men vi som trotsade dessa tråkiga uppmaningar fann ändå fågel. Visst var det ett sämre år. Men inte värre än andra sämre år. De fåglar vi fann var ofta snabb på vingarna och utmaningen för jägare och hund blev desto större. Det var liksom att all fågel undvek att utsätta sig för onödig fara. Detta tecken hade egentligen varit synligt hela året. Och visst är naturen rätt finurlig ändå. När fågelföryngringen är skral finns heller ingen vidare sorkstam. Rovdjuren får det mycket tufft och minskar snabbt i antal. Allt kan nu börja om igen och vi kan blicka fram emot en växande fågelstam igen. Ge det bara lite tid, så ska du få se.

 

Förutom älg- och rådjursjakter så spenderades någon helg på jaktprov. Lynx och Jaana är nu halvvägs till EKL, efter en fin 7a på fält Gotland. Jagr är halvvägs på väg till jaktchampionat i både Sverige och Finland. Det lär alltså bli fler provstarter.

 

Vi ses!

Goda middagar väntar
Mums...

Hej!

Det vankas jul med allt vad det innebär. Det ska handlas, pysslas och fejas tills svetten lackar och blodtrycket antagit ära vare gud i höjden. Rim ska rimmas, paket ska paketeras och traditioner ska traderas. Mitt i stöket försöker jag tänka mig bort och tillbaka en aning - till tiden för länge sedan, då allt var lite annorlunda men jakten densamma.

Ripjakt på färgsprakande fjäll är en upplevelse, som alla frälsta vet. Beroende på väder och vind, riptillgång och hundarnas bedrifter kan dock denna upplevelse te sig lite olika. Den upplevelse jag nu ska berätta om utspelade sig för väldigt många år sedan. Hundarna är sedan länge på helt andra jaktmarker och preskriptionstiden torde även vara av utgånget datum - God jul på er alla!

 

...Stor jaktlust i kombination med liten erfarenhet är sällan en lyckad kombination. Krydda med en nypa äventyrslust så kan det snabbt barka iväg. För iväg skulle vi. Fjälljakten skulle denna gång tas en snäpp längre. Allt skulle bli lite bättre, lite häftigare. Innan resan hade vi hyrt en tältkåta av den lokala scoutklubbens ledare farbror "Bosse", med bamseemblem på blå skjorta och misstänkt förtjust i unga pojkar. Uppe vid den långsträckta fjällsjön Virisen väntade nästa hyra – en plastbåt som skulle föra oss ut i vildmarken och riptäta lappviden. Sjön var stor, liksom vår packning. Tre glada vorsteh, en uppnost pointer, tältkåta, packning för en månad, en tilltänkt fru och en jaktkamrat fyllde den mycket oansenliga ekan med råge. Men sjön låg spegelblank och från himlen sken en strålande sol som fick en lilla plastbåten att framstå som tillräckligt sjöduglig. Innan vi sköt ut på vår färd uppmanade den lokale båtuthyraren att vi skulle undvika köra nära land. Där fanns luriga stengrynnor som under åren skördat sina propellrar.

 

Vi puttrade in längs sjön och efter 1,5mils färd fann vi till slut en vacker liten vik att lägga till vid. Tältkåtan restes och jakten kunde börja. Tyvärr finns inte några bestående minnen från några fantastiska fågelsituationer längre kvar. Ty gott om ripa var det ont om. Drömmarna om århundradets ripjakt mörknade i takt med himlen, som förebådade om väderomslag. Sol byttes till regn och en allt häftigare vind. Borta var den spegelblanka sjön som istället började se rätt ogästvänlig ut. Ett snabbt beslut senare var tältlägret rivet och vi befann oss återigen i den lilla jollen och började minnas Anslagstavlans uppmaning "...sex av tio drunknar från små båtar, 8 av tio saknar flytväst...". Nåja, vi var då i alla fall nyktra. Visst statistiskt utrymme att segla i fanns ännu.

 

Mitt ute på sjön slog vågorna in över relingen. Båten gick allt djupare medan den lilla båtmotorn segade sig fram i motvinden. Insikten om att vi höll på sjunka kom lika hastigt som olustigt. Kosan styrdes mot land och där sjönk vi. Tack och lov på grunt vatten. Vi kastade i land hundar, packning och baxade upp båten som kunde tömmas på iskallt fjällsjövatten. Vid det här laget hade det redan börjat skymma skrämmande snabbt.

 

Medan vi stod och diskuterade goda dyra råd passade en av de mer handlingskraftiga hundarna på att festa på ripsäcken. De fåglar vi lyckats skjuta förvandlades illa snabbt till ripfärs. Huruvida detta påverkade vår beslutsförmåga låter jag vara osagt. Men tilltänkt fru lämnades i vart fall kvar ensam på stranden med fyra hundar, utan mobiltelefon och utan övriga förnödenheter. Vi karlakarlar hoppade i båten igen för att puttra vidare. Planen var att väl i hamn ta en större mer sjöduglig båt och återvända. Så blev det inte.

 

Mitt ute på sjön då hoppet om att överleva var som lägst ringde det i kompisens mobiltelefon. Det var hans gravida sambo som undrade hur det gick för oss. Samtalet bröts ungefär samtidigt som han meddelat att vi kanske inte skulle klara oss. Men det gjorde vi. I båthamnen mötte vi några stressade stockholmare med stor trygg trollingbåt. De hade bråttom att komma iväg innan det blev kolmörkt. Jag förklarade vårt prekära läge och att vi behövde hjälp med att hämta hem en strandsatt ung dam. Någon hjälp fick vi inte. Jag fick dock tag på båtuthyraren. Han förstod att jag inte var sugen på småprata, dricka kaffe och börja omförhandla hyreskontrakten. Mitt just uppblåssade 08-förrakt gjorde processen kort. Stor båt med stor motor erbjöds utan mankemang.

Stockholmarna hade kommit en bit men vi var snabbt i kapp.

 

Gubbtjyvarna skulle nu få se hur man räddar en kvinna i nöd. Ungefär samtidigt står den tilltänkta frun med fyra hundar, med bristande linförighet och tittar på. Hon ser två båtar passera studsande på vågorna och försvinna vidare in efter sjön. När vi kom fram till udden där vi trodde oss lämnat vårt kvinnliga sällskap, var den tom. För att inte frysa ihjäl hade hon givetvis börjat gå. Vi vände tillbaka och spanade in i mörkret. Men några passagerare att hämta upp återfanns aldrig. Till slut var det helt mörkt. Endast några svaga ljus från båtplatsen syntes som kunde vägleda oss tillbaka. På stranden stod en orolig båtuthyrare. Om det var hans fina båt han oroade sig mest över låter jag vara osagt. Men, klockan var nu sena kvällen och fjällbon började mumla om fjällräddningen...

 

Nu hör det till saken att den tilltänkta frun är och var av det sega, uthålliga och vältränade slaget. Så någon fjällräddning blev det inte mer tal om. Efter en lång blöt, kall orolig väntan kom en bil körandes efter del slingriga lilla vägen. Ut ur den norskregistrerade lilla skåpbilen hoppade den ännu blötare och kallare dam och fyra hundar. För att ha avverkat en jaktdag, blivit lämnad ensam och sen fått gå 1,5mil till i mörker, genom ris och över strida jokkar – var hon på ett förvånads värt bra humör. Hon berättande att hon stött siktat söderut för att komma upp på landsvägen. Där hade hon stött på ett litet tältläger, fyllt med norrmän. Norrmännen var dock fyllda med sprit, så någon vidare hjälp gick inte få där heller. Men en skenbart nyktrare stackare dök efter en stund upp med sin bil. Han var ute och letade sina settrar som sprungit bort (undra var jag hört det tidigare). Han erbjöd skjuts och på den vägen blev det...

 

Just före midnatt anlände tre dränkta personer, med genomblöt packning och fyra aningen slitna hundar till kompisens stuga utanför Kittelfjäll. Dagen därpå gjordes ett tappert försök att hitta nya ripor, att ersätta de söndertuggade med. Jag minns inte hur det gick för oss mer än att dagen blev ovanligt kort...

 

SLUTET GOTT ALLTING GOTT - SKÖT OM ER!

Toppfågellandskap... Toppfågellandskap...

 

Hej,

Hoppas ni alla hinner ta några behövliga stressfria dagar - mitt i all julhets. På tal om julhets, minns jag följande:

"...mitt i julhetsen skulle jag tvärsnippa till föräldrahemmet i något sedan länge bortglömt ärende. Det var kväll och snöade rätt så okej trots åtskilliga minusgrader. Väl i Byske så svängde jag in på den väg som ledde till destinationen. Kylan och snöyran gjorde det lilla samhället mer folkto...mt än vanligt. Alla höll sig inne. Alla utom en. Mitt på vägen låg en gubbe - raklång på mage med utsträckta armar och med stora snöskyffeln framför sig.

- Satan, han har skottat ihjäl sig, han jag tänka innan jag bromsade in och hoppade ut.

Väl framme hos den gamle mannen konstaterade jag vissa livstecken i form av rosslingar. Jag frågade hur han mådde och kunde med nöd och näppe tyda svårdomar från vanlig byskebondska. Han verkade klaga över armarna.

- Satan, han har fått en hjärtinfarkt, konstaterade jag tvärsäkert men utan adekvat utbildning.

Medan jag fumlade efter mobiltelefon anande jag att någon mer kom till undsättning. En synnerligen barsk tant med ättiksur uppsyn mötte mig.

- Han andas och lever men vi måste ringa ambulans, stammande jag fram.

- Inte alls, sa damen. Vi tar in honom i garaget.

Min redan stressade hjärna förstod plötsligt ännu mindre. Vad yrade kärringen om?
- Förstår du inte vad jag säger, vi måste ringa ambulans, upprepade jag lite bestämt.

Damen svarade upp som bestämda damer oftast gör - med ännu mer bestämdhet.
- Gubbfan ska inte åka ambulans, han ska in i garaget – hjälp till!

Jag mopsar sällan upp mot arga tanter så jag lydde förvirrat och greppade gubben. Någonstans där hann övriga sinnen ikapp. En distinkt doft av alkohol slog emot mig då försökte baxa upp honom på benen. Tanten öppnade garageporten och in kom gubben på vodkavingliga ben. Jag satte honom i en stol, som såg ut att ha använts för tillnyktring förut..."

Historien fick alltså ett hyfsat slut. Men ta det lugnt, spadar och sprit kan bli en farlig kombination!

Tjära skogsskidorna och ta en tur...
Ta vara på de få soltimmar som bjuds...
En sista stötjakt kanske också hinns med...

Kommentera gärna inlägget:

Bävrar i mellanstorlek ca 18kg... Bävrar i mellanstorlek ca 18kg...

Hej

 

Att införskaffa sig ett par riktigt varma skoterhandskar kan göras på olika sätt – jag tog den långa vägen. Resan började redan i våras, i en kanot i en nyss riven älv. Ännu flöt isflak förbi. Min bror och jag försökte undvika att återuppleva Titanic-katastrofen. Jaktlyckan blev hygglig.

Bra plats att besöka... Bra plats att besöka...

Egentligen hade jakten redan börjat en månad innan älven rivit och medgav bekväm kanotfärd. Turer längs älvsisen gav tydliga indikationer var vår största gnagare fanns att hitta. Jag är däremot ingen seg tålmodig passjägare. Så att sitta och vänta vid någon betesplats går liksom bort. Hellre då vänta tills soliga majkvällar infinner sig med fågelsång och möjlighet till kanotpaddling. Då är det vår på riktigt, enligt mig.

Flådd och klar för att skickas på beredning Flådd och klar för att skickas på beredning

Att jaga och skjuta sin bäver är den lätta angenäma delen. Att ta hand om bytet är betydlig värre. Den som flått en och annan baddare vet vad jag talar om. Det finns inga likheter med att t ex flå en älg eller rådjur. Där kan stora delar av skinnet dras av. På en bäver krävs överallt en vass kniv - som förvånansvärt snabbt blir slö.

Jag duger till att flå, men där slutar min kompetens när det gäller hudar. Att bereda skinn är en konst i sig och då vänder jag mig hellre till de som kan. Sagt och gjort. En knapp tusenlapp senare så var det avklarat.

Berett skinn - klart för fortsatt jobb. Berett skinn - klart för fortsatt jobb.

När man får hem ett fint berett bäverskinn inser man vilken enorm päls de har. 23.000 hårstrån per kvadratcentimeter (sägs det)!

Planen var ju att förädla skinnet till ett par rejäla skoterhandskar, som även kan hänga med på kalla älgpass och nyttjas som sittunderlag. Utmaningen var att hitta en bra mall. I brist på annat så utgick jag från ett annat handskpar. Jag sprättade helt sonika upp dem och återanvände innerhanden. Ovansidan ritades av på bäverskinnet.

Därefter lades bitarna ihop med avigsidorna utåt. För att hålla dem på plats använde jag lite kraftiga klämmor. Sedan blev det en stunds tråcklande med nål och tandtråd. Japp du läste rätt. Tandtråden är mycket stark och enkel att få tag på. Med en smal pryl stack jag hål i skinnen. Jag sydde med s k skomakarsöm. Dvs man2st nålar, en i varje ände på tråden. Nålarna får mötas i hålet och därmed får man en tät stark söm som ser lika dan ut på båda sidor. 

Billiga klämmor från Clas Olssons höll bitarna på plats.
Fint glansigt bäverlurv...
Så det klart - låt vintern komma!

Kommentera gärna inlägget:

Hej!

 

Min och Jagrs allra första provstart i Finland blev rätt lyckad. Stort tack till Jaana som peppade mig att våga starta...

Vi startade på fält i VOI, vilket motsvarar vår svenska elitklass. Bedömningen är överlag lik vår gen här hemma men några saker är lite annorlunda:
- Inget parsläpp trots att underlaget var fält.
- Hunden ska uppvisa en godkänd av föraren anmäld rapport, spontan eller beordrad spelar ingen roll.
- Föraren ska vid ett fågelarbete skjuta över sin egen hund.

Alla dessa tre saker gav mersmak, tyckte jag. Singelsläpp innebär ju att ingen annan hund kan stjäla stånd eller skrämma fågel. Jag som förare äger tiden i släppet helt och kan nyttja marken efter eget huvud. Att få visa att ens hund kan rapportera för en domare som verkligen uppskattar en sådan förmåga kändes också bra. Men det mest minnesvärda var ändå att få skjuta och även fälla över sin egen hund. Det gjorde att alla provnerver försvann. Det blev liksom riktig jakt av det hela - och det triggar ju lite extra positivt.

Det som möjligen var lite jobbigt var att man under hela provdagen knappt förstod ett enda ord. Det var ovanligt tyst i provgruppen, både bland hundar och förare. Något enstaka hyvää eller perkele hördes. Det lilla snack som blev var alltså på finska. Domaren gav heller ingen direkt feedback mellan släppen och när kritiken sedan gavs var den på finska. Google Translate funkade inte i fält (heller) ;-)

 

Kanske vi vågar starta fler gånger!

 

 

Jagr fick denna kritik "fritt översatt av en god vän":

"...Bra självständigt sök som resulterar i fågel och fågelsituationer.
(sökpoäng 4p av 5, x6 =24p)

Hunden visar upp en tom rapport och en rapport som resulterar i fågelarbete.
Fågelarbete 1: Står bra, bra resning som resulterar i fällning. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 2: Rapporterar. Hittas i stånd. Bra anpassad avance. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 3: Står. Fågel upp. Hunden lugn i skott.
(fågeljobbpoäng 5p av 5, x5 =25p)

Vid rapporten följer man hunden lätt och det resulterar i fågelarbete 2.
(rapportbetyg 4p av 5, x3 =12p)

Apport: Bra apport av varm fågel.
(apportpoäng 5p av 5, x2 =10p)

(Spår o vatten från svenska eftersöket gav 18p av 20)

Total: 89p av 100, 1a pris.

..."

I Finland krävs sittande avlämning - av hunden i alla fall :-) Domaren var mycket nöjd med Jagr's varma apport.
I vinnarklass VOI, vår EKL, krävs att hunden visar rapport. Här har jagr kallats av ståndet och sedan gått tillbaka och tagit nytt stånd. Husse beredd att skjuta...
Det är inte alla gånger man får tillaga middag av den fågel man själv skjutit för sin hund - PÅ PROV :-)

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Jaana har haft en hektiskt vecka med jobb i Egypten/Kairo. Så mycket mer än en snabbt glimt av pyramiderna via taxifönstret hanns inte med innan hemfärd. Väl hemma blev det snabb ompackning och avfärd till Finland för besiktning av Ivers 12 valpar och dessutom utställning för Lynx.

 

Vi på hemmaplan får ta en duvning med bygdens tjädrar och kanske ett eller annat rådjur.

 

Trevlig helg!



 

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Efter helgens provbravader på Gotland kan vi lugnt konstatera att vi lärt oss en hel del. Fält tillhör ju inte vårt vanliga underlag direkt. Så stort tack till alla som snällt delat med sig av erfarenheter och kloka råd. Vi hoppas vi kan få återgälda den tjänsten här uppe i våra västerbottniska skogar.

 

Vid tillfälle passade på att fråga en domare om hur stor del av provresultatet som kan anses bero på förarens agerande. 75-80% blev hans svar. Intressant, eller hur? Så med två nybörjare till förare så är vi än mer nöjda med våra hundars prestation denna helg. Snyggt jobbat Lynx. Jagr du får ursäkta en för girig oklok förare...

 

//Peter



--------------------------------------------------------------------

Provkritik Lynx - Fält:7 Apport:10 s.a 170p 1a pris ÖKL
Lynx arbetar under hela dagen i ett för klassen utmärkt sök. Lätt smidig vägvinnande aktion. Tar hela terrängpartiets bredd väl ut till kanterna. Får med sig mycket mark. Mycket förig och följsam på förare och pipa när den används. Står tomt där fasaner nyligt lättat utan hunds inverkan. Fattar stånd i medvind samtidigt som fasantupp lättar. Senare stånd i kuperad mark. Utmärkt precisering och avance. Lugn i flog och skott. 2 tuppar och en höna lättar. Kastapport. Lugn i kast och skott. Gör ett självständigt och fint apportsök. Bra grepp och avlämning.

 

Provkritik Jagr- Fält:5 Apport:10 s.a 144p 2a pris EKL
Ett för klassen utmärkt fältsök under hela dagen. Står resultatlöst vid två tillfällen. Petar under dagen två fasantuppar i hyfsad vind men med svåra vittringsförhållanden (tät hög markvegetation). Spontant lugn. För ivrig på nyslagen rapphönskull, i fel vind, som lättar. Spontant lugn. Sekunderar spontant och på bra avstånd partner som fattat stånd. Ett fint jaktligt arbete på morkulla under dagen. Vid slutet av dagen stånd i kuperad terräng. Utmärkt resning av fasantupp och lugn vid flog/skott. Får lång släpptid och håller samma fina aktion under hela dagen. Förs föredömligt och är mycket följsam på föraren. Kastapport utförs. Lugn i kast och skott. Söker självständigt och finner. Utmärkt grepp och avlämning.

-----------------------------------------------------

Nya tag nästa gång!

Kommentera gärna inlägget:

Provgruppen på söndag - Peter & Jagr, Sabine & Eddie, Jaana & Lynx, Magnus & Lisen, Svante & Milito. Foto: Sabine Tofftén Provgruppen på söndag - Peter & Jagr, Sabine & Eddie, Jaana & Lynx, Magnus & Lisen, Svante & Milito. Foto: Sabine Tofftén

Tre glada norrlänningar packar in sig i en alldeles för liten Passat och drar söderut. Eller två (Jaana & Svante Morén) tar bilen och en kommer flygandes efter som någon annan lyxlirare (Peter). Åksjuketabletter inmundigas och "Destination Gotland" blir verklighet.

 

Väl över på "öen" så tar vi en kort men välbehövlig sightseeing runt ringmuren innan vi möter upp fältexperten Sabine Tofftén som lotsar oss genom en snabbkurs i hur man attackerar stubbar, gräsmarker, svartjord, ängen och allehanda nya underlag.

 

Tja, man kan väl lugnt säga att på fredagkvällen var det ett gäng trötta norrlänningar som innan dom somnade funderade på om det verkligen var en så himla smart idé att starta på jaktprov efter 90 minuters inkörning?

 

Nå, väl ute i marken på lördag möts vi av strålande väder, en provgrupp som är mer än generösa med råd, tips och hjälp. En domare som gör allt han kan för att vi ska få visa våra hundar och trots en trevande start så får vi en heldagskurs i hur ett fältprov går till. Rapphönsen är skygga och fasanerna svåra, men vi lär oss hela tiden och summerar dagen som väldigt lärorik! Kvällen spenderas på den gemytliga lokala pizzerian tillsammans med andra provdeltagare och historierna är många.

 

Söndagen gryr med om möjligt ännu bättre förutsättningar vädermässigt och vi drar återigen ut i solen. Hundarna verkar ha fått kläm på vad som gäller och vi som förare har nu tenta på gårdagens utbildning. Lynx söker fint och ordnar ett bra fågelarbete på fasan som resulterar i 1ÖKL. Jagr har även han ett fint jobb på fasan och går till 2EKL. Svantes Milito har ett par chanser men får inte till det där sista för ett betyg. Vi summerar helgen som väldigt lyckad, men inser att det inte kommer ges tid för några långa avskedsord då färjan väntar... 

 

Vi hastar in i bilen, flyter över till fastlandet och jagar två dagar. Känns toppen att avsluta med avslappnad jakt på det för oss nu lite mer bekanta underlaget.

 

Nöjda med veckan tar vi oss hem med fina minnen, massa lärdomar, ett knippe goda fasaner och härliga nya vänner som vi hoppas få se här uppe i skogarna till hösten!

 

Stort tack till alla vi träffat för att ni förgyllde vår resa, för att ni delat med er av er kunskap och på ett sådant generöst sätt hjälpt oss att bli ännu lite bättre!

Extra tack till Sabine & Fredrik för ert engagemang i vårt äventyr!

 

Nu väntar en rejäl hög med tvätt och förhoppningsvis några goda fasan-middagar :)

Taggiga snår hindrade inte Lynx framfart...
Ett soligt prov på Gotland gav mersmak - lite skillnad mot vad vi är vana ;-)
Fältjakt - En glad Svante efter ett bra apportarbete med Milito...
Jaanas Beretta visade sig funka finfint på fasaner...

Kommentera gärna inlägget:

Denna sifferkombination kan betyda lite olika saker - full poäng på eftersöksgrenarna eller helt enkelt ett datum.


För exakt 39år sedan kräksnöade det som själva tusan i trakterna runt Skellefteå. Min pappa var då en stressad man som slets mellan BB och en traktorreparationsfirma. Tror han var mer sugen att vara på det senare stället. Där kände han sig nog mer hemma. Hur som haver - stort tack till alla gratulationer som haglat in under dagen!

Som vanligt är mycket i görningen hos familjen Tengman-Nilsson. För ett par dar sedan fick Iver finskt dambesök igen. Tycke uppstod. Tack Kai för trevligt sällskap och vi ser fram emot att komma på besök i Finland igen.

Jaana och även passat på att ordna en tripp till Gotlands fältmarker. Det ska bli ett äventyr i sig - undrar om man kommer känna sig som Kung Keno eller hellre kommer vilja gömma sig bakom någon rauk?

 

Vi ses!

Jaana på väg fram till Iver - Fasanjakt Finland...
Fin jaktkoja...
Hyfsat jaktväder...
Jagr o Peter på fasanlöpa...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

En vecka i Australien och Sydney går förvånansvärt fort - är redan på väg hem. Det som verkligen tar på krafterna är själva flygresan, trots att man inte kör själv. Men 7 timmars transit på en myllrande flygplats i Bankok gör livet onödigt ospännande. Fy fabian vad tråkigt det är. Vad göra - tja varför inte ägna sig åt lite jaktplanering...

Det fältslag jag har absolut minst erfarenhet är just fält. Några enstaka resor till diverse marker har det väl blivit. Men någon större jaktlig fältkunskap finns inte. Enda sättet att lära sig mer är att kasta sig iväg och söka nya erfarenheter. Att sitta och fantasijaga på en asiatisk flygplats hjälper ju föga...

 

Frågan är vart man egentligen ska åka. Att släppa sin hund på livströtta fasaner eller sinnesslöa rapphöns känns mindre roligt. Det är redan testat och går bort. Det blir liksom inte en hedervärd jakt då varannan fågel inte förmår ta till vingarna. När man läser jaktprovskritik där sådant förekommer kan man börja undra. Nä, då lockar andra ställen betydligt mer. som t ex våra två största öar. Jag har hört mycket gott om Gotland. Någon gång ska det testas!

Den som sitter på tips om bra ställen får förövrigt gärna höra av sig. Goda råd tas tacksamt emot!

Vi ses!

 

Fasanapport...

Jo men hej!

 

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

 

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

 

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

 

 

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

 

 

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

 

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

 

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

 

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

 

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

 

Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

 

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

 

 

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

 

Vi ses!

 

 

Iver

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Vi liksom de flesta andra kan nog konstatera att denna höst bjuder på aningen sämre fågeltillgång än tidigare år. Kullarna är magrare och det är liksom fler steg mellan varje fågelkontakt. Inget annat att göra än att gå mer och glädjas rejält åt alla jobb hundarna ändå kan prestera...

 

Fortsatt skitjakt på er alla !

Glada miner efter ett bra jobb och lysande skytte av Jaana...
Strålande väder och myrtraskande...
Tjäderdubble är kul...Iver ska ha äran.
Fågelfinnaren Lynx...
Långt men lyckat eftersök på ungtupp avklarat....
Årets näst dyraste ripa....
Dyraste ripan i Arjeplogsfjällen...
Lyckat löparbete...
Lyckat spårjobb med Iver...igen.
Årets inköp - vacuumplastmaskin...rekommenderas.
Baconlindad ripa...mums!

Jakt är värre än heroin - mot drogberoende erbjuds det hjälp...

Vi önskar alla en irktigt angenöäm höst med trevliga upplevelser - nu laddar vi skarpt, siktar högt och sprider hagel i luften så ofte det bara går!

 

Peter & Jaana

I lördags var det dags för årets stora skyttedag. Vi samlade vänner o bekanta till en kanonad av hagelsmällar och kulskott! Efter avslutat skytte eldades bastun igång, grillen tändes och jakthistorierna tog vid!


Citat av en av deltagarna
"...Roligaste dagen i sommar, grymt skytte, nåra öl och mat på kvällen, och sen alla helt galet osannnolika jakthistorier, ni skulle ge ut en dvd med allt. Skulle bli en storsäljare, ha ha ha...;)..."

Stort tack för en riktigt kul dag!

Simulerad skogsjakt - två bruna vorstrar står...vanlig bild!
Dags för fika, tyckte Roger Svante o Lilian...
Dolda kastare...mitt i grönskan och myrstacken...
Svantes reglementsenliga skjutholkar borgade för säkert skytte under grand finale...
Hans och Erik tjuvfikar...
Jaana är redo att leverera svårtagna duvor...
Robban fick ångra klädvalet - tjejlinnet gav blå axel...
Det förbrukades sådana här i rask takt...
Broder Patrik såg sammanbiten ut men sköt över förväntan...som vanligt!
Stort tack till Svante som riggade fleratalet av skyttestationerna...

Kommentera gärna inlägget:

Hej å hallå,

 

Vi flyttade till Söderbodan för lite drygt 10år sedan. Då såg vi endast några enstaka gåsflockar passera över huset. Men vartefter åren gick verkar gässen ha ökat rejält i antal. De två tre senaste åren har det vissa kvällar varit imponerande plogar som passerat eller landat och vilat upp sig inför kommande flytt söderut.

Givetvis har vi försökt skörda av detta flygade köttförråd - med blandade framgångar. Ty ingen jakt är enkel när man saknar viss kunskap och erfarenhet. Sådan tar tid att införskaffa:
- Var flyger gässen?
- Var vill de ta nattvilan?
- Var söker de föda?
- Hur lockar man?
- Hur arrangerar man gömslet och bulvanerna?
- Krav på camoflage?


Visa erfarenheter är nu gjorda. Som tex att gåsjakten handlar om taktik och planering. Och det kanske är det som gör jakten så intressant och lyckan så stor då ens tankar och idéer slår in.

Den som vet mer än många om gåsjakt är Ulf Lindroth. I somras fick vi besök av denne sympatiske man och givetvis passade jag på att fråga en massa saker som jag ännu inte kunnat lista ut - Tack Ulf för dina svar!

Jag kan varmt rekommendera Ulf's vackra och informativa film "Bulvanjakt på gäss". Se och inspireras HÄR 

Snart är det dags att smyga ut och överlista en eller annan gås - sen ska den ju plockas och tillagas också...

Ännu en bra film av Ulf Lindroth...
Under icke-jakttid är de enkla att smyga sig på...

Kommentera gärna inlägget:

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

 

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

 

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

 

 

 

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

 

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

 

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

 

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

 

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...


...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

 

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

 

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

 

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

 

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...


...kan hunden inte apportera...
etc.

 

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

 

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

 

 

 

 

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

 

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

 

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

 

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

 

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

 

Test av stoppkommandot...
Jagr i hejdlös eftergång? Tack och lov inte, men om det händer får man fundera lite på vad som behöver göras...utan inblandning av vilt.
Är det katastof om hunden själv tar en fågel? Nej, inte alls. Men saknar hunden grundlydnad och får börja med att lyckas på egen hand kan det behövas lite rejälare tag...
Den största vinsten är att man får lära sig "läsa" sin hund...
Träning på utsatt fågel kan aldrig ersätta erfarenheter gjorda på fjäll och skog - Jagr 6mån avlämnar (slarvigt) sin allra första ripa...lyckan var total.

Kommentera gärna inlägget:

Snart dags för skarpt spårläge!

 

Både senaste Svensk Jakt & Brukshunden har utmärkta artiklar om hur man kan förbättra sig. Utan att gå in på detaljerna med hur man börjar och vad som motiverar - här är några mina favoriter:

 

1. Använd rätt grejor

Sluta låta dig släpas runt i dragsele med nylonlina. Om man glömt handskar så osar det både bränt kött och svordomar kring ekipaget.

TIPS:

- Jag har äntligen köpt ett spårhalsband. Det betalade sig första kvällen.

- Jag använder plastade linor, lite tyngre, lite klibbigare, men underbara för humöret.

 

2. Häng med i svängarna

Släpp inte hunden fritt att hitta på bus. En hund i lina gräver inte ner spårslutet och den driver inte rådjur.

TIPS:

- Spåra alltid i lina, på det sättet lär du dej att se när hunden spårar, du kan stötta när den tappar bort sig och undvika att den gräver ner spårslutet... Dessutom kan du träna under hundförbudstiden utan att det är några som helst risker för att den ska fräsa iväg med något rådjurskid.

För eftersöksprovet - träna apport separat och låt den någon gång göra ett "lös-spår", men bara i undantagsfall. 

 

3. Låt hunden ta fram kartan

Saker som är enkla gör att vi blir nonchalanta, så även hunden. I Brukshunden görs liknelsen med ett Stockholmsbesök. Åk och hitta till Globen - tja, inte är det så himla märkvärdigt, det är ju både skyltat och sedan ser man den ju lång väg... Men åk och hitta till Andersson som bor på Storgatan 20, 3 trappor upp någonstans i huvudstaden. Tja, då blir det en helt annan sak.

För hunden så är en tinad trut/räv att likställa med Globen. Det är så enkelt att finna att dom inte ens behöver slå upp i kartboken utan kastar sig ut och chansar direkt.

TIPS -

- träna med saker som doftar mindre i slutet (vinge, dummie, träpinne, plastbit)

- släpa inte vilt, bär det och lägg ut det i slutet

- lägg ut ett spårslut långt i förväg (inte vilt men vinge/dummie) så att det inte luktar så mycket. Om spåret går som ett U vid en väg kan man droppa ut slutet flera dagar i förväg.

- lägg inte alltid spårslutet så lättillgängligt - det måste inte ligga uppe på en stubbe, utan låt det ligga bakom en tuva

 

4. Installera farthållare

Visst ser det snyggt ut med en vorsteh som sträcker ut i full galopp, dock är det inte så kul vid skarpt eftersök på älg med förare och skytt som ska skena bakom...

TIPS:

- Gå alltid i din egen takt, låt inte hunden rusa själv. Lär hunden att stanna i spåret och att det är du som bestämmer farten. Återigen en fördel med spårhalsband!

- För en orutinerad hund i kort lina, låt den inte ringa 40-60 meters ringar i full galopp, lär den att gå i spårkärnan genom att bara stanna upp i fall hunden drar iväg på sök.

 

5. Tänk som en älg

Det är enkelt att springa fort och slarvigt för att hitta en utlagd räv på en tallhed i motvind, dock är det sällan man hittar älgen där...

TIPS:

- lägg spår i oländig contorta, uppväxta våtmarker, sly och myr. Eller varför inte över asfaltvägar, längs grusväg och på lägdor. Att lära hunden hantera olika underlag är både värdefullt praktiskt, men oxå ett sätt att utmana så att det inte blir lätt och därmed slarvigt. Variation är nyckeln till utveckling!

- gå inte enligt ett givet mönster (50-50-50-50) utan snirkla och backa, vänd och gå tillbaka. Älgen har inte läst spårbeskrivningen. Ytterligare ett sätt att få hunden att kolla kartan.

- träna med korsande spår, antingen färska viltspår, eller en kompis som passerar med något annat.

 

6. Slutet är nära?

I samma sekund som du släpper din vorsteh på ett släpspår är jyckens "bild" av uppgiften klar - 200 meter bort ligger det något viktigt - nu ger vi järnet!!!

TIPS:

- prova lägga ut flera föremål längs ett spår på 75-100 meter. Visst kanske hunden blir lite förvånad i början, men kolla in hur noggrann den blir med att följa spåret - det kan ju finnas intressanta grejor redan efter 10 meter, bäst att inte slarva! Variera antalet föremål och även spårets längd. Det kan vara benbitar/skinn/fjädrar/vingar/blodstänk/dummies, ja vad som helst som gör hunden intresserad.

 

7. Skarpt läge

Fågelhundar som bara uppfattar skott i samband med fällning av fågel eller att dom ska apportera kan bli svårhanterliga på skarpa eftersök. Anledningen är att vid skadskjutningar så inväntar man inte det "perfekta skottet" utan om tillfälle bjuds så försöker man fälla djuret och korta lidandet. Något som innebär att man kan faktiskt behöva spåra vidare efter att skott avlossats och då vill man att hunden är koncentrerad och kan fullfölja sitt uppdrag.

TIPS:

- vänj hunden vid att skott inte innebär att man kastar sig iväg och försöker se vad som händer. Träna med att någon skjuter på annan plats när du går spår, öka med att skytten följer med och skjuter osv. Prova även skjuta själv.

 

8. Chilla

Ett spår som är 5 minuter gammalt blåser fortfarande omkring i skogen. För hunden är det som att du gått med en högtryckstvätt och sprayat parfym runt dej. Det är inte enkelt att foka på en "spårkärna" på marken då utan hunden får belöningen (hittar vittring) när den sätter nosen högt.

TIPS:

- Låt spåret ligga läääänge - upp till 24 timmar är inget problem för en tränad jycke. Öka tiden successivt, men fler spår som är 1-4 timmar än 4-6 minuter är min tumregel. Variation återigen!

 

9. Om du inte vet var du är hittar du inte hem...

Det är viktigt att lita på hunden, det är trots allt den som ska göra jobbet och inte du som ska styra hunden längs en upptrampad stig. Dock är det viktigt när du börjar träna och när du ökar svårighetsgrad att du vet precis var spåret är, annars är det omöjligt att starta om/gå vidare.

TIPS:

- Snitsla noggrannt, befinn dej själv i spårkärnan och låt inte hunden ringa utanför linans längd annat än i undantagsfall (stark vind). Om hunden ringar/vimsar, stå bara stilla i spåret och beröm när hunden tar an spåret igen.

- Gå osnitslade spår med jämna mellanrum för att kolla av att ni tränat rätt. Från början väljer jag att lägga dessa själv så att jag ändå har lite koll, men allt eftersom man känner sig säkrare kan man be andra lägga dom här spåren så får man öva på att lita på hunden.

 

10. Träna, träna, träna!

Med variation och utmaning så kommer ni göra oanade framsteg i spårskogen. Det man är bra på blir roligt!

 

LYCKA TILL!

/J

Lillebror Patrik o Iver efter en lyckad kalvspårning...

Kommentera gärna inlägget:

Augusti är skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan. En hektisk tid där allehanda premiärer avlöser varandra.

1 aug - predatorjakten inleds...

 

8 aug - kräftpremiär...

16 aug - bockjakt och surströmmingspremiär...

 

21 aug - gås och morkulla blir lovlig...

25aug - den stora fågelpremiären...

 

Bondepraktikan förkunnar även:
Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt

 

Dagar att särskilt beakta:
Laurentiusdagen den 10aug - Är dagen vacker, betyder god höst.
Bartolomeusdagen den 24aug - Är dagen klar, bådar vacker höst.

 

Bråda tider står för dörren - det gäller att ladda rejält!

 

ojojoj så mumsigt...
Premiärvecka...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Efter några intensivt roliga dagar i Jämtland, Åre och en av årets höjdpunkter Fäviken Game Fair - är vi hemma igen. Lite trötta men det är det värt...

Stort tack till alla som hängde på. Stugan är redan bokad för nästa år!!!

Vi ses!

Borta bra men hemma bäst...

Kommentera gärna inlägget:

Det är kul då det går bra! Lynx 10-10 Det är kul då det går bra! Lynx 10-10

Igår tisdag den 17 juli hölls ett eftersöksprov i Söderbodan. 5 startande i öppenklass, 1 elitklass.

Grattis till

Peter & Jagr 8-10 EKL
Jaana & Lynx 10-10 ÖKL

Jenny & Kvittra 10-10 ÖKL

Svante & Milito 10-10 ÖKL

Åsa & Rally 8-10 ÖKL
Sören & Dobby ni kommer igen om någon vecka!

 

Stort tack till domare Robert Lundgren, Lilian-provledare, Bength-spårdragare, Pär-spårdragare, för att ni ställer upp så vi får gå prov!

 

Tack oxå till den trogna publiken Simon, Erika, Leif och Linda.

Lilan-provledare instruerar Pär-funktionär...
Domare Robert Lundgren Piteå redogjorde för kvällens övning - Tack Robert!
Spår start för Jagr
Avlämning Jagr - 8p spår, pga av lite onödig omstart...
Jaana & Lynx 10-10 - bäst då det gäller...
Svante Morén och hans Altersundets Milito visade hur det ska gå till i ÖKL - 10-10, bra jobbat.
Åsa & Rally gör sig redo...
jenny Haraldsson och Quittra sken ikapp med solen, bra jobbat 10-10.
Sören & Dobby laddar inför spåret...
Kaxig jag? Nä...ödmjuk som få. Erika ser skeptisk ut ;-)

Kommentera gärna inlägget:

Imorgon tisdag laddar vi för eftersöksprov. Lynx och Jagr ska försöka bringa hem apporter på land och i vatten. Lynx i ÖKL, Jagr i EKL. Med lite tur ska det kunna ordna sig :-)

Sedan laddar vi för kommande helg och trivseldag med roliga aktiviteter för folk o fä.

Som sagt sommaren känns kort...då det är mycket att stå i.

 

Vi ses!

Kommentera gärna inlägget:

När är det dags att börja fälla för sin hund?

 

Jag vill tro att de allra flesta köper en jakthund för att jaga med den. Vissa har kanske även ambitioner på prov, men jakten torde/borde rankas högst för majoriteten. I fallet fågelhund är huvudsyftet att skjuta just delikata fält-, skogs-, eller fjällhöns. Med vorsteh kan så småningom även annat vilt stå på menyn.

 

Men när är det egentligen dags att börja fälla?

 

I vanlig ordning finns ingen absolut eller allmängiltig sanning. Inget givet bäst före eller tidigast efter datum. Där är det upp till mig som hundägare att avgöra. Vill jag börja jaga tidigt så får jag agera därefter. Ett hundliv är kort så varför skjuta upp det roliga? Jag tänkte därför delge mina tankar i ämnet, som jag förstått vållar en del bryderier och som bör avdramatiseras.

 

Jag tror många väntar för länge med att komma till skott. Vissa verkar oroas för att göra fel. Andra dröjer av andra anledningar. Oavsett så är det ju svårt att bli bra på något man gör alldeles för sällan. Det krävs egentligen inte mer än tre grundläggande saker för att man utan att skämmas ska börja fälla för sin hund:

 

1. Hunden ska vara van vid skott...

 

2. Hunden ska stå för fågel...

 

3. Ett hyggligt stopp-kommando ska finnas...

 

Dessa tre saker är inga oöverkomliga problem att hinna fixa till fram till unghunden är dryga halvåret gammal. Skottvana kan man faktiskt börja tidigt med. Gör man det med viss eftertanke och försiktighet kommer unghunden snart se skott som något mycket positivt.

Visst kan ståndet utvecklas lite olika snabbt för olika hundar, men i regel finns anlaget där och då behövs bara lite coach'ning. Om hunden inte står och råkar stöta fågel får man kliva in med ett stoppkommando och ett litet utvecklingssamtal. En klok hund inser snabbt att man ska ta det lugnt med fågel. Oavsett anledning försöker jag alltid visa missnöje med en stöt = förstörd skottchans. Således har stoppet avgörande betydelse och bör därför tränas tidigt och flitigt utan inblandning av vilt. Inget av detta torde vara särskilt nytt eller revolutionerande.

 

Kan vi skapa problem genom att inte börja fälla någorlunda tidigt för hunden?


Jag tror det. För mig är fälla fågel den "ultimata belöningen" för väl utfört arbete. Jag blir helt enkelt sprudlande glad. Därför ett utmärkt sätt att lära hunden att vi jagar tillsammans. Hunden söker och hittar fågel, men jag ska vara med för att det ska bli fulländat. Jag misstänker att en hund som inte får lära sig detta tidigt kan snabbt hitta egna sätt att belöna sig på, i takt med att jaktlusten och benlängden ökar. Resultatet blir en förbannad och besviken förare som hunden inte ser någon större vits att samarbeta med. Uttryck som "gå ur hand" eller "jaga för sig själv" kan därmed uppstå.

 

Någon har påpekat risken för knallapporter. Jovisst, sådant kan förstås hända. Och har det inte hänt beror det förmodligen på att hunden ännu inte utsatts för en "provocerande fällning". Dvs fågeln fälls och ligger flaxande kort framför nosen på hunden, svår att låta bli för en jaktsugen jycke. 
En hund vars jaktlust ännu inte blommat ut eller som mest har tränats under jaktliknande omständigheter med startpistol kan ha rätt obefintliga förväntningar på att skott ska rendera i fall. Men denna hund blir för eller senare avslöjad. Verkligheten brukar hinna ikapp, antingen på prov eller den dag den får börja jaga på riktigt. Så varför vänta. Jaga på och då det sker och styr upp hundens förbjudna påhitt, en gång för alla. Jag är alltså inte så bedrövad över en knall&fall apport. När den händer är jag beredd att försvara mitt byte likt en surtik försvarar sitt tuggben. Det kan även bli en strof ut gamla Testamentet om den straffande Guden. Viljan att apportera utan tillåtelse brukar då bedarra betänkligt.

 

Att skjuta och föra hund samtidigt är ingen enkel sak, i vart fall inte för en karl. Speciellt om man som förare inte riktigt litar på sin jaktkamrat. Det kan därför vara klokt att ta med en duglig och injagad skytt. Finns ingen sådan fokuserar jag först på skyttet! Japp, du läste rätt. Rätt logiskt egentligen. Jag vill helt enkelt fälla det jag skjuter på. Om hunden sköter sig är allt 110% jippi tjohej och vi kommer ha en minnesvärd högtidsstund tillsammans. Om inte så tar vi en predikan enligt tidigare nämnda procedur. Vad händer om jag istället skulle försöka fokusera på vad hunden gör för att förvissa mig om att den är lydig? Jo, risken för bom ökar med sådär 110%. Jag klarar då inte dölja besvikelsen och ilskan över det inträffade. Detta är otroligt orättvist mot unghunden som just presterat ett perfekt jobb. Det blir ju nästan som att jag delar ut en bestraffning. Hunden gör allt rätt. Jag gör allt fel, sabbar jaktsituationen och blir förbannad. Hur kul är det att jaga med en sådan?


Slutsats - avdramatisera, ha kul och jaga mer - hör av dig om du vill ha recept på fågel!

 

 

Fält är ett bra ställe att snabbt och enkelt få många bra situationer på...Kompisen Lilian firar här en av sina födelsedagar på bästa sätt!

Kommentera gärna inlägget:

God måndag,


Av och till hörs och ses vissa diskussioner om SVK's eftersöksprov. Det debatteras huruvida särskilda prov ska få anordnas i konkurrens med de ordinarie.

En bra utgångspunkt i alla diskussioner med olika ståndpunkter är - Vad som är rätt eller fel, är ofta svårt att avgöra innan man testat. Sagt och gjort. I Skellefteå har vi på eget bevåg och trots visst motstånd arrangerat ett flertal särskilda eftersöksprov. Alltid en veckokväll och med begränsat antal platser. Har det funnits fler intresserade än provplatser, har vi arrangerat ytterligare kvällar. Anledningen till detta påhitt var att alla helt enkelt inte kunde starta på det ordinarie provet. Vissa visste t ex att de skulle vara bortresta, andra skulle arrangera provet ifråga etc.

I år fortsätter arrangera dessa "öppna" särskilda prov. Varför då?
Jo, de slutsatser vi kunnat dra är bara positiva:

 

  • Alla startande inklusive domare och provledare uppskattar att avverka provet under ett par timmar en vanlig veckokväll. Liten risk för krockar med andra sommarmåsten...
  • Ovanstående har gjort det enkelt att hitta domare som ställer upp...
  • Det är normalt betydligt svalare på kvällen en på dagen i juli månad. Hundar och ägare slipper stekas och våndas med långa själadödande väntetider. Många minns med fasa de stora ordinarieproven, som snarast dödade lusten att starta på prov...
  • Om det mot förmodan skulle skita sig, finns alltid chansen att snart starta igen, utan en massa resande. Det avdramatiserar det hela på ett positivt sätt...
  • Det är betydligt enklare ett peppa nya hundägare att våga starta på ett litet avslappnat särskiltprov med ca 6 startande, jämför med ett stort ordinarie prov...

Domarna och provmarkerna varit de samma som på våra ordinarie prov. Därmed kan man säga att skillnaden mot ett ordinarie prov inte är annan än namnet och tiden för utannonsering.


Det har gjorts försök att få till en kombinerad klubb- och provdag. Målet har varit att ha kul och skapa gemenskap. Förespråkarna av detta har då sett de särskilda proven som hot mot klubbgemenskapen. Jag anser än en gång att man ska kika på upplägget inom SVK Västerbotten. Vi anordnar en speciell "Trivseldag" - bara kul, inget prov. Prov är alltid prov - med nevositet och glada vinnare och bistra förlorare. Ingen vidare kombination för en lyckad trivseldag...

I alla sammanhang finns konserkvativa röster som oroas av förnyelse. Förändringar är av gammal hävd något farligt och juu förr ju bättre. Men vågar man bara testa lite nytt kan man kanske skapa något som bättre passar utövarna. Testet vi i Skelleftegänget gjort kanske skulle stöpas om till våra Ordinarie prov 2013? Vi bokar bara in ett antal vardagskvällar, med maximerat antal platser per kväll och låter domarna slåss om vilken kväll de vill se våra duktiga hundar på...

I morgon tisdagkväll den 9juli kör vi första provet - lycka till alla startande!


Vi ses!

För er som ska på Riksprovet - det ryktas om att det blir gås i elitklass...

Kommentera gärna inlägget:

Lynx får en puss efter väl utfört arbete! Lynx får en puss efter väl utfört arbete!

Hej,

 

Stort tack till alla valpköpare hos Boviksbadets Kennel som kom på helgkurs hos oss. Det var verkligen kul att se er jobba med era hundar. Det blir i vanlig ordning rätt högt tempo och mastigt program en helg som denna. Tveka inte att höra av er om ni har några fortsatta funderingar - Lycka till med jakt och prov!

 

Om jag blickar tillbaka reflekterar lite över de hundar och förare vi sett under åren framträder ett rätt tydligt mönster.

 

"Hundar som inte kan gå i koppel utan att hoppa runt och bogsera sin ägare har problem med de flesta saker en fågelhund ska behärska"

 

...nej-kommandot...
...sitta still...
...stanna...
...inkallning...
...och inte minst apporten!

 

Därmed inte sagt att bara hunden kan gå i koppel så är allt klappat och klart. Men, det räcker oftast med att se folk ta ut sin hund ur bilen, se dem sätta på kopplet och gå en kort promenad, för att avgöra hur det är ställt med ledarskapet och samarbetsviljan. För en otålig man som jag är det nästan lite frustrerande att se på. Speciellt med vetskapen att det bara tar några minuter att lära hunden gå lugnt, följsamt och med uppmärksamhet på sin ägare. Det krävs endast beslutsamhet – lite tajming och konsekvens. Detta tar dock inte bara några minuter för föraren att skaffa sig. Lägg därtill viss rädsla att göra fel, så blir ledarskapet över hunden än mer diffust. Samvaron med en livsglad, understimulerad och olydig vorsteh blir snabbt mindre kul. All behövlig träning blir ett straff i sig och blotta tanken att skämma ut sig offentligt med sin hund avskräcker från allehanda framträdanden. Bland denna bistra skara hittar vi alltså inga glada jägare eller provdeltagare.

 

För att komma vidare, få till tajmingen och börja lyckas med sin hund kan man behöva lite hjälp. De kennlar som anordnar tidiga och återkommande valpträffar med sina köpare är helt rätt ute. Fler får en bra start med sin hund. Man lär och inspireras av varandra – på så vis kommer fler lyckas på både jakt och prov!

 

Tre D - som kom ihåg!

Daglig disciplin...
Daglig motion...
Daglig kärlek...
- testa även på din livskamrat :-)


 

Apportträning...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

Det drar ihop sig för helgkurs igen. Denna gång för Bovikbadets Kennel!

 

Vi ser fram emot en kul helg! /Vi ses!

 

Prel. program:

 

Fredag 29/6
19.00 Fika i Boviksbadet. Vi samspråkar om helgens övningar.
Inkvartering för Anna, Margaretha o Jonas under dagen/eftermiddagen. (Har ni inte ätit middag serveras lättare mat. Hör av er ungefär när ni anländer!)

Lördag 30/6
09.00 Samling hos Jaana och Peter i Söderbodan.
Vi börjar dagen med att kolla upp hundarna med en övning som heter walk-up, för att se hur långt vi har hunnit med stadga och kontroll. Kan vi ha dom lösa vid sidan? Kan hundarna se på när andra jobbar och ändå vara passiva? Skott och passivitetsträning.


10.30 Fika

11.00 Parsläpp med inkallning och stoppkommando. Vad ska jag tänka på när jag släpper hunden? Hur lär jag hunden vändsignal?

12.00 Lunch

13.00 Apport, teori och praktik. Hur gör jag när min hund har benägenhet till knallapport? Vi övar apportering med egna apporter, dummis och fåglar.

14.30 Fika

15.00 Jaana o Peter visar hur en jaktsituation ser ut. Ståndträning på fågel i bur.

16.00 Slut för dagen och vi återvänder till Boviksbadet
Bastu och så småningom tänds grillen.


19.00 Middag

 

Söndag 1/7
09.00 Samling inför spårträning. (medtag spårsele och lina)

10.30 Fika

11.00 Markerings- och dirigeringsövningar.

12.00 Lunch

13.00 Vattenträning med dummies och fågel

14.30 Fika och avslut

Övrigt:

Hör av dig om du är allergisk mot något eller om du inte äter kött/fisk. Glutenfritt bröd finns.
Du som ska sova över: Tag med lakan o örngott.
Hör av dig om du funderar på något.

Följande är anmäldar:
Anna Westerlund med Boviksbadets Klej (Nirak)
Jennie Haraldsson med Boviksbadets Kvittra
Margaretha Olofsson med Boviksbadets Lexus
Magdalena Jonsson o Erik Eriksson med Boviksbadets Lego
Jonas Seger med Boviksbadets L'Snoddas
Lilian Westerlund med Boviksbadets Kyra och Boviksbadets Loomi
Ev. Kari Jämsä med Boviksbadets Kodak (Kaxi)

 

En lydig hund är en lycklig hund...

Kommentera gärna inlägget:

Hej å hå!

Du har väl inte glömt att boka in lördag 21 juli. Då blir det åka av i Knaften, Lycksele. En hel dag med trevligt folk, lek med både hundar och bössa etc. Se mer på SVK Västerbottens hemsida.

 

Jaana är en klurig dam som snappat upp ett som annat från t ex våra hundvänner inom SSRK - spaniel & retriever klubben. Igår kväll hade hon hittat på ett litet inofficielt s k Working-test. Lär mer om WT här.

 

Ett antal apporterings-, sök, dirigeringsmoment anordnades, där varje liten del betygsattes = 10p per perfekt apport. Våra tre odågor fick tävla mot varandra. Konstigt att det blir lite viktigare så snart man blandar in betyg och tävling, trots att det är på lek...Jagr vann ;-)

 

Nu är det äntligen helg och midsommar - årets längsta dag och ändå hinner man inte riktigt med allt som ska göras! Förmodligen är man lite för slö. Nåja, det kommer ju nya dagar emot en hela tiden - tur är väl det!

 

Vi ses!

 

Lynx skötte sig bra på gårdagens working test....

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Det som utmärker våra stående fågelhundar är just att de står för fågel. De visar med sin strama fokuserade kroppshållning att de hittat fågel och ungefär var den ligger och trycker. Denna egenskap är via mångårig avel något som finns programmerat i generna. Lika fullt verkar detta vara ett mycket känsligt ämne, fyllt med våndor och tvivel...

 

Alltför ofta stöter vi på folk som är mer eller mindre oroliga för att hunden inte ska stå för fågel. Anordnar man en kurs så är det just detta som folk vill se - att deras hund kan stå för fågel. Borde inte detta vara självklart? I vart fall för en vorsteh borde det vara det. Andra fågelhundsraser kan jag inte riktigt uttala mig om (lika tvärsäkert). Men visst får man en del bryderier här och där...

 

Jag har en stark känsla av att många oroar sig alldeles för mycket och gör alldeles för lite med sin blivande jaktkompis. Så här är det enligt mig - en hund som inte förstår ordet "NEJ", som inte får utlopp för sin enorma energi, som inte ser sin ägare som sin ledare - den kan lätt hitta på att jaga och resa fågel efter eget tycke och smak. Detta trots goda ståndegenskaper.


Till dig som ändå oroas - det är egentligen ganska enkelt.

- Om din unghund är oförsiktig och råkar stöta en fågel. Tala om med ett skarpt "NEJ" att detta var helt åt fanders dåligt och värdelöst. Den förstörde ju en fågelsituation för dig och det är ju helt värdelöst...


- Se till att hunden får tillräcklig stimulans var och varannan dag, året om. En jaktmaskin behöver få jobba - inte ligga i soffan och överladda batterierna.

- Se till att du blir en jaktkompis som är värd att jaga tillsammans med. Det duger inte att bara spotta, svära och dessutom fippla och bomma när väl hunden gör rätt. Vem fasen vill umgås med en sådan...



Hur som haver, våra hundars förmåga att stå för fågel är något vackert, något som ökar min puls dramatiskt. En stor del av spänningen med jakten tillsammans med en bra stående fågelhund handlar om att läsa söket, terrängen och leta reda på sin hund som försvann ut till höger men inte kom tillbaka -  fast förvissad om att hunden står där ute någonstans, med varm fågelvittring i nosen.

I samma ögonblick ögonen fastnar på den kända siluetten av en hund som står ökar pulsen ytterligare. Hunden har gjort sitt, nu är det upp till mig som jägare att gå fram och belöna med en snygg fällning och ett apportkommando!

 

Vi ses!



 

 

Ser du den tryckande rapphönan?
Höga stilpoäng...
280 i puls...
Frambenslyft....
Fokus...
Lågsniff...

Kommentera gärna inlägget:

Tack Johanna Stringberg för att du tog några bilder från SVK's helgskurs!

Svartkråka kan vara lite skrämmande, men med lite bus går det snabbt över...
Daniel visar hur ett snabbt "stanna" ser ut - snyggt!
Karin med sin Scott får lite tips och råd...
Cristine visade upp sin unga blivande stjärna. Yngst på kursen med bara 3mån!
Fokuserade förare och lösa hundar - snyggt!
Rusiak och Britt Marie i arbete...
Vega och Karin i samarbete. Strävhåret Bosse och Sandra i bakgrunden.
Bosse visar hur man levererar dummies!
Nej jag (Peter) tillber inga högra makter för att lyckas med apporten! :-)

Hej,

 

På fredag kommer Vildfjäderns Kennel på besök i Söderbodan för en helgs träning med sina unghundar och deras ägare.

 

Läs mer om Vildfjädern här

 

Vår träningsfilosofi är rätt enkel - det ska vara kul!

Ju mer rätt vi tränar desto mer tur får vi på både jakt och prov. För att orka lägga ner den tid som krävs, måste det helt enkelt vara kul. Vi hoppas kunna tipsa och inspirera både nya och erfarna fågelhundsägare!

 

Välkomna!

 

 

Lynx 13v börjar sin träning mot en fungerande apportör...

Hej,

 

Till helgen blir det full fart i Söderbodan, som vanligt. Vi arrangerar en träningshelg i vorstehklubbens regi.

 

För dig som anmält dig, läs mer här:

Hoppas alla deltagare ska få denna känsla....

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

Helgkursen den 19-20maj är nu fullbokad. Men det kan ju alltid bli något sent avhopp, så anmäl dig gärna på reservlistan.

 

Fråga till dig som kommer på kursen (och alla andra förövrigt):
– när är du stolt över din hund?

 

Hundar är femjävliga på att läsa av och påverkas av sin ägare och hur denne känner sig. Jag kan ta min Jagr som exempel. När vi tränar ihop med andra hundar, blir han lätt lite "upp-i-varv". Vänta är inte Jagrs grej, inte min heller för den delen. Sådan husse sådan...
Nåja, det blir lätt lite gny och gnäll av och till. Husse gillar förstås inte detta och blir irriterad. Detta lugnar förstås inte Jagr, tvärtom. Han ser ju att husse också ogillar läget. Husse skäms lite över att hans hund beter sig och blir förbannad över att inte ha lärt Jagr bättre. Det blir lite av en ond cirkel av alltihop.

 

Men, om jag istället parkerar honom, dvs platsar honom lös ett tiotal meter bort ifrån mig - händer något annat. Helt plötsligt får jag vara stolt över min Jagr. Han klarar att ligga helt lös och bara titta på när andra hundar får apportera eller utföra någon annan övning. Han är tyst och verkar även rätt lugn.

 

Slutsats?

Jo, jag måste söka efter den stolta känslan!

 

Vi ses!

 

Stolt Jagr - I like!

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

SVK anordnar en helgkurs 19-20maj i Skellefteå. Än finns platser kvar. Bara att anmäla sig om du ännu har en hund som behöver tränas...

Läs mer:

Kommentera gärna inlägget:

En lite ovanligt långlivad vinter hindrar inte från att träna vidare med våra jaktmaskiner.

 

Igår samlades en skara fågelhundsägare hemma hos oss – trots snöslask och gråväder. Efter senaste kursen så startades en öppen träningsgrupp. Upplägget är rätt enkelt. Vi träffas varje söndag kl.18:00. Vi turas om att vara värd för träningspasset – hålla marker och filura ut lite övningar. Det är alltså inte kurs med instruktörer, utan här hjälps vi åt att instruera och hitta på övningar till varandra.

 

Fördelarna med ett sådant här arrangemang är många:
- Hundarna får en naturlig och behövlig variation i träningsmiljö...
- Man får se och lära av många hundar i många olika situationer...
- Man sporras att snäppa upp sin egen träning mellan passen...
- Vi turas om att stå för värdskapet och träningsidéerna...

 

Det krävs inget speciellt för att vara med, förutom glatt humör och bestämd vilja att träna och bli bättre. Men ju snabbare man kommer igång med apporten (grunderna ska ju tränas hemma i lugn och ro) desto fler intressanta övningar kan man göra med sin hund. Många är inte där ännu, men ge inte upp, det är värt all möda!

 

Jaana och jag har medverkat på liknande aktiviteter med SSRK, och där fått en hel del goda tips. Ett är - för att träningspasset ska bli effektivt bör man dela upp passet i olika stationer, med ca 4 hundar per station. Innan man drar igång gör man gruppindelningen och går igenom vad som ska göras på varje station. Gruppen ansvarar sen själv för träningen. Väntetiden minskar dramatiskt.

 

Vi ses nästa gång och glöm inte att träna apporten -blanda lek och lydnad.


Lekapport, skapar föremålsintresse – belöna det som hunden gör rätt, ignorera eventuella fel. Våga busa och ha lite kul.

Lydnadsapport, hålla – bära – gripa – hämta, skapar nödvändig precision, minskar slams.

 

För en fullt ut fungerande apport ska hunden kunna:

  • Bli lämnad och sitta still, stadga, då saker kastas och flyger omkring.
  • Söka effektivt och finna apportföremålet.
  • En fungerande inkallning, snabbt och utan krussiduller. Rak in till föraren och stanna där tills nytt kommando ges.
  • Greppa och hålla i apportföremålet tills föraren kommenderas loss.

Apporten är alltså sammansatt av flera delmoment. Träna dem separat och sätt därefter ihop dem till en fungerande helhet!

 

Vi ses!

Utvecklingssamtal pågår - inte helt ovanligt under träning.

Kommentera gärna inlägget:

Inlärning / Krav / Avstånd / Störning - en spännande balansgång!

 

Allt börjar med att man lär in betydelsen av ett kommando – den så kallade inlärningsfasen. På ett positivt sätt skapas en grundförståelse för kommandot. Här är det bra korkat att bli arg och bestraffa om hunden inte lyder. Den förstår ju ännu inte kommandot. Blir man förbannad skapar man bara en osäker hund som tvivlar på sin ledare. Håll dig lugn, tänk positivt och hjälp din hund att förstå.

 

När hunden väl förstår kommandot ska man börja ställa krav – man är nu i den så kallade kravfasen. Glöm inte att kravet gäller både hund och förare. Ges ett kommando ska det få konsekvenser.

 

Åtlyds kommandot – underbart bra!
Åtlyds det inte - korrigera!

 

Det är alltså nu det blir lite jobbigt att vara hundägare. Ger jag ett kommando måste jag också vara beredd att agera för att det åtlyds. Hundar lär sig annars otroligt snabbt att husse/matte inte menar allvar alla gånger. Då skapas snabbt en olydig hund, dvs en som själv bestämmer när det är värt att vara lydig. Dags att plocka fram den gamla devisen "bättre hålla tyst och bli tagen för en idiot, än öppna munnen och undanröja alla tvivel". Med andra ord, var rädd om dina kommandon och var hellre tyst om du inte är beredd att agera om hunden inte lyder.

 

Som ägare till en stående fågelhund med snabba ben och skenande jaktlust börjar man nu på allvar kriga mot avstånd. Just det, avstånd, sträcka, antal meter. Man kämpar dessutom mot två olika typer av avstånd för att få hunden att åtlyda ett givet kommando.

 

1. Avståndet till hunden.
Ex. Hunden lyder bättre inom 20m håll än på dryga 220m. Ju längre desto svårare alltså.

 

2. Avståndet mellan hunden och en förförisk störning.
Ex. Hoppar grannens katt upp 5m framför hunden lyder den sämre än om katten springer iväg på 100m håll. Ju kortare avstånd desto högre retning/störning = mindre vilja att lyda.

 

Som om inte detta vore nog. Förutom avstånd till retning är typ av retning också av betydelse. Hundar går igång olika mycket på mysiga människor, hunsade hundar, kastrerade katter, rödskimrande rådjur, rådvilla renar och flaxande fåglar. Du lär snart lära dig vad som triggar din hund och ställer lydnaden på hårda prov.

 

Ju mer jag tränar desto mer tur får jag i jaktskogen!

 

Stor störning på nära håll och långt till husse = svårt!

Kommentera gärna inlägget:

Träningstips – "dragkamp för ledarskapet"

 

En dragkampsövning stärker faktiskt ledarskapet och formar ett litet nytt sätt att berömma. Logiken är enkel. Hundar gillar att leka. Men det är den allsmäktige chefen som både inbjuder till lek och bestämmer när densamma ska upphöra. Hundar älskar en allsmäktig ledare. Det ger den trygghet och livskvalitet. En bra ledare har tydliga regler och erbjuder en bra tillvaro för den som följer dem. Enkelt eller hur?

 

Hur gör man då? Jo, ett halvmeterlångt rep med knutar i ändarna fungerar alldeles utmärkt för ändamålet. De flesta hundar brukar gå inbjuda till lekfull dragkamp. Börja i garaget eller i något annat avgränsat område som hunden inte kan avvika ifrån. Busa igång och inbjud till lek. Ju mer social kamplust hunden har desto mer eggad kommer den bli av upptåget. Kampa och gör lite lagom motstånd i dragkampen. Låt hunden "vinna" och få leksaken. Vad händer?

 

- Kommer hunden spontant tillbaka för att leka mer?
Utmärkt, du fick just ett litet mått på samarbete! Erbjud en ny dragkamp, där du efter en stund stannar upp och kommenderar slut på leken. Föremålet (tänk nyfälld tjäder) är nu ditt och det ska hunden acceptera. Om inte, så var rejält tydlig kring äganderätten. Samma agerande gäller om hunden blir för taggad och säker på sin egen äganderätt under dragkampen. Var tydlig – du bestämmer när leken börjar och när den slutar. Inga tveksamheter.

 

- Släpper hunden föremålet direkt?
Ingen fara, ta bara upp leken på nytt. En ranglåg eller icke lekvan hund kan vara blyg till en början. Men det brukar släppa. En hund med mycket låg social kamplust kan också vara lite seg. I det fallet bör man nyttja tillfällen då hunden haft en lite tråkig dag, utan andra aktiviteter. Ge inte upp.

 

- Går hunden undan med sin trofé och vill behålla den själv?
Intressant, du ser ett visst mått av självständighet och brist på respekt. Vänta en liten stund och se vad som händer. Kanske kommer hunden tillbaka för att leka mer – bra. Om inte, gå fram till hunden och kommendera loss. Inga tveksamheter. Återigen, den nyfällda "tjädern" är din, bara din och det ska hunden acceptera. Om inte, så var rejält tydlig kring äganderätten. Upprepa dragkampen, där du efter en stund stannar upp och kommenderar slut på leken med dig som segrare.

 

 

Prova berömma inkallning med att erbjuda en kul dragkamp. Du kommer förmodligen sen märka att hunden ökar farten in till dig. Den kommer alltså inte bara för den måste, den kommer för den vill!

 

Lycka till!

 

Repstumpen brukar snabbt bli mycket omtyckt...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

I söndags hölls vårens första kurs för de lite yngre fågelhundarna. Fokus låg på grunderna och påminna hundägarna nya som gamla – om allt arbete som måste göras. Fritt följ – inkallning – stopp – stadga – apportens grunddelar...och en massa fika och hundsnack förstås.

 

I vanlig ordning så handlar mycket om ledarskap på våra kurser. Tydlighet från föraren och ett fungerande beröm + nej-kommando är vägen till framgång. Vissa hade kommit en bra bit på vägen medan andra har en bit kvar. Men ingen orsak till oro. Det är ju många fina träninsgdagar kvar innan 25augusti och fågelpremiären.

 

Tack alla medverkande till en trevlig dag trots snöslask och gråmulen himmel.

Vi ses nästa gång!


 

Träningstips 1 – ledarskapsmys.
Sätt dig på golvet med ryggen mot väggen. Kalla till dig hunden och se till att den lägger sig i ditt knä. Vänd hunden så den ligger helt på rygg mellan dina utsträckta ben med huvudet upp mot din överkropp. Agera lugnt men obevekligt bestämt - detta är ingen förhandling. Du bestämmer och hunden ska bara foga sig. Pyssla om den, med mycket gos och kel. Kontrollera tassar, lyft på läppar och kika till tänder. Se det som en liten besiktning.

 

Denna lilla övning säger en del om ditt ledarskap. Går det lugnt och sansat till? Fogar sig hunden? Slappnar den av och trivs med ditt pyssel? Grattis – då har hunden förtroende för dig.

 

Blir denna övning istället mer av en brottningsmatch? Hunden vill inte ligga kvar, utan sprattlar och vill upp? Då är det högt tid att bestämma sig och agera därefter. Hunden får streta emot hur mycket den vill. Den ska bara ligga kvar. Minsta lilla tvekan hos dig som förare genomskådar hunden omedelbart. Så tänk igenom ditt agerande och möjliga händelseförlopp innan du sätter dig ner och tar det behövliga utvecklingssamtalet.

Lycka till!

 

 

 

Träningstips 2 – inkallning med vardagsstörning.
Varje dag ger du hunden mat ett par gånger. Nyttja detta tillfälle till en liten inkallningsövning. Sätt/lägg hunden på en bestämd plats. Ställ fram maten och var beredd på att hunden kliver upp. Korrigera och kräv att hunden är kvar på sin plats och inväntar ett varsågod. Det brukar gå rätt fort att förstå vad som gäller för att få mat. Låt sen hunden springa fram och äta några tuggor. Ge ett inkallningskommando tillbaka till utgångsläget. Vad händer? Kommer hunden till dig. Grattis – belöna med att omedelbart "ja-varsågod" och låt hunden fortsätta sin måltid.

 

Eller, händer ingenting då du kallar på hunden? Den fortsätter äta, kanske med ökad intensitet dessutom? Testa direkt ett skarpt "NEJ". Om hunden slutar äta, och kanske vänder sig om mot dig, ge direkt beröm och kalla in den till dig, och låt den återvända till maten igen.

 

Eller, händer ingenting efter vare sig inkallnings- och NEJ-kommandot? Då får du helt enkelt agera "surtik". Stega bestämt fram till hunden och påtala snabbt budskapet med all önskvärd tydlighet, enligt gamla testamentet. Du som förare betalar för maten och bestämmer hur och när den ska ätas. Punkt slut. Snabb korrigering alltså. Backa sen direkt undan och kalla in hunden med din snälla röst. Beröm då hunden kommer och låt den sitta och vänta en liten stund. Ge varsågod och låt hunden fortsätta äta en stund. Upprepa proceduren en gång till. Har du en lite mjukare hund brukar budskapet gå fram rätt snabbt. En matsnål lite hårdare hund kan behöva ytterligare en påminnelse om vad "hit" betyder...

Lycka till!

 

Kommentera gärna inlägget:

Hej och välkommen på säsongsupptakt och vårens 1a kurs!

 

 

Upplägg:
Vi är tre jaktintresserade instruktörer som kommer ge tips och råd för att du ska ha kul och lyckas med din fågelhund vid praktisk jakt och jaktprov. Vi kommer visa de viktigaste grundmomenten och låta dig testa diverse övningar utifrån den nivå du befinner dig med hunden. Kanske du också kan tipsa oss andra om några lyckade, roliga övningar.
Vi hoppas dagen ska inspirera till fortsatt rolig träning.

 

Ju mer vi tränar desto mer tur får vi - det gäller även jakt och prov!

 

 

Plats:
Hemma hos Jaana & Peter, Söderbodan 112, 934 91 Kåge.
Sväng av E4:an österut i Frostkåge. Kör mot Östanbäck. Direkt efter Östanbäcksbron, sväng höger mot Söderbodan och efter 4km är du framme, rött gargage alldeles intill vägen.

 

09:00 - Samling med kaffetår
Vi bekantar oss och går igenom upplägget för dagen. Kanske finns det något specifikt du vill lyfta fram och hjälp med.
Innan vi drar igång träningen med hundarna tar vi en kort rastningspromenad tillsammans.

 

Träningpass 1 - Ledarskapet
Fokus på tajming i beröm/korrigering.
Nej-kommandot, kanske det viktigaste kommandon av alla för en hund med mycket jaktlust. Vila på kommando, praktiskt vid fikapausen!

 

11.00 – Apporteringens grunder "hålla, bära, gripa, hämta"

Diskussion och visning av olika inlärningsmetoder, till färdigt moment.

 

12:00 - Jägarmässig lunch

 

Träningspass 2 - stopp, inkallning

Stopp-kommandot, kommandot för hundens säkerhet, mer jaktlycka och höga pris på jaktprov. Tips på hur man börjar och går vidare.
Fortsatta övningar i inkallning, sitt, ligg.

 

15:00 - Fikapaus

 

Träningspass 3 - med apport

Tips på hur man skapar glädje och precision i apporten. Lydnadsapportens grunder (hålla, bära, gripa, hämta)

 

16:00 Summering och avslut
Avslutande tips på vad just du ska fila vidare på.

 

---------------------------------------------------------------------------------
Medtag:
- Kläder för alla väder.
- Rejält koppel (ej flexi)
- Apportföremål som din hund gillar (i fall att du har hunnit börjat träna).
- Vattenskål & filt till hunden

- Något att belöna din hund med, godis, korvring, leksak etc.

 

För framgång krävs skicklighet och tur - har man lite av det ena krävs mer av det andra!

 

Välkommen!
// Fredrik / Jaana / Peter

 

 

Samarbete ger jaktlycka!

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Häromkvällen kom kompisen Svante förbi med en fin pokal och lite jaktprovsdiplom från 2011. Pokalen med många namnkunniga vorstrar ingraverade - var till Lynx. Han blev lokalklubbens bästa unghund gångna året. God två var Jagr...

 

Vi blickar nu framåt och planerar för kommande vårträning och kurser. Läs mer här.

 

Vi ses!

 

Lynx och Jagr i gott samarbete på fasan...

Kommentera gärna inlägget:

v.11 varje år går Vindelsälvsdraget - 40mil hundkörning i lagstaffett!

 

Vi hann knappt hem från fjälljakten, innan Jaana packade om väskorna, tog Jagr och Lynx och drog västerut igen. Som vanligt fick man glada rapporter om full fart och massa trevligheter i Lag 33. Väl hemma igen var både fru och hundar ovanligt trötta...

Hårt liv, för dagen efter väntade ett plan på Jaana med destination Egypten för en veckas jobb. Snabba kontraster kan man säga....

 

Läs mer och se bilder här på V-dragets hemsida

 

Är du sugen på veta mer, eller kanske ansöka om en plats i laget - kontakta Jaana!

 

Vi ses!

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

En jaktkompis du aldrig slipper undan är vädret. Ibland är "hon" din bästa vän. Ibland det motsatta. Oavsett är det bara att gilla läget, acceptera och anpassa sig efter rådande situation. På årets vinterripjakt hade vi INTE någon vidare jaktkompis i vädret. Korta solglimtar byttes snabbt till kraftig blåst och snöfall som gjorde jakten svår och stundtals omöjlig. Riptillgången var glädjande god, men de var onödigt skygga. Ofta tog de till vingarna när man var på väg upp till hunden, på ca 60m håll. Men får man tillräckligt många chanser infinner sig ändå viss jaktlycka till slut. En afton hade vi 16 fågeltagningar med Lynx på 2 timmar - Yiiihaaa! 
 

Vinterjakt på ripa är inte lätt. Det kan vara alldeles underbart, sol, bra före för hunden och trygga snälla ripor. Tyvärr är dessa dagar väldigt få. Ofta får man tampas med rätt tuffa förhållanden. Det gör bara att man minns och skattar de soliga stunderna desto högre.

 

Det finns dock några saker som kan bidra till en mer lyckad jakt:

  • Bo ute på fjället.
    Att kunna skida ut direkt från stugan är ett måste, enligt mig. Man kan matcha hundarna bättre, med kortare turer och vila i varm stuga när vädret sviker. Man orkar själv hålla ut dagarna om man enkelt kan ta en rejäl lunchpaus. Bekvämt, jodå. Men jag är ju bekväm. Oftast är jakten som bäst sista två timmarna på dagen, så bränn inte ut er för tidigt. Men det visste du nog redan.
  • Lätta skidor med bra fäste
    Jag använder stighudar på lätta plastskidor. Kan alltså enkelt klättra upp, eller ta mig lagom snabbt ner till hunden där den står. Skyttet blir bra mycket säkrare och bättre om man inte halkar omkring och kräver stavtag för att få sig fram. 
  • Vältränade hundar med friska tassar
    Föret kan ibland vara rejält tufft, både för kondition och tassar. Att försöka jaga med en dåligt tränad hund eller en med halvtaskiga tassar är närmast kriminellt. Vi har tre hundar vi kan rulla runt på. det innebär rätt korta pass, med bra återhämtning och skulle någon bli sliten blir man inte utan hund. Tassarnas kondition kan man också påverka genom regelbunden tillsyn, filning och smorsel med t ex salicylsyravaselin.
  • Rengjord bössa och vassa laddningar
    Hagelbössan får inte vara för flottig, då kan den lätt frysa ihop. Ta isär påken, lägg mekanismen i T-röd eller Fotogen. Blås rent med tryckluft. Skotthållen kan ibland bli lite dryga. Se därför till att ladda med lite vassare hagelammo. 36gr 5:or med extra speed ska det vara, om du frågar mig.
  • Vältränat skytte och flås
    Det underlättar alltid. Allt blir så mycket roligare då. Inte kul om man inte orkar skida på i avancen tillräckligt. Hagelskytte på skidor är heller så lätt. Träna, träna och träna.
  • God mat och gott sällskap
    Kanske det allra viktigaste för en trevlig jakt. Självklarheter...

Fortsatt skitjakt på er! //Peter

Gamle Iver visade sin erfarenhet och sitt "go" dessa dagar - KUL!

Kommentera gärna inlägget:

Diskussion - problemlösning trög avance

 

Trög avance är ett elände. Det vet nog alla som haft motsatsen i en hund som har en fejdig rejäl avance. De som tycker annat tycker inte som jag, dvs. de har fel. Jaktsituationerna blir ju så mycket bättre och betygen på prov högre med en hund som:


- kan resa med tillräcklig fart så att fågeln, då ofta fasan eller tjäder, inte bara löper undan...


- kan resa etappvis, 5-10m, så att skotthållen inte blir för långa...

 

- kan resa mot sin förare, för att omöjliga skottlägen möjliga...


- kan resa fågel med på långt håll, så att betygen trillar in även då fågeln är onödigt skygg...

 

De som lyssnat till t ex Anders Landins lära vet att han tydligt propagerar för att träna in ett fungerande stopp innan jag börjar släppa på fågel. Då har jag ju möjlighet att avslappnat gå fram och resa med min blivande stjärna. Berömma ett lagom förföljande, för att sedan kommendera stopp på ett positivt sätt. Fågelsituationen blir alltså genomgående positiv.

 

Har jag inget bra stopp, blir situationen snabbt den omvända. Som förare kommer jag vara spänd och osäker. Hunden känner förstås av detta redan innan den får sitt avancekommando. Jag kommer heller inte våga berömma hunden då fågel lyfter. Ofta kommer istället ett mycket negativt laddat stoppkommando att vrålas ut, redan innan hunden sett eller fattat att den fått fågeln på vingar. Inte helt ovanligt är att hunden även går efter. Valet mellan att stanna kvar hos sin hysteriska förare eller ha roligt och ränna efter fågeln blir enkelt. Upprepas detta kommer jag snart ha en rejält trög hund. Mycket vanlig orsak, men inte den enda.

 

Det går även jaga in en allt trögare avance. Skogsjakt, eller vinterjakt på skygga ripor innebär ofta att fågel lyfter medan jägaren är på väg fram till hunden som står. Jag hinner aldrig ens förska resa. Samma gäller ofta i skogen. Även ett löparbete där jag tillsammans med hunden tar mig fram efter löpan tills tjädern lyfter saknar en formell avance. När jag summerat höstens jakt och många fågelsituationer är det ytterst få lägen jag fått resa med min unge Jagr. Orrarna har lyft före jag ansett mig vara tillräckligt nära honom för att avancera. Jag har förstås skjutit i dessa lägen, jägare som jag anser mig vara. Tillräckligt ofta har det ramlat ner fågel för att jag ska vara någorlunda nöjd. Men detta har tyvärr försämrat Jagrs avance. Den är inte så frejdig som jag skulle vilja ha den (jmf då med gamle Iver). Jagr har här alltså förvärvat en lite seg avance. Något att ta tag i alltså...

 

Det är lätt att se och påtala problem - svårare att lösa dem.

Svårt, men därmed inte sagt omöjligt. Jag har lyssnat runt lite med frun och andra kloka människor och funderat utifrån egna erfarenheter.

Här är några tankar och reflektioner:


- Träna in stoppkommandot utanför fågelsituationer och fortsätt underhålla det.


- Avancera avslappnat och med ett lågmält positivt kommando.


- Träna in ditt avancekommando i situationer utan fågel och få det att bli positivt.


- Tänk på ditt eget agerande i en fågelsituation. En spänd stressad skjutklar kroppshållning gör hunden trögare. Smyger du stelt fram som en adrenalinstinn lönnmördare, eller bara att du viker ihop bössan gör att hunden stramar upp sig och kan bli ovillig att resa. Försök att agera avslappnad, nästan lite nonchalant.

 

- Misstänker du att hunden står hårt nära fågeln, vänta ut den. Ha inte för bråttom.


- Kan du kalla av hunden från ståndet, gör det då och då. Stanna hunden då den sen går tillbaka mot fågeln. Ge avancekommando och beröm mycket.


- När man småspringer fram på en löpa med hunden. Stanna den då och då, beröm, ge nytt avancekommando och mer beröm då den går på.

 

Läs av hunden, fundera, analysera och prova dig fram – framgång kan kräva viss experimentell verksamhet!

 

Vi ses!

 

På tal om smygande indianer....
Ännu en fullt fokuserad indianare...
De flesta tjädrar för Jagr i höst hann jag aldrig ge avancekommando på...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Nu är det nära. Snart hemma igen bara för att packa nya resväskor. Den som provat på vinterjaktens tjusning efter vita marsripor vet vad jag talar om. Ska man bosätta sig i väglöst fjällandskap blir det en och annan pryl som ska fixas.

Lasta skoter och kälke. Ordna med mat för folk och fä. Packa värmetäcken, transportbur, 1a-hjälpen. Kläder i tillräcklig omfattning. Se över skidutrustningen. Skjuta in studsaren och smörja upp hagelbössan...und so weiter. Ett och annat att stå i men vad gör väl det. Uppladdning inför en liten jaktlig expedition är alltid kul. Alla förväntningar på väder, skidföre och riptillgång är ju liksom på topp.

 

En annan funderingen är vilka situationer jakten kommer bjuda på? Vad kommer hundarna få lära sig denna gång? Vad kommer jag själv få dra för lärdomar? Vilka jaktliga fadäser kommer jag måsta ursäkta mig för till Iver, Jagr, Lynx och kanske även Jaana. Kanske däri ligger lite av tjusningen. All den erfarenhet man tror sig ha kan plötsligt vara som bortblåst, då en helt ny situation infinner sig. Man får alltid lära sig något nytt.

 

Vi ses!

Skjuta igen eller skicka hunden på apport. Fel beslut i fel läge och man förlorar ripan....
Ripan ligger uppe till höger och Jagr är otåligt fokuserad på ett kommande apportkommando...
Inget slår en varm stuga ute i jaktmarkerna...lunchpauserna blir så mycket mysigare.

Kommentera gärna inlägget:

Hej!

 

Jag är ingen världsvan vagabond. Har sällan varit på någon solsemester utanför Byske sandstränder. Egentligen är jag helt fel person att rådfråga om några semestertips som inte omfattar bössa och hund. Men under en pågående intensiv arbetsvecka i Sydney kan jag ändå drista mig till att ge ett litet tips till den som inte räds många och långa flygtimmar.

 

Åk till Sydney

 

Behagligt klimat, god mat och synnerligen trevligt folk. Man känner sig direkt välkommen och man blir imponerad av deras sköna syn på livet. En normal arbetsdag inleds...på stranden! Hopp i badshortsen och greppa surfbrädan och ta ett pass i vågorna verkar vara fullt normal. Detta gäller ung som gammal. Jag har aldrig sett så många gråhåriga bredaxlade gubbar med rutor på magen. Inte för att jag nu tittar efter sådana, men det går inte undvika då motsvarande knappt existerar hemma vid. Enda nackdelen är att man själv känner sig lätt blekfet. 06:30 är det full aktivitet på stranden. folk springer, går, spelar beachwolley och surfar, helt otroligt! På tal om beachwolley, min kollega och jag bevittnade en dam-match, jäklar så duktiga de är...

 

Det sista beviset för att detta är ett trevligt resmål är att när folk säger hejdå, säger man cheers! Har även fått jobbmejl med denna hälsningsfras. I like!

 

Vi ses! //Peter

 

 

 

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Bråda dagar. Mitt i all härlig vinter blir det nu en snabb jobbresa ner på andra sidan klotet. Australien väntar. Passade på att bli förkyld samtidigt - bra tajming.

 

Väl hemma igen ska fru och hundar få jaga ripa...

 

Vi ses!

Mot riporna...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Temperaturen stiger. Ljuset återvänder och dagarna blir allt längre. Likafullt är det bråda tider. Så mycket skoj ska hinnas med på samma gång. Synd och skam att man måste jobba också.

 

I helgen åkte Jaana och grabbarna på en tidsträning på kanonfina draghundsspår i Hemmingsmark sydväst om Piteå. Lynx sträckte ut rejält och kunde ståta med den snabbaste tiden. Nu är det bara att vässa vidare på formen, fila tassarna och valla skidorna för kommande tävlingar.

 

Vi ses!

 

Lynx har utvecklats väl på många plan...

Lynx var faktisk liten för inte så länge sedan...
Idag funkar inte denna plats i bilen...
Lynx gillade tidigt apportträningen...
Jaktlyckan kom tidigt....
Lynx har fått prova på alla underlag...och jodå - vi har haft riktigt kul!
Inkörning med draghundspulka pågår...
Nu längtar vi efter att bevista någon lämplig fjällsluttning...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Vi har nu haft en spännande vecka med hyfsat bister temperatur. Lite överallt gnälls det över att kvicksilvret inte når behagliga höjder. Måttan är som bekant smal. Det var ju inte länge sedan den globala uppvärmningen och brist på riktig vinter var gnällgökarnas huvudsakliga diksussionsämne. Hualigen, vilket eländes gämmer...

 

Att beklaga sig över vädret är slöseri med både tid och energi. Tack och lov finns det en och annan som förstått det. SM i Vintersimning i helgen var ett exempel - mer sådant!

Läs mer: http://norran.se/2012/02/norrantv/daniel-adin-historisk-invigare/

 

Andra klädde på sig lite mer och hoppade på skidorna och tog sig en stärkande tur. Att aktivera hundarna är kanske inte lika lätt, men har man skött den sysslan de lite varmare dagarna så kan en vilovecka bara vara bra...

 

Vid -45grader sägs Finland kunna ha en chans att kvala in till Fotbolls-VM. Vid absoluta nollpunkten -273, lär de visst kunna vinna också!

 

Vi ses!

Lite kyla stoppar inte Jaana från skidåkning...
SM vintersimning i Skellefteå i -30grader... Bild: lånad av Olof R

Kommentera gärna inlägget:

Hos dig finns alltid något kul att göra.

Hos dig får vår jaktlycka hänga och möra.

 

Hos dig vallas skidor för fart i spåren.
Hos dig kan man stycka rådjurslåren.

 

 

Hos dig kan man i bilar och skotrar skruva.

Hos dig har fasaner en plats att ruva.

 

Hos dig har hundar lärt sig ett som annat.

Hos dig har våra gäster gärna stannat.

 

Hos dig kan man äta, festa och sova över.

Hos dig finns det mesta en sån som jag behöver...

 

//Garagefilosofen

 

----------------------------------------------

 

Redan som liten drömde jag om ett bra garage. Pappa var svårt ointresserad av allt garagepyssel och förstod inte sina söners önskan. En önskan att slippa laga cykeln och moppen på ett stampat jordgolv, utan värme och i dålig belysning. En tappad skruv var allt som oftast en förlorad skruv. Och folk med tappade skruvar har man ju hört hur det kan gå för ;-)

 

Vi ses!

Ett garage är mer än bara ett garage...här under uppbyggnad.
Garageträning...många pass har avverkats här.
Garagefest...say no more.

Kommentera gärna inlägget:

Jomen hej!

En helt vanlig torsdag skulle man kunna säga. Men på någotvis sticker den ändå ut. Snabblunch med Jaana - gott, kul och givande samtal. Därfter fortsatt blåjobb. Bemanna, planera, anställa, integrera, dokumentera, kontrollera, attestera, leverera...osv. Många verb alltså. Väl hemma, sjunker ner i soffan. Hittar det moderna fotoalbumet - ett USBminne. Börjar kolla och minnas... 

Iver som lillvalp. Best till vänster, och Keron strax bakom.
Första sommaren. Dags för Iver att lära sig simma...Gamle Best övervakar.
Första hösten och första riporna för Iver...
Iver dryga året gammal på sin första vinterjakt...
Iver på första fältträningen...
Trött ung Iver på fjälljakt. Inte ens korv frestar...
Iver börjar ta medaljer i dragspåret...
Iver tog kliv upp i klasserna på jaktprov...
Den jaktliga erfarenheten växte allt eftersom...liksom framgångarna.
Stolt Iver och stolt husse...
Till slut ramlade championaten in SJCH, SUCH, FiUCH, S(dr)CH.
Iver = arbetsglädje....

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

För en tid sedan satt några män i sina bästa år i en jaktstuga i en skog någonstans. Det sedvanliga bastubadet var avklarat och diskussionerna tog vid där de brukade över en bit älgkött. Gamla historier berättades igen, mellan varven av helt nya upplevelser. Skratten avlöste varandra. Alla tankar om tråkiga måsten, jobbiga jobb och annat otyg som gör livet mindre minnesvärt var som bortblåsta.

 

En bit in i en rökig whiskey kom diskussionen in på vad en riktig jägare är för en. Det var på någotvis enklare att enas om det motsatta. Ett antal hypoteser testades utan vidare framgång.
- Var det den som jagar mest olika vilt? Nej, nej...
- Var det den med flest jaktdagar under året? Nej inte det heller...
- Var det den som sköt flest vilt? Nej, absolut inte...
- Var det den som hade bäst jakthundar? Nej...
- Var det den med störst och bredast kunskap i ämnet? Nej, för praktik och teori går inte alltid hand i hand.
Fram och tillbaka fortsatte den något meningslösa men då ohyggligt intressanta diskussionen, tills en av männen tystnade, tog sats och sedan sa:

 

"En riktig jägare är den som aldrig känner avundsjuka över andras jaktlycka - han fokuserar på sin egen"

 

De andra förblev tysta. Lät orden skjunka in och ta fäste. Meningen upprepades ett par gånger, men gick inte att värja sig mot. Den förblev oemotsäglig och sann. Trots att den nu gått en tid så kvarstår samma känsla över sagda ord. Kanske just därför att man bara själv vet hur det är ställt...

 

Tack alla ni som var med denna kväll.

 

Jaga på och ha kul - vi ses! 

 

Jaktlycka är ett vitt begrepp. Även att hitta en delikat svamp kan sägas vara en form av jaktlycka...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Sent om cider ska bygdens rävan och småningom även en eller annan grävling får sig en match. Polaren Svante ställde villigt och glatt upp med sin tid och spikade ihop praktverket.

 

Nu ska fällan blodas in, placeras ut och lite sädeskorn ska spillas ut under så att mössen boar in sig. Det lär bli orre och tjäder som åtelmaterial. Sen är det bara vänta. Men lite tur ska Iver, Jagr och Lynx få apportera varm räv, så småningom.

 

Vi ses!

Värmländsk tunnelfälla...byggmästaren Svante skymtar där bakom.

Kommentera gärna inlägget:

2012

We like winter ! We like winter !

Hej,

 

Mellan julklappar och massa god mat kan man passa på att reflektera lite över nådens år 2012 och blicka fram mot det nya pigga fräscha 2013.

Mycket har egentligen varit precis som vanligt. Mellan jobb för brödfödan har vi jagat en del, hållit några hundkurser, startat på några jaktprov och njutit av de kulinariska läckerheter som jaktlyckan ger. Denna livslunk är inte fy skam. Tvärtom den är mycket beroendeframkallande.

 

2012 inleddes med toppfågeljakt. Jaana hade ny bössa – Tikka T3Light Stainless – och vädret var ovanligt perfekt. Kvicksilvret låg stadigt runt -5 och allt var upplagt för finfina dagar. Men någon var annorlunda. Visst hittade vi fågel, men inte i topp. Orre och tjäder höll sig på backen och nergrävda i snön. Det var liksom att de undvek att exponera sig och utsätta sig för onödig fara.

Vinterland...
Lynx Peter Jagr Lynx Peter Jagr

Vinterjakten på ripa är något vi inte kan vara utan (heller). Vi återvände dit vi brukar vara och njöt av några finfina dagar. Sol varvades med snöstorm. Folk fastnade på fjället och fick övernatta i skoterpulkor, medan vi myste i en renvaktarstuga vid fjället fot. Lyckligt ovetande. Vi hittade rätt bra med fågel. Men ovanligt skygg fågel. På ett dussin fågeltagningar kom man inom skotthåll en gång. Det var liksom att allt ripa undvek att utsätta sig för onödig fara.

 

Det blev vår och isen på älven rev utan större väsen. Bävrarna påbörjade sitt vårarbete och jag passade på att leka pälsjägare. Jaktlyckan skulle senare bli till ett par hyggliga skoterhandskar. Vår handlar även om att dra igång skytteträning. Konsten att svinga hagelbössan kräver visst underhåll. Jaana hade även kompletterat vapenskåpet med en Beretta Xplor Light, synnerligen trevlig pjäs med obefintlig rekyl.

 

Det grönskade och vi fick besök av några uppfödare med valpköpare. Vi fick se många fina unga hundar och dess ägare med allt det roliga kvar. Att se nya och erfarna förare börja forma sina oslipade diamanter och anta injagningens utmaningar gör en lite avundsjuk. Det är mycket jobb, men all möda värd. Att få de första fåglarna för sin unghund ger en alldeles speciell glädje.

Jaktlycka
Samarbete Samarbete

Det blev sommar, eftersöksprov, SVK-Trivseldag , Fäviken GameFair och massa annat skoj. En sommar är på många sätt kort men ändå en lång väntan. Till slut blev det ändå sent augusti och livets höjdpunkter drog igång på allvar. Innan vi drog till tjäderskogen överlistades en och annan gås. Plogarna som drar över vårt hemman verka bli fler och fler för varje år. Kul utveckling, men det kan ändå inte mäta sig med spänningen att få släppa sin vorsteh längs myrdrog, skogskammar och sumpiga granskogar.

 

Fågelföryngringen 2012 var inget att minnas med glädje. Och skulle man trott alla diskussioner på sociala medier så fanns knappt en vinge varken på fjäll eller i skog. Vissa propagerade för avlysningar och uppmanade folk att lägga ner jakten. Men vi som trotsade dessa tråkiga uppmaningar fann ändå fågel. Visst var det ett sämre år. Men inte värre än andra sämre år. De fåglar vi fann var ofta snabb på vingarna och utmaningen för jägare och hund blev desto större. Det var liksom att all fågel undvek att utsätta sig för onödig fara. Detta tecken hade egentligen varit synligt hela året. Och visst är naturen rätt finurlig ändå. När fågelföryngringen är skral finns heller ingen vidare sorkstam. Rovdjuren får det mycket tufft och minskar snabbt i antal. Allt kan nu börja om igen och vi kan blicka fram emot en växande fågelstam igen. Ge det bara lite tid, så ska du få se.

 

Förutom älg- och rådjursjakter så spenderades någon helg på jaktprov. Lynx och Jaana är nu halvvägs till EKL, efter en fin 7a på fält Gotland. Jagr är halvvägs på väg till jaktchampionat i både Sverige och Finland. Det lär alltså bli fler provstarter.

 

Vi ses!

Goda middagar väntar
Mums...

Hej!

Det vankas jul med allt vad det innebär. Det ska handlas, pysslas och fejas tills svetten lackar och blodtrycket antagit ära vare gud i höjden. Rim ska rimmas, paket ska paketeras och traditioner ska traderas. Mitt i stöket försöker jag tänka mig bort och tillbaka en aning - till tiden för länge sedan, då allt var lite annorlunda men jakten densamma.

Ripjakt på färgsprakande fjäll är en upplevelse, som alla frälsta vet. Beroende på väder och vind, riptillgång och hundarnas bedrifter kan dock denna upplevelse te sig lite olika. Den upplevelse jag nu ska berätta om utspelade sig för väldigt många år sedan. Hundarna är sedan länge på helt andra jaktmarker och preskriptionstiden torde även vara av utgånget datum - God jul på er alla!

 

...Stor jaktlust i kombination med liten erfarenhet är sällan en lyckad kombination. Krydda med en nypa äventyrslust så kan det snabbt barka iväg. För iväg skulle vi. Fjälljakten skulle denna gång tas en snäpp längre. Allt skulle bli lite bättre, lite häftigare. Innan resan hade vi hyrt en tältkåta av den lokala scoutklubbens ledare farbror "Bosse", med bamseemblem på blå skjorta och misstänkt förtjust i unga pojkar. Uppe vid den långsträckta fjällsjön Virisen väntade nästa hyra – en plastbåt som skulle föra oss ut i vildmarken och riptäta lappviden. Sjön var stor, liksom vår packning. Tre glada vorsteh, en uppnost pointer, tältkåta, packning för en månad, en tilltänkt fru och en jaktkamrat fyllde den mycket oansenliga ekan med råge. Men sjön låg spegelblank och från himlen sken en strålande sol som fick en lilla plastbåten att framstå som tillräckligt sjöduglig. Innan vi sköt ut på vår färd uppmanade den lokale båtuthyraren att vi skulle undvika köra nära land. Där fanns luriga stengrynnor som under åren skördat sina propellrar.

 

Vi puttrade in längs sjön och efter 1,5mils färd fann vi till slut en vacker liten vik att lägga till vid. Tältkåtan restes och jakten kunde börja. Tyvärr finns inte några bestående minnen från några fantastiska fågelsituationer längre kvar. Ty gott om ripa var det ont om. Drömmarna om århundradets ripjakt mörknade i takt med himlen, som förebådade om väderomslag. Sol byttes till regn och en allt häftigare vind. Borta var den spegelblanka sjön som istället började se rätt ogästvänlig ut. Ett snabbt beslut senare var tältlägret rivet och vi befann oss återigen i den lilla jollen och började minnas Anslagstavlans uppmaning "...sex av tio drunknar från små båtar, 8 av tio saknar flytväst...". Nåja, vi var då i alla fall nyktra. Visst statistiskt utrymme att segla i fanns ännu.

 

Mitt ute på sjön slog vågorna in över relingen. Båten gick allt djupare medan den lilla båtmotorn segade sig fram i motvinden. Insikten om att vi höll på sjunka kom lika hastigt som olustigt. Kosan styrdes mot land och där sjönk vi. Tack och lov på grunt vatten. Vi kastade i land hundar, packning och baxade upp båten som kunde tömmas på iskallt fjällsjövatten. Vid det här laget hade det redan börjat skymma skrämmande snabbt.

 

Medan vi stod och diskuterade goda dyra råd passade en av de mer handlingskraftiga hundarna på att festa på ripsäcken. De fåglar vi lyckats skjuta förvandlades illa snabbt till ripfärs. Huruvida detta påverkade vår beslutsförmåga låter jag vara osagt. Men tilltänkt fru lämnades i vart fall kvar ensam på stranden med fyra hundar, utan mobiltelefon och utan övriga förnödenheter. Vi karlakarlar hoppade i båten igen för att puttra vidare. Planen var att väl i hamn ta en större mer sjöduglig båt och återvända. Så blev det inte.

 

Mitt ute på sjön då hoppet om att överleva var som lägst ringde det i kompisens mobiltelefon. Det var hans gravida sambo som undrade hur det gick för oss. Samtalet bröts ungefär samtidigt som han meddelat att vi kanske inte skulle klara oss. Men det gjorde vi. I båthamnen mötte vi några stressade stockholmare med stor trygg trollingbåt. De hade bråttom att komma iväg innan det blev kolmörkt. Jag förklarade vårt prekära läge och att vi behövde hjälp med att hämta hem en strandsatt ung dam. Någon hjälp fick vi inte. Jag fick dock tag på båtuthyraren. Han förstod att jag inte var sugen på småprata, dricka kaffe och börja omförhandla hyreskontrakten. Mitt just uppblåssade 08-förrakt gjorde processen kort. Stor båt med stor motor erbjöds utan mankemang.

Stockholmarna hade kommit en bit men vi var snabbt i kapp.

 

Gubbtjyvarna skulle nu få se hur man räddar en kvinna i nöd. Ungefär samtidigt står den tilltänkta frun med fyra hundar, med bristande linförighet och tittar på. Hon ser två båtar passera studsande på vågorna och försvinna vidare in efter sjön. När vi kom fram till udden där vi trodde oss lämnat vårt kvinnliga sällskap, var den tom. För att inte frysa ihjäl hade hon givetvis börjat gå. Vi vände tillbaka och spanade in i mörkret. Men några passagerare att hämta upp återfanns aldrig. Till slut var det helt mörkt. Endast några svaga ljus från båtplatsen syntes som kunde vägleda oss tillbaka. På stranden stod en orolig båtuthyrare. Om det var hans fina båt han oroade sig mest över låter jag vara osagt. Men, klockan var nu sena kvällen och fjällbon började mumla om fjällräddningen...

 

Nu hör det till saken att den tilltänkta frun är och var av det sega, uthålliga och vältränade slaget. Så någon fjällräddning blev det inte mer tal om. Efter en lång blöt, kall orolig väntan kom en bil körandes efter del slingriga lilla vägen. Ut ur den norskregistrerade lilla skåpbilen hoppade den ännu blötare och kallare dam och fyra hundar. För att ha avverkat en jaktdag, blivit lämnad ensam och sen fått gå 1,5mil till i mörker, genom ris och över strida jokkar – var hon på ett förvånads värt bra humör. Hon berättande att hon stött siktat söderut för att komma upp på landsvägen. Där hade hon stött på ett litet tältläger, fyllt med norrmän. Norrmännen var dock fyllda med sprit, så någon vidare hjälp gick inte få där heller. Men en skenbart nyktrare stackare dök efter en stund upp med sin bil. Han var ute och letade sina settrar som sprungit bort (undra var jag hört det tidigare). Han erbjöd skjuts och på den vägen blev det...

 

Just före midnatt anlände tre dränkta personer, med genomblöt packning och fyra aningen slitna hundar till kompisens stuga utanför Kittelfjäll. Dagen därpå gjordes ett tappert försök att hitta nya ripor, att ersätta de söndertuggade med. Jag minns inte hur det gick för oss mer än att dagen blev ovanligt kort...

 

SLUTET GOTT ALLTING GOTT - SKÖT OM ER!

Toppfågellandskap... Toppfågellandskap...

 

Hej,

Hoppas ni alla hinner ta några behövliga stressfria dagar - mitt i all julhets. På tal om julhets, minns jag följande:

"...mitt i julhetsen skulle jag tvärsnippa till föräldrahemmet i något sedan länge bortglömt ärende. Det var kväll och snöade rätt så okej trots åtskilliga minusgrader. Väl i Byske så svängde jag in på den väg som ledde till destinationen. Kylan och snöyran gjorde det lilla samhället mer folkto...mt än vanligt. Alla höll sig inne. Alla utom en. Mitt på vägen låg en gubbe - raklång på mage med utsträckta armar och med stora snöskyffeln framför sig.

- Satan, han har skottat ihjäl sig, han jag tänka innan jag bromsade in och hoppade ut.

Väl framme hos den gamle mannen konstaterade jag vissa livstecken i form av rosslingar. Jag frågade hur han mådde och kunde med nöd och näppe tyda svårdomar från vanlig byskebondska. Han verkade klaga över armarna.

- Satan, han har fått en hjärtinfarkt, konstaterade jag tvärsäkert men utan adekvat utbildning.

Medan jag fumlade efter mobiltelefon anande jag att någon mer kom till undsättning. En synnerligen barsk tant med ättiksur uppsyn mötte mig.

- Han andas och lever men vi måste ringa ambulans, stammande jag fram.

- Inte alls, sa damen. Vi tar in honom i garaget.

Min redan stressade hjärna förstod plötsligt ännu mindre. Vad yrade kärringen om?
- Förstår du inte vad jag säger, vi måste ringa ambulans, upprepade jag lite bestämt.

Damen svarade upp som bestämda damer oftast gör - med ännu mer bestämdhet.
- Gubbfan ska inte åka ambulans, han ska in i garaget – hjälp till!

Jag mopsar sällan upp mot arga tanter så jag lydde förvirrat och greppade gubben. Någonstans där hann övriga sinnen ikapp. En distinkt doft av alkohol slog emot mig då försökte baxa upp honom på benen. Tanten öppnade garageporten och in kom gubben på vodkavingliga ben. Jag satte honom i en stol, som såg ut att ha använts för tillnyktring förut..."

Historien fick alltså ett hyfsat slut. Men ta det lugnt, spadar och sprit kan bli en farlig kombination!

Tjära skogsskidorna och ta en tur...
Ta vara på de få soltimmar som bjuds...
En sista stötjakt kanske också hinns med...

Kommentera gärna inlägget:

Bävrar i mellanstorlek ca 18kg... Bävrar i mellanstorlek ca 18kg...

Hej

 

Att införskaffa sig ett par riktigt varma skoterhandskar kan göras på olika sätt – jag tog den långa vägen. Resan började redan i våras, i en kanot i en nyss riven älv. Ännu flöt isflak förbi. Min bror och jag försökte undvika att återuppleva Titanic-katastrofen. Jaktlyckan blev hygglig.

Bra plats att besöka... Bra plats att besöka...

Egentligen hade jakten redan börjat en månad innan älven rivit och medgav bekväm kanotfärd. Turer längs älvsisen gav tydliga indikationer var vår största gnagare fanns att hitta. Jag är däremot ingen seg tålmodig passjägare. Så att sitta och vänta vid någon betesplats går liksom bort. Hellre då vänta tills soliga majkvällar infinner sig med fågelsång och möjlighet till kanotpaddling. Då är det vår på riktigt, enligt mig.

Flådd och klar för att skickas på beredning Flådd och klar för att skickas på beredning

Att jaga och skjuta sin bäver är den lätta angenäma delen. Att ta hand om bytet är betydlig värre. Den som flått en och annan baddare vet vad jag talar om. Det finns inga likheter med att t ex flå en älg eller rådjur. Där kan stora delar av skinnet dras av. På en bäver krävs överallt en vass kniv - som förvånansvärt snabbt blir slö.

Jag duger till att flå, men där slutar min kompetens när det gäller hudar. Att bereda skinn är en konst i sig och då vänder jag mig hellre till de som kan. Sagt och gjort. En knapp tusenlapp senare så var det avklarat.

Berett skinn - klart för fortsatt jobb. Berett skinn - klart för fortsatt jobb.

När man får hem ett fint berett bäverskinn inser man vilken enorm päls de har. 23.000 hårstrån per kvadratcentimeter (sägs det)!

Planen var ju att förädla skinnet till ett par rejäla skoterhandskar, som även kan hänga med på kalla älgpass och nyttjas som sittunderlag. Utmaningen var att hitta en bra mall. I brist på annat så utgick jag från ett annat handskpar. Jag sprättade helt sonika upp dem och återanvände innerhanden. Ovansidan ritades av på bäverskinnet.

Därefter lades bitarna ihop med avigsidorna utåt. För att hålla dem på plats använde jag lite kraftiga klämmor. Sedan blev det en stunds tråcklande med nål och tandtråd. Japp du läste rätt. Tandtråden är mycket stark och enkel att få tag på. Med en smal pryl stack jag hål i skinnen. Jag sydde med s k skomakarsöm. Dvs man2st nålar, en i varje ände på tråden. Nålarna får mötas i hålet och därmed får man en tät stark söm som ser lika dan ut på båda sidor. 

Billiga klämmor från Clas Olssons höll bitarna på plats.
Fint glansigt bäverlurv...
Så det klart - låt vintern komma!

Kommentera gärna inlägget:

Hej!

 

Min och Jagrs allra första provstart i Finland blev rätt lyckad. Stort tack till Jaana som peppade mig att våga starta...

Vi startade på fält i VOI, vilket motsvarar vår svenska elitklass. Bedömningen är överlag lik vår gen här hemma men några saker är lite annorlunda:
- Inget parsläpp trots att underlaget var fält.
- Hunden ska uppvisa en godkänd av föraren anmäld rapport, spontan eller beordrad spelar ingen roll.
- Föraren ska vid ett fågelarbete skjuta över sin egen hund.

Alla dessa tre saker gav mersmak, tyckte jag. Singelsläpp innebär ju att ingen annan hund kan stjäla stånd eller skrämma fågel. Jag som förare äger tiden i släppet helt och kan nyttja marken efter eget huvud. Att få visa att ens hund kan rapportera för en domare som verkligen uppskattar en sådan förmåga kändes också bra. Men det mest minnesvärda var ändå att få skjuta och även fälla över sin egen hund. Det gjorde att alla provnerver försvann. Det blev liksom riktig jakt av det hela - och det triggar ju lite extra positivt.

Det som möjligen var lite jobbigt var att man under hela provdagen knappt förstod ett enda ord. Det var ovanligt tyst i provgruppen, både bland hundar och förare. Något enstaka hyvää eller perkele hördes. Det lilla snack som blev var alltså på finska. Domaren gav heller ingen direkt feedback mellan släppen och när kritiken sedan gavs var den på finska. Google Translate funkade inte i fält (heller) ;-)

 

Kanske vi vågar starta fler gånger!

 

 

Jagr fick denna kritik "fritt översatt av en god vän":

"...Bra självständigt sök som resulterar i fågel och fågelsituationer.
(sökpoäng 4p av 5, x6 =24p)

Hunden visar upp en tom rapport och en rapport som resulterar i fågelarbete.
Fågelarbete 1: Står bra, bra resning som resulterar i fällning. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 2: Rapporterar. Hittas i stånd. Bra anpassad avance. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 3: Står. Fågel upp. Hunden lugn i skott.
(fågeljobbpoäng 5p av 5, x5 =25p)

Vid rapporten följer man hunden lätt och det resulterar i fågelarbete 2.
(rapportbetyg 4p av 5, x3 =12p)

Apport: Bra apport av varm fågel.
(apportpoäng 5p av 5, x2 =10p)

(Spår o vatten från svenska eftersöket gav 18p av 20)

Total: 89p av 100, 1a pris.

..."

I Finland krävs sittande avlämning - av hunden i alla fall :-) Domaren var mycket nöjd med Jagr's varma apport.
I vinnarklass VOI, vår EKL, krävs att hunden visar rapport. Här har jagr kallats av ståndet och sedan gått tillbaka och tagit nytt stånd. Husse beredd att skjuta...
Det är inte alla gånger man får tillaga middag av den fågel man själv skjutit för sin hund - PÅ PROV :-)

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Jaana har haft en hektiskt vecka med jobb i Egypten/Kairo. Så mycket mer än en snabbt glimt av pyramiderna via taxifönstret hanns inte med innan hemfärd. Väl hemma blev det snabb ompackning och avfärd till Finland för besiktning av Ivers 12 valpar och dessutom utställning för Lynx.

 

Vi på hemmaplan får ta en duvning med bygdens tjädrar och kanske ett eller annat rådjur.

 

Trevlig helg!



 

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Efter helgens provbravader på Gotland kan vi lugnt konstatera att vi lärt oss en hel del. Fält tillhör ju inte vårt vanliga underlag direkt. Så stort tack till alla som snällt delat med sig av erfarenheter och kloka råd. Vi hoppas vi kan få återgälda den tjänsten här uppe i våra västerbottniska skogar.

 

Vid tillfälle passade på att fråga en domare om hur stor del av provresultatet som kan anses bero på förarens agerande. 75-80% blev hans svar. Intressant, eller hur? Så med två nybörjare till förare så är vi än mer nöjda med våra hundars prestation denna helg. Snyggt jobbat Lynx. Jagr du får ursäkta en för girig oklok förare...

 

//Peter



--------------------------------------------------------------------

Provkritik Lynx - Fält:7 Apport:10 s.a 170p 1a pris ÖKL
Lynx arbetar under hela dagen i ett för klassen utmärkt sök. Lätt smidig vägvinnande aktion. Tar hela terrängpartiets bredd väl ut till kanterna. Får med sig mycket mark. Mycket förig och följsam på förare och pipa när den används. Står tomt där fasaner nyligt lättat utan hunds inverkan. Fattar stånd i medvind samtidigt som fasantupp lättar. Senare stånd i kuperad mark. Utmärkt precisering och avance. Lugn i flog och skott. 2 tuppar och en höna lättar. Kastapport. Lugn i kast och skott. Gör ett självständigt och fint apportsök. Bra grepp och avlämning.

 

Provkritik Jagr- Fält:5 Apport:10 s.a 144p 2a pris EKL
Ett för klassen utmärkt fältsök under hela dagen. Står resultatlöst vid två tillfällen. Petar under dagen två fasantuppar i hyfsad vind men med svåra vittringsförhållanden (tät hög markvegetation). Spontant lugn. För ivrig på nyslagen rapphönskull, i fel vind, som lättar. Spontant lugn. Sekunderar spontant och på bra avstånd partner som fattat stånd. Ett fint jaktligt arbete på morkulla under dagen. Vid slutet av dagen stånd i kuperad terräng. Utmärkt resning av fasantupp och lugn vid flog/skott. Får lång släpptid och håller samma fina aktion under hela dagen. Förs föredömligt och är mycket följsam på föraren. Kastapport utförs. Lugn i kast och skott. Söker självständigt och finner. Utmärkt grepp och avlämning.

-----------------------------------------------------

Nya tag nästa gång!

Kommentera gärna inlägget:

Provgruppen på söndag - Peter & Jagr, Sabine & Eddie, Jaana & Lynx, Magnus & Lisen, Svante & Milito. Foto: Sabine Tofftén Provgruppen på söndag - Peter & Jagr, Sabine & Eddie, Jaana & Lynx, Magnus & Lisen, Svante & Milito. Foto: Sabine Tofftén

Tre glada norrlänningar packar in sig i en alldeles för liten Passat och drar söderut. Eller två (Jaana & Svante Morén) tar bilen och en kommer flygandes efter som någon annan lyxlirare (Peter). Åksjuketabletter inmundigas och "Destination Gotland" blir verklighet.

 

Väl över på "öen" så tar vi en kort men välbehövlig sightseeing runt ringmuren innan vi möter upp fältexperten Sabine Tofftén som lotsar oss genom en snabbkurs i hur man attackerar stubbar, gräsmarker, svartjord, ängen och allehanda nya underlag.

 

Tja, man kan väl lugnt säga att på fredagkvällen var det ett gäng trötta norrlänningar som innan dom somnade funderade på om det verkligen var en så himla smart idé att starta på jaktprov efter 90 minuters inkörning?

 

Nå, väl ute i marken på lördag möts vi av strålande väder, en provgrupp som är mer än generösa med råd, tips och hjälp. En domare som gör allt han kan för att vi ska få visa våra hundar och trots en trevande start så får vi en heldagskurs i hur ett fältprov går till. Rapphönsen är skygga och fasanerna svåra, men vi lär oss hela tiden och summerar dagen som väldigt lärorik! Kvällen spenderas på den gemytliga lokala pizzerian tillsammans med andra provdeltagare och historierna är många.

 

Söndagen gryr med om möjligt ännu bättre förutsättningar vädermässigt och vi drar återigen ut i solen. Hundarna verkar ha fått kläm på vad som gäller och vi som förare har nu tenta på gårdagens utbildning. Lynx söker fint och ordnar ett bra fågelarbete på fasan som resulterar i 1ÖKL. Jagr har även han ett fint jobb på fasan och går till 2EKL. Svantes Milito har ett par chanser men får inte till det där sista för ett betyg. Vi summerar helgen som väldigt lyckad, men inser att det inte kommer ges tid för några långa avskedsord då färjan väntar... 

 

Vi hastar in i bilen, flyter över till fastlandet och jagar två dagar. Känns toppen att avsluta med avslappnad jakt på det för oss nu lite mer bekanta underlaget.

 

Nöjda med veckan tar vi oss hem med fina minnen, massa lärdomar, ett knippe goda fasaner och härliga nya vänner som vi hoppas få se här uppe i skogarna till hösten!

 

Stort tack till alla vi träffat för att ni förgyllde vår resa, för att ni delat med er av er kunskap och på ett sådant generöst sätt hjälpt oss att bli ännu lite bättre!

Extra tack till Sabine & Fredrik för ert engagemang i vårt äventyr!

 

Nu väntar en rejäl hög med tvätt och förhoppningsvis några goda fasan-middagar :)

Taggiga snår hindrade inte Lynx framfart...
Ett soligt prov på Gotland gav mersmak - lite skillnad mot vad vi är vana ;-)
Fältjakt - En glad Svante efter ett bra apportarbete med Milito...
Jaanas Beretta visade sig funka finfint på fasaner...

Kommentera gärna inlägget:

Denna sifferkombination kan betyda lite olika saker - full poäng på eftersöksgrenarna eller helt enkelt ett datum.


För exakt 39år sedan kräksnöade det som själva tusan i trakterna runt Skellefteå. Min pappa var då en stressad man som slets mellan BB och en traktorreparationsfirma. Tror han var mer sugen att vara på det senare stället. Där kände han sig nog mer hemma. Hur som haver - stort tack till alla gratulationer som haglat in under dagen!

Som vanligt är mycket i görningen hos familjen Tengman-Nilsson. För ett par dar sedan fick Iver finskt dambesök igen. Tycke uppstod. Tack Kai för trevligt sällskap och vi ser fram emot att komma på besök i Finland igen.

Jaana och även passat på att ordna en tripp till Gotlands fältmarker. Det ska bli ett äventyr i sig - undrar om man kommer känna sig som Kung Keno eller hellre kommer vilja gömma sig bakom någon rauk?

 

Vi ses!

Jaana på väg fram till Iver - Fasanjakt Finland...
Fin jaktkoja...
Hyfsat jaktväder...
Jagr o Peter på fasanlöpa...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

En vecka i Australien och Sydney går förvånansvärt fort - är redan på väg hem. Det som verkligen tar på krafterna är själva flygresan, trots att man inte kör själv. Men 7 timmars transit på en myllrande flygplats i Bankok gör livet onödigt ospännande. Fy fabian vad tråkigt det är. Vad göra - tja varför inte ägna sig åt lite jaktplanering...

Det fältslag jag har absolut minst erfarenhet är just fält. Några enstaka resor till diverse marker har det väl blivit. Men någon större jaktlig fältkunskap finns inte. Enda sättet att lära sig mer är att kasta sig iväg och söka nya erfarenheter. Att sitta och fantasijaga på en asiatisk flygplats hjälper ju föga...

 

Frågan är vart man egentligen ska åka. Att släppa sin hund på livströtta fasaner eller sinnesslöa rapphöns känns mindre roligt. Det är redan testat och går bort. Det blir liksom inte en hedervärd jakt då varannan fågel inte förmår ta till vingarna. När man läser jaktprovskritik där sådant förekommer kan man börja undra. Nä, då lockar andra ställen betydligt mer. som t ex våra två största öar. Jag har hört mycket gott om Gotland. Någon gång ska det testas!

Den som sitter på tips om bra ställen får förövrigt gärna höra av sig. Goda råd tas tacksamt emot!

Vi ses!

 

Fasanapport...

Jo men hej!

 

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

 

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

 

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

 

 

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

 

 

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

 

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

 

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

 

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

 

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

 

Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

 

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

 

 

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

 

Vi ses!

 

 

Iver

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Vi liksom de flesta andra kan nog konstatera att denna höst bjuder på aningen sämre fågeltillgång än tidigare år. Kullarna är magrare och det är liksom fler steg mellan varje fågelkontakt. Inget annat att göra än att gå mer och glädjas rejält åt alla jobb hundarna ändå kan prestera...

 

Fortsatt skitjakt på er alla !

Glada miner efter ett bra jobb och lysande skytte av Jaana...
Strålande väder och myrtraskande...
Tjäderdubble är kul...Iver ska ha äran.
Fågelfinnaren Lynx...
Långt men lyckat eftersök på ungtupp avklarat....
Årets näst dyraste ripa....
Dyraste ripan i Arjeplogsfjällen...
Lyckat löparbete...
Lyckat spårjobb med Iver...igen.
Årets inköp - vacuumplastmaskin...rekommenderas.
Baconlindad ripa...mums!

Jakt är värre än heroin - mot drogberoende erbjuds det hjälp...

Vi önskar alla en irktigt angenöäm höst med trevliga upplevelser - nu laddar vi skarpt, siktar högt och sprider hagel i luften så ofte det bara går!

 

Peter & Jaana

I lördags var det dags för årets stora skyttedag. Vi samlade vänner o bekanta till en kanonad av hagelsmällar och kulskott! Efter avslutat skytte eldades bastun igång, grillen tändes och jakthistorierna tog vid!


Citat av en av deltagarna
"...Roligaste dagen i sommar, grymt skytte, nåra öl och mat på kvällen, och sen alla helt galet osannnolika jakthistorier, ni skulle ge ut en dvd med allt. Skulle bli en storsäljare, ha ha ha...;)..."

Stort tack för en riktigt kul dag!

Simulerad skogsjakt - två bruna vorstrar står...vanlig bild!
Dags för fika, tyckte Roger Svante o Lilian...
Dolda kastare...mitt i grönskan och myrstacken...
Svantes reglementsenliga skjutholkar borgade för säkert skytte under grand finale...
Hans och Erik tjuvfikar...
Jaana är redo att leverera svårtagna duvor...
Robban fick ångra klädvalet - tjejlinnet gav blå axel...
Det förbrukades sådana här i rask takt...
Broder Patrik såg sammanbiten ut men sköt över förväntan...som vanligt!
Stort tack till Svante som riggade fleratalet av skyttestationerna...

Kommentera gärna inlägget:

Hej å hallå,

 

Vi flyttade till Söderbodan för lite drygt 10år sedan. Då såg vi endast några enstaka gåsflockar passera över huset. Men vartefter åren gick verkar gässen ha ökat rejält i antal. De två tre senaste åren har det vissa kvällar varit imponerande plogar som passerat eller landat och vilat upp sig inför kommande flytt söderut.

Givetvis har vi försökt skörda av detta flygade köttförråd - med blandade framgångar. Ty ingen jakt är enkel när man saknar viss kunskap och erfarenhet. Sådan tar tid att införskaffa:
- Var flyger gässen?
- Var vill de ta nattvilan?
- Var söker de föda?
- Hur lockar man?
- Hur arrangerar man gömslet och bulvanerna?
- Krav på camoflage?


Visa erfarenheter är nu gjorda. Som tex att gåsjakten handlar om taktik och planering. Och det kanske är det som gör jakten så intressant och lyckan så stor då ens tankar och idéer slår in.

Den som vet mer än många om gåsjakt är Ulf Lindroth. I somras fick vi besök av denne sympatiske man och givetvis passade jag på att fråga en massa saker som jag ännu inte kunnat lista ut - Tack Ulf för dina svar!

Jag kan varmt rekommendera Ulf's vackra och informativa film "Bulvanjakt på gäss". Se och inspireras HÄR 

Snart är det dags att smyga ut och överlista en eller annan gås - sen ska den ju plockas och tillagas också...

Ännu en bra film av Ulf Lindroth...
Under icke-jakttid är de enkla att smyga sig på...

Kommentera gärna inlägget:

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

 

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

 

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

 

 

 

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

 

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

 

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

 

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

 

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...


...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

 

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

 

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

 

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

 

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...


...kan hunden inte apportera...
etc.

 

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

 

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

 

 

 

 

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

 

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

 

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

 

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

 

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

 

Test av stoppkommandot...
Jagr i hejdlös eftergång? Tack och lov inte, men om det händer får man fundera lite på vad som behöver göras...utan inblandning av vilt.
Är det katastof om hunden själv tar en fågel? Nej, inte alls. Men saknar hunden grundlydnad och får börja med att lyckas på egen hand kan det behövas lite rejälare tag...
Den största vinsten är att man får lära sig "läsa" sin hund...
Träning på utsatt fågel kan aldrig ersätta erfarenheter gjorda på fjäll och skog - Jagr 6mån avlämnar (slarvigt) sin allra första ripa...lyckan var total.

Kommentera gärna inlägget:

Snart dags för skarpt spårläge!

 

Både senaste Svensk Jakt & Brukshunden har utmärkta artiklar om hur man kan förbättra sig. Utan att gå in på detaljerna med hur man börjar och vad som motiverar - här är några mina favoriter:

 

1. Använd rätt grejor

Sluta låta dig släpas runt i dragsele med nylonlina. Om man glömt handskar så osar det både bränt kött och svordomar kring ekipaget.

TIPS:

- Jag har äntligen köpt ett spårhalsband. Det betalade sig första kvällen.

- Jag använder plastade linor, lite tyngre, lite klibbigare, men underbara för humöret.

 

2. Häng med i svängarna

Släpp inte hunden fritt att hitta på bus. En hund i lina gräver inte ner spårslutet och den driver inte rådjur.

TIPS:

- Spåra alltid i lina, på det sättet lär du dej att se när hunden spårar, du kan stötta när den tappar bort sig och undvika att den gräver ner spårslutet... Dessutom kan du träna under hundförbudstiden utan att det är några som helst risker för att den ska fräsa iväg med något rådjurskid.

För eftersöksprovet - träna apport separat och låt den någon gång göra ett "lös-spår", men bara i undantagsfall. 

 

3. Låt hunden ta fram kartan

Saker som är enkla gör att vi blir nonchalanta, så även hunden. I Brukshunden görs liknelsen med ett Stockholmsbesök. Åk och hitta till Globen - tja, inte är det så himla märkvärdigt, det är ju både skyltat och sedan ser man den ju lång väg... Men åk och hitta till Andersson som bor på Storgatan 20, 3 trappor upp någonstans i huvudstaden. Tja, då blir det en helt annan sak.

För hunden så är en tinad trut/räv att likställa med Globen. Det är så enkelt att finna att dom inte ens behöver slå upp i kartboken utan kastar sig ut och chansar direkt.

TIPS -

- träna med saker som doftar mindre i slutet (vinge, dummie, träpinne, plastbit)

- släpa inte vilt, bär det och lägg ut det i slutet

- lägg ut ett spårslut långt i förväg (inte vilt men vinge/dummie) så att det inte luktar så mycket. Om spåret går som ett U vid en väg kan man droppa ut slutet flera dagar i förväg.

- lägg inte alltid spårslutet så lättillgängligt - det måste inte ligga uppe på en stubbe, utan låt det ligga bakom en tuva

 

4. Installera farthållare

Visst ser det snyggt ut med en vorsteh som sträcker ut i full galopp, dock är det inte så kul vid skarpt eftersök på älg med förare och skytt som ska skena bakom...

TIPS:

- Gå alltid i din egen takt, låt inte hunden rusa själv. Lär hunden att stanna i spåret och att det är du som bestämmer farten. Återigen en fördel med spårhalsband!

- För en orutinerad hund i kort lina, låt den inte ringa 40-60 meters ringar i full galopp, lär den att gå i spårkärnan genom att bara stanna upp i fall hunden drar iväg på sök.

 

5. Tänk som en älg

Det är enkelt att springa fort och slarvigt för att hitta en utlagd räv på en tallhed i motvind, dock är det sällan man hittar älgen där...

TIPS:

- lägg spår i oländig contorta, uppväxta våtmarker, sly och myr. Eller varför inte över asfaltvägar, längs grusväg och på lägdor. Att lära hunden hantera olika underlag är både värdefullt praktiskt, men oxå ett sätt att utmana så att det inte blir lätt och därmed slarvigt. Variation är nyckeln till utveckling!

- gå inte enligt ett givet mönster (50-50-50-50) utan snirkla och backa, vänd och gå tillbaka. Älgen har inte läst spårbeskrivningen. Ytterligare ett sätt att få hunden att kolla kartan.

- träna med korsande spår, antingen färska viltspår, eller en kompis som passerar med något annat.

 

6. Slutet är nära?

I samma sekund som du släpper din vorsteh på ett släpspår är jyckens "bild" av uppgiften klar - 200 meter bort ligger det något viktigt - nu ger vi järnet!!!

TIPS:

- prova lägga ut flera föremål längs ett spår på 75-100 meter. Visst kanske hunden blir lite förvånad i början, men kolla in hur noggrann den blir med att följa spåret - det kan ju finnas intressanta grejor redan efter 10 meter, bäst att inte slarva! Variera antalet föremål och även spårets längd. Det kan vara benbitar/skinn/fjädrar/vingar/blodstänk/dummies, ja vad som helst som gör hunden intresserad.

 

7. Skarpt läge

Fågelhundar som bara uppfattar skott i samband med fällning av fågel eller att dom ska apportera kan bli svårhanterliga på skarpa eftersök. Anledningen är att vid skadskjutningar så inväntar man inte det "perfekta skottet" utan om tillfälle bjuds så försöker man fälla djuret och korta lidandet. Något som innebär att man kan faktiskt behöva spåra vidare efter att skott avlossats och då vill man att hunden är koncentrerad och kan fullfölja sitt uppdrag.

TIPS:

- vänj hunden vid att skott inte innebär att man kastar sig iväg och försöker se vad som händer. Träna med att någon skjuter på annan plats när du går spår, öka med att skytten följer med och skjuter osv. Prova även skjuta själv.

 

8. Chilla

Ett spår som är 5 minuter gammalt blåser fortfarande omkring i skogen. För hunden är det som att du gått med en högtryckstvätt och sprayat parfym runt dej. Det är inte enkelt att foka på en "spårkärna" på marken då utan hunden får belöningen (hittar vittring) när den sätter nosen högt.

TIPS:

- Låt spåret ligga läääänge - upp till 24 timmar är inget problem för en tränad jycke. Öka tiden successivt, men fler spår som är 1-4 timmar än 4-6 minuter är min tumregel. Variation återigen!

 

9. Om du inte vet var du är hittar du inte hem...

Det är viktigt att lita på hunden, det är trots allt den som ska göra jobbet och inte du som ska styra hunden längs en upptrampad stig. Dock är det viktigt när du börjar träna och när du ökar svårighetsgrad att du vet precis var spåret är, annars är det omöjligt att starta om/gå vidare.

TIPS:

- Snitsla noggrannt, befinn dej själv i spårkärnan och låt inte hunden ringa utanför linans längd annat än i undantagsfall (stark vind). Om hunden ringar/vimsar, stå bara stilla i spåret och beröm när hunden tar an spåret igen.

- Gå osnitslade spår med jämna mellanrum för att kolla av att ni tränat rätt. Från början väljer jag att lägga dessa själv så att jag ändå har lite koll, men allt eftersom man känner sig säkrare kan man be andra lägga dom här spåren så får man öva på att lita på hunden.

 

10. Träna, träna, träna!

Med variation och utmaning så kommer ni göra oanade framsteg i spårskogen. Det man är bra på blir roligt!

 

LYCKA TILL!

/J

Lillebror Patrik o Iver efter en lyckad kalvspårning...

Kommentera gärna inlägget:

Augusti är skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan. En hektisk tid där allehanda premiärer avlöser varandra.

1 aug - predatorjakten inleds...

 

8 aug - kräftpremiär...

16 aug - bockjakt och surströmmingspremiär...

 

21 aug - gås och morkulla blir lovlig...

25aug - den stora fågelpremiären...

 

Bondepraktikan förkunnar även:
Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt

 

Dagar att särskilt beakta:
Laurentiusdagen den 10aug - Är dagen vacker, betyder god höst.
Bartolomeusdagen den 24aug - Är dagen klar, bådar vacker höst.

 

Bråda tider står för dörren - det gäller att ladda rejält!

 

ojojoj så mumsigt...
Premiärvecka...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Efter några intensivt roliga dagar i Jämtland, Åre och en av årets höjdpunkter Fäviken Game Fair - är vi hemma igen. Lite trötta men det är det värt...

Stort tack till alla som hängde på. Stugan är redan bokad för nästa år!!!

Vi ses!

Borta bra men hemma bäst...

Kommentera gärna inlägget:

Det är kul då det går bra! Lynx 10-10 Det är kul då det går bra! Lynx 10-10

Igår tisdag den 17 juli hölls ett eftersöksprov i Söderbodan. 5 startande i öppenklass, 1 elitklass.

Grattis till

Peter & Jagr 8-10 EKL
Jaana & Lynx 10-10 ÖKL

Jenny & Kvittra 10-10 ÖKL

Svante & Milito 10-10 ÖKL

Åsa & Rally 8-10 ÖKL
Sören & Dobby ni kommer igen om någon vecka!

 

Stort tack till domare Robert Lundgren, Lilian-provledare, Bength-spårdragare, Pär-spårdragare, för att ni ställer upp så vi får gå prov!

 

Tack oxå till den trogna publiken Simon, Erika, Leif och Linda.

Lilan-provledare instruerar Pär-funktionär...
Domare Robert Lundgren Piteå redogjorde för kvällens övning - Tack Robert!
Spår start för Jagr
Avlämning Jagr - 8p spår, pga av lite onödig omstart...
Jaana & Lynx 10-10 - bäst då det gäller...
Svante Morén och hans Altersundets Milito visade hur det ska gå till i ÖKL - 10-10, bra jobbat.
Åsa & Rally gör sig redo...
jenny Haraldsson och Quittra sken ikapp med solen, bra jobbat 10-10.
Sören & Dobby laddar inför spåret...
Kaxig jag? Nä...ödmjuk som få. Erika ser skeptisk ut ;-)

Kommentera gärna inlägget:

Imorgon tisdag laddar vi för eftersöksprov. Lynx och Jagr ska försöka bringa hem apporter på land och i vatten. Lynx i ÖKL, Jagr i EKL. Med lite tur ska det kunna ordna sig :-)

Sedan laddar vi för kommande helg och trivseldag med roliga aktiviteter för folk o fä.

Som sagt sommaren känns kort...då det är mycket att stå i.

 

Vi ses!

Kommentera gärna inlägget:

När är det dags att börja fälla för sin hund?

 

Jag vill tro att de allra flesta köper en jakthund för att jaga med den. Vissa har kanske även ambitioner på prov, men jakten torde/borde rankas högst för majoriteten. I fallet fågelhund är huvudsyftet att skjuta just delikata fält-, skogs-, eller fjällhöns. Med vorsteh kan så småningom även annat vilt stå på menyn.

 

Men när är det egentligen dags att börja fälla?

 

I vanlig ordning finns ingen absolut eller allmängiltig sanning. Inget givet bäst före eller tidigast efter datum. Där är det upp till mig som hundägare att avgöra. Vill jag börja jaga tidigt så får jag agera därefter. Ett hundliv är kort så varför skjuta upp det roliga? Jag tänkte därför delge mina tankar i ämnet, som jag förstått vållar en del bryderier och som bör avdramatiseras.

 

Jag tror många väntar för länge med att komma till skott. Vissa verkar oroas för att göra fel. Andra dröjer av andra anledningar. Oavsett så är det ju svårt att bli bra på något man gör alldeles för sällan. Det krävs egentligen inte mer än tre grundläggande saker för att man utan att skämmas ska börja fälla för sin hund:

 

1. Hunden ska vara van vid skott...

 

2. Hunden ska stå för fågel...

 

3. Ett hyggligt stopp-kommando ska finnas...

 

Dessa tre saker är inga oöverkomliga problem att hinna fixa till fram till unghunden är dryga halvåret gammal. Skottvana kan man faktiskt börja tidigt med. Gör man det med viss eftertanke och försiktighet kommer unghunden snart se skott som något mycket positivt.

Visst kan ståndet utvecklas lite olika snabbt för olika hundar, men i regel finns anlaget där och då behövs bara lite coach'ning. Om hunden inte står och råkar stöta fågel får man kliva in med ett stoppkommando och ett litet utvecklingssamtal. En klok hund inser snabbt att man ska ta det lugnt med fågel. Oavsett anledning försöker jag alltid visa missnöje med en stöt = förstörd skottchans. Således har stoppet avgörande betydelse och bör därför tränas tidigt och flitigt utan inblandning av vilt. Inget av detta torde vara särskilt nytt eller revolutionerande.

 

Kan vi skapa problem genom att inte börja fälla någorlunda tidigt för hunden?


Jag tror det. För mig är fälla fågel den "ultimata belöningen" för väl utfört arbete. Jag blir helt enkelt sprudlande glad. Därför ett utmärkt sätt att lära hunden att vi jagar tillsammans. Hunden söker och hittar fågel, men jag ska vara med för att det ska bli fulländat. Jag misstänker att en hund som inte får lära sig detta tidigt kan snabbt hitta egna sätt att belöna sig på, i takt med att jaktlusten och benlängden ökar. Resultatet blir en förbannad och besviken förare som hunden inte ser någon större vits att samarbeta med. Uttryck som "gå ur hand" eller "jaga för sig själv" kan därmed uppstå.

 

Någon har påpekat risken för knallapporter. Jovisst, sådant kan förstås hända. Och har det inte hänt beror det förmodligen på att hunden ännu inte utsatts för en "provocerande fällning". Dvs fågeln fälls och ligger flaxande kort framför nosen på hunden, svår att låta bli för en jaktsugen jycke. 
En hund vars jaktlust ännu inte blommat ut eller som mest har tränats under jaktliknande omständigheter med startpistol kan ha rätt obefintliga förväntningar på att skott ska rendera i fall. Men denna hund blir för eller senare avslöjad. Verkligheten brukar hinna ikapp, antingen på prov eller den dag den får börja jaga på riktigt. Så varför vänta. Jaga på och då det sker och styr upp hundens förbjudna påhitt, en gång för alla. Jag är alltså inte så bedrövad över en knall&fall apport. När den händer är jag beredd att försvara mitt byte likt en surtik försvarar sitt tuggben. Det kan även bli en strof ut gamla Testamentet om den straffande Guden. Viljan att apportera utan tillåtelse brukar då bedarra betänkligt.

 

Att skjuta och föra hund samtidigt är ingen enkel sak, i vart fall inte för en karl. Speciellt om man som förare inte riktigt litar på sin jaktkamrat. Det kan därför vara klokt att ta med en duglig och injagad skytt. Finns ingen sådan fokuserar jag först på skyttet! Japp, du läste rätt. Rätt logiskt egentligen. Jag vill helt enkelt fälla det jag skjuter på. Om hunden sköter sig är allt 110% jippi tjohej och vi kommer ha en minnesvärd högtidsstund tillsammans. Om inte så tar vi en predikan enligt tidigare nämnda procedur. Vad händer om jag istället skulle försöka fokusera på vad hunden gör för att förvissa mig om att den är lydig? Jo, risken för bom ökar med sådär 110%. Jag klarar då inte dölja besvikelsen och ilskan över det inträffade. Detta är otroligt orättvist mot unghunden som just presterat ett perfekt jobb. Det blir ju nästan som att jag delar ut en bestraffning. Hunden gör allt rätt. Jag gör allt fel, sabbar jaktsituationen och blir förbannad. Hur kul är det att jaga med en sådan?


Slutsats - avdramatisera, ha kul och jaga mer - hör av dig om du vill ha recept på fågel!

 

 

Fält är ett bra ställe att snabbt och enkelt få många bra situationer på...Kompisen Lilian firar här en av sina födelsedagar på bästa sätt!

Kommentera gärna inlägget:

God måndag,


Av och till hörs och ses vissa diskussioner om SVK's eftersöksprov. Det debatteras huruvida särskilda prov ska få anordnas i konkurrens med de ordinarie.

En bra utgångspunkt i alla diskussioner med olika ståndpunkter är - Vad som är rätt eller fel, är ofta svårt att avgöra innan man testat. Sagt och gjort. I Skellefteå har vi på eget bevåg och trots visst motstånd arrangerat ett flertal särskilda eftersöksprov. Alltid en veckokväll och med begränsat antal platser. Har det funnits fler intresserade än provplatser, har vi arrangerat ytterligare kvällar. Anledningen till detta påhitt var att alla helt enkelt inte kunde starta på det ordinarie provet. Vissa visste t ex att de skulle vara bortresta, andra skulle arrangera provet ifråga etc.

I år fortsätter arrangera dessa "öppna" särskilda prov. Varför då?
Jo, de slutsatser vi kunnat dra är bara positiva:

 

  • Alla startande inklusive domare och provledare uppskattar att avverka provet under ett par timmar en vanlig veckokväll. Liten risk för krockar med andra sommarmåsten...
  • Ovanstående har gjort det enkelt att hitta domare som ställer upp...
  • Det är normalt betydligt svalare på kvällen en på dagen i juli månad. Hundar och ägare slipper stekas och våndas med långa själadödande väntetider. Många minns med fasa de stora ordinarieproven, som snarast dödade lusten att starta på prov...
  • Om det mot förmodan skulle skita sig, finns alltid chansen att snart starta igen, utan en massa resande. Det avdramatiserar det hela på ett positivt sätt...
  • Det är betydligt enklare ett peppa nya hundägare att våga starta på ett litet avslappnat särskiltprov med ca 6 startande, jämför med ett stort ordinarie prov...

Domarna och provmarkerna varit de samma som på våra ordinarie prov. Därmed kan man säga att skillnaden mot ett ordinarie prov inte är annan än namnet och tiden för utannonsering.


Det har gjorts försök att få till en kombinerad klubb- och provdag. Målet har varit att ha kul och skapa gemenskap. Förespråkarna av detta har då sett de särskilda proven som hot mot klubbgemenskapen. Jag anser än en gång att man ska kika på upplägget inom SVK Västerbotten. Vi anordnar en speciell "Trivseldag" - bara kul, inget prov. Prov är alltid prov - med nevositet och glada vinnare och bistra förlorare. Ingen vidare kombination för en lyckad trivseldag...

I alla sammanhang finns konserkvativa röster som oroas av förnyelse. Förändringar är av gammal hävd något farligt och juu förr ju bättre. Men vågar man bara testa lite nytt kan man kanske skapa något som bättre passar utövarna. Testet vi i Skelleftegänget gjort kanske skulle stöpas om till våra Ordinarie prov 2013? Vi bokar bara in ett antal vardagskvällar, med maximerat antal platser per kväll och låter domarna slåss om vilken kväll de vill se våra duktiga hundar på...

I morgon tisdagkväll den 9juli kör vi första provet - lycka till alla startande!


Vi ses!

För er som ska på Riksprovet - det ryktas om att det blir gås i elitklass...

Kommentera gärna inlägget:

Lynx får en puss efter väl utfört arbete! Lynx får en puss efter väl utfört arbete!

Hej,

 

Stort tack till alla valpköpare hos Boviksbadets Kennel som kom på helgkurs hos oss. Det var verkligen kul att se er jobba med era hundar. Det blir i vanlig ordning rätt högt tempo och mastigt program en helg som denna. Tveka inte att höra av er om ni har några fortsatta funderingar - Lycka till med jakt och prov!

 

Om jag blickar tillbaka reflekterar lite över de hundar och förare vi sett under åren framträder ett rätt tydligt mönster.

 

"Hundar som inte kan gå i koppel utan att hoppa runt och bogsera sin ägare har problem med de flesta saker en fågelhund ska behärska"

 

...nej-kommandot...
...sitta still...
...stanna...
...inkallning...
...och inte minst apporten!

 

Därmed inte sagt att bara hunden kan gå i koppel så är allt klappat och klart. Men, det räcker oftast med att se folk ta ut sin hund ur bilen, se dem sätta på kopplet och gå en kort promenad, för att avgöra hur det är ställt med ledarskapet och samarbetsviljan. För en otålig man som jag är det nästan lite frustrerande att se på. Speciellt med vetskapen att det bara tar några minuter att lära hunden gå lugnt, följsamt och med uppmärksamhet på sin ägare. Det krävs endast beslutsamhet – lite tajming och konsekvens. Detta tar dock inte bara några minuter för föraren att skaffa sig. Lägg därtill viss rädsla att göra fel, så blir ledarskapet över hunden än mer diffust. Samvaron med en livsglad, understimulerad och olydig vorsteh blir snabbt mindre kul. All behövlig träning blir ett straff i sig och blotta tanken att skämma ut sig offentligt med sin hund avskräcker från allehanda framträdanden. Bland denna bistra skara hittar vi alltså inga glada jägare eller provdeltagare.

 

För att komma vidare, få till tajmingen och börja lyckas med sin hund kan man behöva lite hjälp. De kennlar som anordnar tidiga och återkommande valpträffar med sina köpare är helt rätt ute. Fler får en bra start med sin hund. Man lär och inspireras av varandra – på så vis kommer fler lyckas på både jakt och prov!

 

Tre D - som kom ihåg!

Daglig disciplin...
Daglig motion...
Daglig kärlek...
- testa även på din livskamrat :-)


 

Apportträning...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

Det drar ihop sig för helgkurs igen. Denna gång för Bovikbadets Kennel!

 

Vi ser fram emot en kul helg! /Vi ses!

 

Prel. program:

 

Fredag 29/6
19.00 Fika i Boviksbadet. Vi samspråkar om helgens övningar.
Inkvartering för Anna, Margaretha o Jonas under dagen/eftermiddagen. (Har ni inte ätit middag serveras lättare mat. Hör av er ungefär när ni anländer!)

Lördag 30/6
09.00 Samling hos Jaana och Peter i Söderbodan.
Vi börjar dagen med att kolla upp hundarna med en övning som heter walk-up, för att se hur långt vi har hunnit med stadga och kontroll. Kan vi ha dom lösa vid sidan? Kan hundarna se på när andra jobbar och ändå vara passiva? Skott och passivitetsträning.


10.30 Fika

11.00 Parsläpp med inkallning och stoppkommando. Vad ska jag tänka på när jag släpper hunden? Hur lär jag hunden vändsignal?

12.00 Lunch

13.00 Apport, teori och praktik. Hur gör jag när min hund har benägenhet till knallapport? Vi övar apportering med egna apporter, dummis och fåglar.

14.30 Fika

15.00 Jaana o Peter visar hur en jaktsituation ser ut. Ståndträning på fågel i bur.

16.00 Slut för dagen och vi återvänder till Boviksbadet
Bastu och så småningom tänds grillen.


19.00 Middag

 

Söndag 1/7
09.00 Samling inför spårträning. (medtag spårsele och lina)

10.30 Fika

11.00 Markerings- och dirigeringsövningar.

12.00 Lunch

13.00 Vattenträning med dummies och fågel

14.30 Fika och avslut

Övrigt:

Hör av dig om du är allergisk mot något eller om du inte äter kött/fisk. Glutenfritt bröd finns.
Du som ska sova över: Tag med lakan o örngott.
Hör av dig om du funderar på något.

Följande är anmäldar:
Anna Westerlund med Boviksbadets Klej (Nirak)
Jennie Haraldsson med Boviksbadets Kvittra
Margaretha Olofsson med Boviksbadets Lexus
Magdalena Jonsson o Erik Eriksson med Boviksbadets Lego
Jonas Seger med Boviksbadets L'Snoddas
Lilian Westerlund med Boviksbadets Kyra och Boviksbadets Loomi
Ev. Kari Jämsä med Boviksbadets Kodak (Kaxi)

 

En lydig hund är en lycklig hund...

Kommentera gärna inlägget:

Hej å hå!

Du har väl inte glömt att boka in lördag 21 juli. Då blir det åka av i Knaften, Lycksele. En hel dag med trevligt folk, lek med både hundar och bössa etc. Se mer på SVK Västerbottens hemsida.

 

Jaana är en klurig dam som snappat upp ett som annat från t ex våra hundvänner inom SSRK - spaniel & retriever klubben. Igår kväll hade hon hittat på ett litet inofficielt s k Working-test. Lär mer om WT här.

 

Ett antal apporterings-, sök, dirigeringsmoment anordnades, där varje liten del betygsattes = 10p per perfekt apport. Våra tre odågor fick tävla mot varandra. Konstigt att det blir lite viktigare så snart man blandar in betyg och tävling, trots att det är på lek...Jagr vann ;-)

 

Nu är det äntligen helg och midsommar - årets längsta dag och ändå hinner man inte riktigt med allt som ska göras! Förmodligen är man lite för slö. Nåja, det kommer ju nya dagar emot en hela tiden - tur är väl det!

 

Vi ses!

 

Lynx skötte sig bra på gårdagens working test....

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Det som utmärker våra stående fågelhundar är just att de står för fågel. De visar med sin strama fokuserade kroppshållning att de hittat fågel och ungefär var den ligger och trycker. Denna egenskap är via mångårig avel något som finns programmerat i generna. Lika fullt verkar detta vara ett mycket känsligt ämne, fyllt med våndor och tvivel...

 

Alltför ofta stöter vi på folk som är mer eller mindre oroliga för att hunden inte ska stå för fågel. Anordnar man en kurs så är det just detta som folk vill se - att deras hund kan stå för fågel. Borde inte detta vara självklart? I vart fall för en vorsteh borde det vara det. Andra fågelhundsraser kan jag inte riktigt uttala mig om (lika tvärsäkert). Men visst får man en del bryderier här och där...

 

Jag har en stark känsla av att många oroar sig alldeles för mycket och gör alldeles för lite med sin blivande jaktkompis. Så här är det enligt mig - en hund som inte förstår ordet "NEJ", som inte får utlopp för sin enorma energi, som inte ser sin ägare som sin ledare - den kan lätt hitta på att jaga och resa fågel efter eget tycke och smak. Detta trots goda ståndegenskaper.


Till dig som ändå oroas - det är egentligen ganska enkelt.

- Om din unghund är oförsiktig och råkar stöta en fågel. Tala om med ett skarpt "NEJ" att detta var helt åt fanders dåligt och värdelöst. Den förstörde ju en fågelsituation för dig och det är ju helt värdelöst...


- Se till att hunden får tillräcklig stimulans var och varannan dag, året om. En jaktmaskin behöver få jobba - inte ligga i soffan och överladda batterierna.

- Se till att du blir en jaktkompis som är värd att jaga tillsammans med. Det duger inte att bara spotta, svära och dessutom fippla och bomma när väl hunden gör rätt. Vem fasen vill umgås med en sådan...



Hur som haver, våra hundars förmåga att stå för fågel är något vackert, något som ökar min puls dramatiskt. En stor del av spänningen med jakten tillsammans med en bra stående fågelhund handlar om att läsa söket, terrängen och leta reda på sin hund som försvann ut till höger men inte kom tillbaka -  fast förvissad om att hunden står där ute någonstans, med varm fågelvittring i nosen.

I samma ögonblick ögonen fastnar på den kända siluetten av en hund som står ökar pulsen ytterligare. Hunden har gjort sitt, nu är det upp till mig som jägare att gå fram och belöna med en snygg fällning och ett apportkommando!

 

Vi ses!



 

 

Ser du den tryckande rapphönan?
Höga stilpoäng...
280 i puls...
Frambenslyft....
Fokus...
Lågsniff...

Kommentera gärna inlägget:

Tack Johanna Stringberg för att du tog några bilder från SVK's helgskurs!

Svartkråka kan vara lite skrämmande, men med lite bus går det snabbt över...
Daniel visar hur ett snabbt "stanna" ser ut - snyggt!
Karin med sin Scott får lite tips och råd...
Cristine visade upp sin unga blivande stjärna. Yngst på kursen med bara 3mån!
Fokuserade förare och lösa hundar - snyggt!
Rusiak och Britt Marie i arbete...
Vega och Karin i samarbete. Strävhåret Bosse och Sandra i bakgrunden.
Bosse visar hur man levererar dummies!
Nej jag (Peter) tillber inga högra makter för att lyckas med apporten! :-)

Hej,

 

På fredag kommer Vildfjäderns Kennel på besök i Söderbodan för en helgs träning med sina unghundar och deras ägare.

 

Läs mer om Vildfjädern här

 

Vår träningsfilosofi är rätt enkel - det ska vara kul!

Ju mer rätt vi tränar desto mer tur får vi på både jakt och prov. För att orka lägga ner den tid som krävs, måste det helt enkelt vara kul. Vi hoppas kunna tipsa och inspirera både nya och erfarna fågelhundsägare!

 

Välkomna!

 

 

Lynx 13v börjar sin träning mot en fungerande apportör...

Hej,

 

Till helgen blir det full fart i Söderbodan, som vanligt. Vi arrangerar en träningshelg i vorstehklubbens regi.

 

För dig som anmält dig, läs mer här:

Hoppas alla deltagare ska få denna känsla....

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

Helgkursen den 19-20maj är nu fullbokad. Men det kan ju alltid bli något sent avhopp, så anmäl dig gärna på reservlistan.

 

Fråga till dig som kommer på kursen (och alla andra förövrigt):
– när är du stolt över din hund?

 

Hundar är femjävliga på att läsa av och påverkas av sin ägare och hur denne känner sig. Jag kan ta min Jagr som exempel. När vi tränar ihop med andra hundar, blir han lätt lite "upp-i-varv". Vänta är inte Jagrs grej, inte min heller för den delen. Sådan husse sådan...
Nåja, det blir lätt lite gny och gnäll av och till. Husse gillar förstås inte detta och blir irriterad. Detta lugnar förstås inte Jagr, tvärtom. Han ser ju att husse också ogillar läget. Husse skäms lite över att hans hund beter sig och blir förbannad över att inte ha lärt Jagr bättre. Det blir lite av en ond cirkel av alltihop.

 

Men, om jag istället parkerar honom, dvs platsar honom lös ett tiotal meter bort ifrån mig - händer något annat. Helt plötsligt får jag vara stolt över min Jagr. Han klarar att ligga helt lös och bara titta på när andra hundar får apportera eller utföra någon annan övning. Han är tyst och verkar även rätt lugn.

 

Slutsats?

Jo, jag måste söka efter den stolta känslan!

 

Vi ses!

 

Stolt Jagr - I like!

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

SVK anordnar en helgkurs 19-20maj i Skellefteå. Än finns platser kvar. Bara att anmäla sig om du ännu har en hund som behöver tränas...

Läs mer:

Kommentera gärna inlägget:

En lite ovanligt långlivad vinter hindrar inte från att träna vidare med våra jaktmaskiner.

 

Igår samlades en skara fågelhundsägare hemma hos oss – trots snöslask och gråväder. Efter senaste kursen så startades en öppen träningsgrupp. Upplägget är rätt enkelt. Vi träffas varje söndag kl.18:00. Vi turas om att vara värd för träningspasset – hålla marker och filura ut lite övningar. Det är alltså inte kurs med instruktörer, utan här hjälps vi åt att instruera och hitta på övningar till varandra.

 

Fördelarna med ett sådant här arrangemang är många:
- Hundarna får en naturlig och behövlig variation i träningsmiljö...
- Man får se och lära av många hundar i många olika situationer...
- Man sporras att snäppa upp sin egen träning mellan passen...
- Vi turas om att stå för värdskapet och träningsidéerna...

 

Det krävs inget speciellt för att vara med, förutom glatt humör och bestämd vilja att träna och bli bättre. Men ju snabbare man kommer igång med apporten (grunderna ska ju tränas hemma i lugn och ro) desto fler intressanta övningar kan man göra med sin hund. Många är inte där ännu, men ge inte upp, det är värt all möda!

 

Jaana och jag har medverkat på liknande aktiviteter med SSRK, och där fått en hel del goda tips. Ett är - för att träningspasset ska bli effektivt bör man dela upp passet i olika stationer, med ca 4 hundar per station. Innan man drar igång gör man gruppindelningen och går igenom vad som ska göras på varje station. Gruppen ansvarar sen själv för träningen. Väntetiden minskar dramatiskt.

 

Vi ses nästa gång och glöm inte att träna apporten -blanda lek och lydnad.


Lekapport, skapar föremålsintresse – belöna det som hunden gör rätt, ignorera eventuella fel. Våga busa och ha lite kul.

Lydnadsapport, hålla – bära – gripa – hämta, skapar nödvändig precision, minskar slams.

 

För en fullt ut fungerande apport ska hunden kunna:

  • Bli lämnad och sitta still, stadga, då saker kastas och flyger omkring.
  • Söka effektivt och finna apportföremålet.
  • En fungerande inkallning, snabbt och utan krussiduller. Rak in till föraren och stanna där tills nytt kommando ges.
  • Greppa och hålla i apportföremålet tills föraren kommenderas loss.

Apporten är alltså sammansatt av flera delmoment. Träna dem separat och sätt därefter ihop dem till en fungerande helhet!

 

Vi ses!

Utvecklingssamtal pågår - inte helt ovanligt under träning.

Kommentera gärna inlägget:

Inlärning / Krav / Avstånd / Störning - en spännande balansgång!

 

Allt börjar med att man lär in betydelsen av ett kommando – den så kallade inlärningsfasen. På ett positivt sätt skapas en grundförståelse för kommandot. Här är det bra korkat att bli arg och bestraffa om hunden inte lyder. Den förstår ju ännu inte kommandot. Blir man förbannad skapar man bara en osäker hund som tvivlar på sin ledare. Håll dig lugn, tänk positivt och hjälp din hund att förstå.

 

När hunden väl förstår kommandot ska man börja ställa krav – man är nu i den så kallade kravfasen. Glöm inte att kravet gäller både hund och förare. Ges ett kommando ska det få konsekvenser.

 

Åtlyds kommandot – underbart bra!
Åtlyds det inte - korrigera!

 

Det är alltså nu det blir lite jobbigt att vara hundägare. Ger jag ett kommando måste jag också vara beredd att agera för att det åtlyds. Hundar lär sig annars otroligt snabbt att husse/matte inte menar allvar alla gånger. Då skapas snabbt en olydig hund, dvs en som själv bestämmer när det är värt att vara lydig. Dags att plocka fram den gamla devisen "bättre hålla tyst och bli tagen för en idiot, än öppna munnen och undanröja alla tvivel". Med andra ord, var rädd om dina kommandon och var hellre tyst om du inte är beredd att agera om hunden inte lyder.

 

Som ägare till en stående fågelhund med snabba ben och skenande jaktlust börjar man nu på allvar kriga mot avstånd. Just det, avstånd, sträcka, antal meter. Man kämpar dessutom mot två olika typer av avstånd för att få hunden att åtlyda ett givet kommando.

 

1. Avståndet till hunden.
Ex. Hunden lyder bättre inom 20m håll än på dryga 220m. Ju längre desto svårare alltså.

 

2. Avståndet mellan hunden och en förförisk störning.
Ex. Hoppar grannens katt upp 5m framför hunden lyder den sämre än om katten springer iväg på 100m håll. Ju kortare avstånd desto högre retning/störning = mindre vilja att lyda.

 

Som om inte detta vore nog. Förutom avstånd till retning är typ av retning också av betydelse. Hundar går igång olika mycket på mysiga människor, hunsade hundar, kastrerade katter, rödskimrande rådjur, rådvilla renar och flaxande fåglar. Du lär snart lära dig vad som triggar din hund och ställer lydnaden på hårda prov.

 

Ju mer jag tränar desto mer tur får jag i jaktskogen!

 

Stor störning på nära håll och långt till husse = svårt!

Kommentera gärna inlägget:

Träningstips – "dragkamp för ledarskapet"

 

En dragkampsövning stärker faktiskt ledarskapet och formar ett litet nytt sätt att berömma. Logiken är enkel. Hundar gillar att leka. Men det är den allsmäktige chefen som både inbjuder till lek och bestämmer när densamma ska upphöra. Hundar älskar en allsmäktig ledare. Det ger den trygghet och livskvalitet. En bra ledare har tydliga regler och erbjuder en bra tillvaro för den som följer dem. Enkelt eller hur?

 

Hur gör man då? Jo, ett halvmeterlångt rep med knutar i ändarna fungerar alldeles utmärkt för ändamålet. De flesta hundar brukar gå inbjuda till lekfull dragkamp. Börja i garaget eller i något annat avgränsat område som hunden inte kan avvika ifrån. Busa igång och inbjud till lek. Ju mer social kamplust hunden har desto mer eggad kommer den bli av upptåget. Kampa och gör lite lagom motstånd i dragkampen. Låt hunden "vinna" och få leksaken. Vad händer?

 

- Kommer hunden spontant tillbaka för att leka mer?
Utmärkt, du fick just ett litet mått på samarbete! Erbjud en ny dragkamp, där du efter en stund stannar upp och kommenderar slut på leken. Föremålet (tänk nyfälld tjäder) är nu ditt och det ska hunden acceptera. Om inte, så var rejält tydlig kring äganderätten. Samma agerande gäller om hunden blir för taggad och säker på sin egen äganderätt under dragkampen. Var tydlig – du bestämmer när leken börjar och när den slutar. Inga tveksamheter.

 

- Släpper hunden föremålet direkt?
Ingen fara, ta bara upp leken på nytt. En ranglåg eller icke lekvan hund kan vara blyg till en början. Men det brukar släppa. En hund med mycket låg social kamplust kan också vara lite seg. I det fallet bör man nyttja tillfällen då hunden haft en lite tråkig dag, utan andra aktiviteter. Ge inte upp.

 

- Går hunden undan med sin trofé och vill behålla den själv?
Intressant, du ser ett visst mått av självständighet och brist på respekt. Vänta en liten stund och se vad som händer. Kanske kommer hunden tillbaka för att leka mer – bra. Om inte, gå fram till hunden och kommendera loss. Inga tveksamheter. Återigen, den nyfällda "tjädern" är din, bara din och det ska hunden acceptera. Om inte, så var rejält tydlig kring äganderätten. Upprepa dragkampen, där du efter en stund stannar upp och kommenderar slut på leken med dig som segrare.

 

 

Prova berömma inkallning med att erbjuda en kul dragkamp. Du kommer förmodligen sen märka att hunden ökar farten in till dig. Den kommer alltså inte bara för den måste, den kommer för den vill!

 

Lycka till!

 

Repstumpen brukar snabbt bli mycket omtyckt...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

I söndags hölls vårens första kurs för de lite yngre fågelhundarna. Fokus låg på grunderna och påminna hundägarna nya som gamla – om allt arbete som måste göras. Fritt följ – inkallning – stopp – stadga – apportens grunddelar...och en massa fika och hundsnack förstås.

 

I vanlig ordning så handlar mycket om ledarskap på våra kurser. Tydlighet från föraren och ett fungerande beröm + nej-kommando är vägen till framgång. Vissa hade kommit en bra bit på vägen medan andra har en bit kvar. Men ingen orsak till oro. Det är ju många fina träninsgdagar kvar innan 25augusti och fågelpremiären.

 

Tack alla medverkande till en trevlig dag trots snöslask och gråmulen himmel.

Vi ses nästa gång!


 

Träningstips 1 – ledarskapsmys.
Sätt dig på golvet med ryggen mot väggen. Kalla till dig hunden och se till att den lägger sig i ditt knä. Vänd hunden så den ligger helt på rygg mellan dina utsträckta ben med huvudet upp mot din överkropp. Agera lugnt men obevekligt bestämt - detta är ingen förhandling. Du bestämmer och hunden ska bara foga sig. Pyssla om den, med mycket gos och kel. Kontrollera tassar, lyft på läppar och kika till tänder. Se det som en liten besiktning.

 

Denna lilla övning säger en del om ditt ledarskap. Går det lugnt och sansat till? Fogar sig hunden? Slappnar den av och trivs med ditt pyssel? Grattis – då har hunden förtroende för dig.

 

Blir denna övning istället mer av en brottningsmatch? Hunden vill inte ligga kvar, utan sprattlar och vill upp? Då är det högt tid att bestämma sig och agera därefter. Hunden får streta emot hur mycket den vill. Den ska bara ligga kvar. Minsta lilla tvekan hos dig som förare genomskådar hunden omedelbart. Så tänk igenom ditt agerande och möjliga händelseförlopp innan du sätter dig ner och tar det behövliga utvecklingssamtalet.

Lycka till!

 

 

 

Träningstips 2 – inkallning med vardagsstörning.
Varje dag ger du hunden mat ett par gånger. Nyttja detta tillfälle till en liten inkallningsövning. Sätt/lägg hunden på en bestämd plats. Ställ fram maten och var beredd på att hunden kliver upp. Korrigera och kräv att hunden är kvar på sin plats och inväntar ett varsågod. Det brukar gå rätt fort att förstå vad som gäller för att få mat. Låt sen hunden springa fram och äta några tuggor. Ge ett inkallningskommando tillbaka till utgångsläget. Vad händer? Kommer hunden till dig. Grattis – belöna med att omedelbart "ja-varsågod" och låt hunden fortsätta sin måltid.

 

Eller, händer ingenting då du kallar på hunden? Den fortsätter äta, kanske med ökad intensitet dessutom? Testa direkt ett skarpt "NEJ". Om hunden slutar äta, och kanske vänder sig om mot dig, ge direkt beröm och kalla in den till dig, och låt den återvända till maten igen.

 

Eller, händer ingenting efter vare sig inkallnings- och NEJ-kommandot? Då får du helt enkelt agera "surtik". Stega bestämt fram till hunden och påtala snabbt budskapet med all önskvärd tydlighet, enligt gamla testamentet. Du som förare betalar för maten och bestämmer hur och när den ska ätas. Punkt slut. Snabb korrigering alltså. Backa sen direkt undan och kalla in hunden med din snälla röst. Beröm då hunden kommer och låt den sitta och vänta en liten stund. Ge varsågod och låt hunden fortsätta äta en stund. Upprepa proceduren en gång till. Har du en lite mjukare hund brukar budskapet gå fram rätt snabbt. En matsnål lite hårdare hund kan behöva ytterligare en påminnelse om vad "hit" betyder...

Lycka till!

 

Kommentera gärna inlägget:

Hej och välkommen på säsongsupptakt och vårens 1a kurs!

 

 

Upplägg:
Vi är tre jaktintresserade instruktörer som kommer ge tips och råd för att du ska ha kul och lyckas med din fågelhund vid praktisk jakt och jaktprov. Vi kommer visa de viktigaste grundmomenten och låta dig testa diverse övningar utifrån den nivå du befinner dig med hunden. Kanske du också kan tipsa oss andra om några lyckade, roliga övningar.
Vi hoppas dagen ska inspirera till fortsatt rolig träning.

 

Ju mer vi tränar desto mer tur får vi - det gäller även jakt och prov!

 

 

Plats:
Hemma hos Jaana & Peter, Söderbodan 112, 934 91 Kåge.
Sväng av E4:an österut i Frostkåge. Kör mot Östanbäck. Direkt efter Östanbäcksbron, sväng höger mot Söderbodan och efter 4km är du framme, rött gargage alldeles intill vägen.

 

09:00 - Samling med kaffetår
Vi bekantar oss och går igenom upplägget för dagen. Kanske finns det något specifikt du vill lyfta fram och hjälp med.
Innan vi drar igång träningen med hundarna tar vi en kort rastningspromenad tillsammans.

 

Träningpass 1 - Ledarskapet
Fokus på tajming i beröm/korrigering.
Nej-kommandot, kanske det viktigaste kommandon av alla för en hund med mycket jaktlust. Vila på kommando, praktiskt vid fikapausen!

 

11.00 – Apporteringens grunder "hålla, bära, gripa, hämta"

Diskussion och visning av olika inlärningsmetoder, till färdigt moment.

 

12:00 - Jägarmässig lunch

 

Träningspass 2 - stopp, inkallning

Stopp-kommandot, kommandot för hundens säkerhet, mer jaktlycka och höga pris på jaktprov. Tips på hur man börjar och går vidare.
Fortsatta övningar i inkallning, sitt, ligg.

 

15:00 - Fikapaus

 

Träningspass 3 - med apport

Tips på hur man skapar glädje och precision i apporten. Lydnadsapportens grunder (hålla, bära, gripa, hämta)

 

16:00 Summering och avslut
Avslutande tips på vad just du ska fila vidare på.

 

---------------------------------------------------------------------------------
Medtag:
- Kläder för alla väder.
- Rejält koppel (ej flexi)
- Apportföremål som din hund gillar (i fall att du har hunnit börjat träna).
- Vattenskål & filt till hunden

- Något att belöna din hund med, godis, korvring, leksak etc.

 

För framgång krävs skicklighet och tur - har man lite av det ena krävs mer av det andra!

 

Välkommen!
// Fredrik / Jaana / Peter

 

 

Samarbete ger jaktlycka!

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Häromkvällen kom kompisen Svante förbi med en fin pokal och lite jaktprovsdiplom från 2011. Pokalen med många namnkunniga vorstrar ingraverade - var till Lynx. Han blev lokalklubbens bästa unghund gångna året. God två var Jagr...

 

Vi blickar nu framåt och planerar för kommande vårträning och kurser. Läs mer här.

 

Vi ses!

 

Lynx och Jagr i gott samarbete på fasan...

Kommentera gärna inlägget:

v.11 varje år går Vindelsälvsdraget - 40mil hundkörning i lagstaffett!

 

Vi hann knappt hem från fjälljakten, innan Jaana packade om väskorna, tog Jagr och Lynx och drog västerut igen. Som vanligt fick man glada rapporter om full fart och massa trevligheter i Lag 33. Väl hemma igen var både fru och hundar ovanligt trötta...

Hårt liv, för dagen efter väntade ett plan på Jaana med destination Egypten för en veckas jobb. Snabba kontraster kan man säga....

 

Läs mer och se bilder här på V-dragets hemsida

 

Är du sugen på veta mer, eller kanske ansöka om en plats i laget - kontakta Jaana!

 

Vi ses!

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

En jaktkompis du aldrig slipper undan är vädret. Ibland är "hon" din bästa vän. Ibland det motsatta. Oavsett är det bara att gilla läget, acceptera och anpassa sig efter rådande situation. På årets vinterripjakt hade vi INTE någon vidare jaktkompis i vädret. Korta solglimtar byttes snabbt till kraftig blåst och snöfall som gjorde jakten svår och stundtals omöjlig. Riptillgången var glädjande god, men de var onödigt skygga. Ofta tog de till vingarna när man var på väg upp till hunden, på ca 60m håll. Men får man tillräckligt många chanser infinner sig ändå viss jaktlycka till slut. En afton hade vi 16 fågeltagningar med Lynx på 2 timmar - Yiiihaaa! 
 

Vinterjakt på ripa är inte lätt. Det kan vara alldeles underbart, sol, bra före för hunden och trygga snälla ripor. Tyvärr är dessa dagar väldigt få. Ofta får man tampas med rätt tuffa förhållanden. Det gör bara att man minns och skattar de soliga stunderna desto högre.

 

Det finns dock några saker som kan bidra till en mer lyckad jakt:

  • Bo ute på fjället.
    Att kunna skida ut direkt från stugan är ett måste, enligt mig. Man kan matcha hundarna bättre, med kortare turer och vila i varm stuga när vädret sviker. Man orkar själv hålla ut dagarna om man enkelt kan ta en rejäl lunchpaus. Bekvämt, jodå. Men jag är ju bekväm. Oftast är jakten som bäst sista två timmarna på dagen, så bränn inte ut er för tidigt. Men det visste du nog redan.
  • Lätta skidor med bra fäste
    Jag använder stighudar på lätta plastskidor. Kan alltså enkelt klättra upp, eller ta mig lagom snabbt ner till hunden där den står. Skyttet blir bra mycket säkrare och bättre om man inte halkar omkring och kräver stavtag för att få sig fram. 
  • Vältränade hundar med friska tassar
    Föret kan ibland vara rejält tufft, både för kondition och tassar. Att försöka jaga med en dåligt tränad hund eller en med halvtaskiga tassar är närmast kriminellt. Vi har tre hundar vi kan rulla runt på. det innebär rätt korta pass, med bra återhämtning och skulle någon bli sliten blir man inte utan hund. Tassarnas kondition kan man också påverka genom regelbunden tillsyn, filning och smorsel med t ex salicylsyravaselin.
  • Rengjord bössa och vassa laddningar
    Hagelbössan får inte vara för flottig, då kan den lätt frysa ihop. Ta isär påken, lägg mekanismen i T-röd eller Fotogen. Blås rent med tryckluft. Skotthållen kan ibland bli lite dryga. Se därför till att ladda med lite vassare hagelammo. 36gr 5:or med extra speed ska det vara, om du frågar mig.
  • Vältränat skytte och flås
    Det underlättar alltid. Allt blir så mycket roligare då. Inte kul om man inte orkar skida på i avancen tillräckligt. Hagelskytte på skidor är heller så lätt. Träna, träna och träna.
  • God mat och gott sällskap
    Kanske det allra viktigaste för en trevlig jakt. Självklarheter...

Fortsatt skitjakt på er! //Peter

Gamle Iver visade sin erfarenhet och sitt "go" dessa dagar - KUL!

Kommentera gärna inlägget:

Diskussion - problemlösning trög avance

 

Trög avance är ett elände. Det vet nog alla som haft motsatsen i en hund som har en fejdig rejäl avance. De som tycker annat tycker inte som jag, dvs. de har fel. Jaktsituationerna blir ju så mycket bättre och betygen på prov högre med en hund som:


- kan resa med tillräcklig fart så att fågeln, då ofta fasan eller tjäder, inte bara löper undan...


- kan resa etappvis, 5-10m, så att skotthållen inte blir för långa...

 

- kan resa mot sin förare, för att omöjliga skottlägen möjliga...


- kan resa fågel med på långt håll, så att betygen trillar in även då fågeln är onödigt skygg...

 

De som lyssnat till t ex Anders Landins lära vet att han tydligt propagerar för att träna in ett fungerande stopp innan jag börjar släppa på fågel. Då har jag ju möjlighet att avslappnat gå fram och resa med min blivande stjärna. Berömma ett lagom förföljande, för att sedan kommendera stopp på ett positivt sätt. Fågelsituationen blir alltså genomgående positiv.

 

Har jag inget bra stopp, blir situationen snabbt den omvända. Som förare kommer jag vara spänd och osäker. Hunden känner förstås av detta redan innan den får sitt avancekommando. Jag kommer heller inte våga berömma hunden då fågel lyfter. Ofta kommer istället ett mycket negativt laddat stoppkommando att vrålas ut, redan innan hunden sett eller fattat att den fått fågeln på vingar. Inte helt ovanligt är att hunden även går efter. Valet mellan att stanna kvar hos sin hysteriska förare eller ha roligt och ränna efter fågeln blir enkelt. Upprepas detta kommer jag snart ha en rejält trög hund. Mycket vanlig orsak, men inte den enda.

 

Det går även jaga in en allt trögare avance. Skogsjakt, eller vinterjakt på skygga ripor innebär ofta att fågel lyfter medan jägaren är på väg fram till hunden som står. Jag hinner aldrig ens förska resa. Samma gäller ofta i skogen. Även ett löparbete där jag tillsammans med hunden tar mig fram efter löpan tills tjädern lyfter saknar en formell avance. När jag summerat höstens jakt och många fågelsituationer är det ytterst få lägen jag fått resa med min unge Jagr. Orrarna har lyft före jag ansett mig vara tillräckligt nära honom för att avancera. Jag har förstås skjutit i dessa lägen, jägare som jag anser mig vara. Tillräckligt ofta har det ramlat ner fågel för att jag ska vara någorlunda nöjd. Men detta har tyvärr försämrat Jagrs avance. Den är inte så frejdig som jag skulle vilja ha den (jmf då med gamle Iver). Jagr har här alltså förvärvat en lite seg avance. Något att ta tag i alltså...

 

Det är lätt att se och påtala problem - svårare att lösa dem.

Svårt, men därmed inte sagt omöjligt. Jag har lyssnat runt lite med frun och andra kloka människor och funderat utifrån egna erfarenheter.

Här är några tankar och reflektioner:


- Träna in stoppkommandot utanför fågelsituationer och fortsätt underhålla det.


- Avancera avslappnat och med ett lågmält positivt kommando.


- Träna in ditt avancekommando i situationer utan fågel och få det att bli positivt.


- Tänk på ditt eget agerande i en fågelsituation. En spänd stressad skjutklar kroppshållning gör hunden trögare. Smyger du stelt fram som en adrenalinstinn lönnmördare, eller bara att du viker ihop bössan gör att hunden stramar upp sig och kan bli ovillig att resa. Försök att agera avslappnad, nästan lite nonchalant.

 

- Misstänker du att hunden står hårt nära fågeln, vänta ut den. Ha inte för bråttom.


- Kan du kalla av hunden från ståndet, gör det då och då. Stanna hunden då den sen går tillbaka mot fågeln. Ge avancekommando och beröm mycket.


- När man småspringer fram på en löpa med hunden. Stanna den då och då, beröm, ge nytt avancekommando och mer beröm då den går på.

 

Läs av hunden, fundera, analysera och prova dig fram – framgång kan kräva viss experimentell verksamhet!

 

Vi ses!

 

På tal om smygande indianer....
Ännu en fullt fokuserad indianare...
De flesta tjädrar för Jagr i höst hann jag aldrig ge avancekommando på...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Nu är det nära. Snart hemma igen bara för att packa nya resväskor. Den som provat på vinterjaktens tjusning efter vita marsripor vet vad jag talar om. Ska man bosätta sig i väglöst fjällandskap blir det en och annan pryl som ska fixas.

Lasta skoter och kälke. Ordna med mat för folk och fä. Packa värmetäcken, transportbur, 1a-hjälpen. Kläder i tillräcklig omfattning. Se över skidutrustningen. Skjuta in studsaren och smörja upp hagelbössan...und so weiter. Ett och annat att stå i men vad gör väl det. Uppladdning inför en liten jaktlig expedition är alltid kul. Alla förväntningar på väder, skidföre och riptillgång är ju liksom på topp.

 

En annan funderingen är vilka situationer jakten kommer bjuda på? Vad kommer hundarna få lära sig denna gång? Vad kommer jag själv få dra för lärdomar? Vilka jaktliga fadäser kommer jag måsta ursäkta mig för till Iver, Jagr, Lynx och kanske även Jaana. Kanske däri ligger lite av tjusningen. All den erfarenhet man tror sig ha kan plötsligt vara som bortblåst, då en helt ny situation infinner sig. Man får alltid lära sig något nytt.

 

Vi ses!

Skjuta igen eller skicka hunden på apport. Fel beslut i fel läge och man förlorar ripan....
Ripan ligger uppe till höger och Jagr är otåligt fokuserad på ett kommande apportkommando...
Inget slår en varm stuga ute i jaktmarkerna...lunchpauserna blir så mycket mysigare.

Kommentera gärna inlägget:

Hej!

 

Jag är ingen världsvan vagabond. Har sällan varit på någon solsemester utanför Byske sandstränder. Egentligen är jag helt fel person att rådfråga om några semestertips som inte omfattar bössa och hund. Men under en pågående intensiv arbetsvecka i Sydney kan jag ändå drista mig till att ge ett litet tips till den som inte räds många och långa flygtimmar.

 

Åk till Sydney

 

Behagligt klimat, god mat och synnerligen trevligt folk. Man känner sig direkt välkommen och man blir imponerad av deras sköna syn på livet. En normal arbetsdag inleds...på stranden! Hopp i badshortsen och greppa surfbrädan och ta ett pass i vågorna verkar vara fullt normal. Detta gäller ung som gammal. Jag har aldrig sett så många gråhåriga bredaxlade gubbar med rutor på magen. Inte för att jag nu tittar efter sådana, men det går inte undvika då motsvarande knappt existerar hemma vid. Enda nackdelen är att man själv känner sig lätt blekfet. 06:30 är det full aktivitet på stranden. folk springer, går, spelar beachwolley och surfar, helt otroligt! På tal om beachwolley, min kollega och jag bevittnade en dam-match, jäklar så duktiga de är...

 

Det sista beviset för att detta är ett trevligt resmål är att när folk säger hejdå, säger man cheers! Har även fått jobbmejl med denna hälsningsfras. I like!

 

Vi ses! //Peter

 

 

 

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Bråda dagar. Mitt i all härlig vinter blir det nu en snabb jobbresa ner på andra sidan klotet. Australien väntar. Passade på att bli förkyld samtidigt - bra tajming.

 

Väl hemma igen ska fru och hundar få jaga ripa...

 

Vi ses!

Mot riporna...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Temperaturen stiger. Ljuset återvänder och dagarna blir allt längre. Likafullt är det bråda tider. Så mycket skoj ska hinnas med på samma gång. Synd och skam att man måste jobba också.

 

I helgen åkte Jaana och grabbarna på en tidsträning på kanonfina draghundsspår i Hemmingsmark sydväst om Piteå. Lynx sträckte ut rejält och kunde ståta med den snabbaste tiden. Nu är det bara att vässa vidare på formen, fila tassarna och valla skidorna för kommande tävlingar.

 

Vi ses!

 

Lynx har utvecklats väl på många plan...

Lynx var faktisk liten för inte så länge sedan...
Idag funkar inte denna plats i bilen...
Lynx gillade tidigt apportträningen...
Jaktlyckan kom tidigt....
Lynx har fått prova på alla underlag...och jodå - vi har haft riktigt kul!
Inkörning med draghundspulka pågår...
Nu längtar vi efter att bevista någon lämplig fjällsluttning...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Vi har nu haft en spännande vecka med hyfsat bister temperatur. Lite överallt gnälls det över att kvicksilvret inte når behagliga höjder. Måttan är som bekant smal. Det var ju inte länge sedan den globala uppvärmningen och brist på riktig vinter var gnällgökarnas huvudsakliga diksussionsämne. Hualigen, vilket eländes gämmer...

 

Att beklaga sig över vädret är slöseri med både tid och energi. Tack och lov finns det en och annan som förstått det. SM i Vintersimning i helgen var ett exempel - mer sådant!

Läs mer: http://norran.se/2012/02/norrantv/daniel-adin-historisk-invigare/

 

Andra klädde på sig lite mer och hoppade på skidorna och tog sig en stärkande tur. Att aktivera hundarna är kanske inte lika lätt, men har man skött den sysslan de lite varmare dagarna så kan en vilovecka bara vara bra...

 

Vid -45grader sägs Finland kunna ha en chans att kvala in till Fotbolls-VM. Vid absoluta nollpunkten -273, lär de visst kunna vinna också!

 

Vi ses!

Lite kyla stoppar inte Jaana från skidåkning...
SM vintersimning i Skellefteå i -30grader... Bild: lånad av Olof R

Kommentera gärna inlägget:

Hos dig finns alltid något kul att göra.

Hos dig får vår jaktlycka hänga och möra.

 

Hos dig vallas skidor för fart i spåren.
Hos dig kan man stycka rådjurslåren.

 

 

Hos dig kan man i bilar och skotrar skruva.

Hos dig har fasaner en plats att ruva.

 

Hos dig har hundar lärt sig ett som annat.

Hos dig har våra gäster gärna stannat.

 

Hos dig kan man äta, festa och sova över.

Hos dig finns det mesta en sån som jag behöver...

 

//Garagefilosofen

 

----------------------------------------------

 

Redan som liten drömde jag om ett bra garage. Pappa var svårt ointresserad av allt garagepyssel och förstod inte sina söners önskan. En önskan att slippa laga cykeln och moppen på ett stampat jordgolv, utan värme och i dålig belysning. En tappad skruv var allt som oftast en förlorad skruv. Och folk med tappade skruvar har man ju hört hur det kan gå för ;-)

 

Vi ses!

Ett garage är mer än bara ett garage...här under uppbyggnad.
Garageträning...många pass har avverkats här.
Garagefest...say no more.

Kommentera gärna inlägget:

Jomen hej!

En helt vanlig torsdag skulle man kunna säga. Men på någotvis sticker den ändå ut. Snabblunch med Jaana - gott, kul och givande samtal. Därfter fortsatt blåjobb. Bemanna, planera, anställa, integrera, dokumentera, kontrollera, attestera, leverera...osv. Många verb alltså. Väl hemma, sjunker ner i soffan. Hittar det moderna fotoalbumet - ett USBminne. Börjar kolla och minnas... 

Iver som lillvalp. Best till vänster, och Keron strax bakom.
Första sommaren. Dags för Iver att lära sig simma...Gamle Best övervakar.
Första hösten och första riporna för Iver...
Iver dryga året gammal på sin första vinterjakt...
Iver på första fältträningen...
Trött ung Iver på fjälljakt. Inte ens korv frestar...
Iver börjar ta medaljer i dragspåret...
Iver tog kliv upp i klasserna på jaktprov...
Den jaktliga erfarenheten växte allt eftersom...liksom framgångarna.
Stolt Iver och stolt husse...
Till slut ramlade championaten in SJCH, SUCH, FiUCH, S(dr)CH.
Iver = arbetsglädje....

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

För en tid sedan satt några män i sina bästa år i en jaktstuga i en skog någonstans. Det sedvanliga bastubadet var avklarat och diskussionerna tog vid där de brukade över en bit älgkött. Gamla historier berättades igen, mellan varven av helt nya upplevelser. Skratten avlöste varandra. Alla tankar om tråkiga måsten, jobbiga jobb och annat otyg som gör livet mindre minnesvärt var som bortblåsta.

 

En bit in i en rökig whiskey kom diskussionen in på vad en riktig jägare är för en. Det var på någotvis enklare att enas om det motsatta. Ett antal hypoteser testades utan vidare framgång.
- Var det den som jagar mest olika vilt? Nej, nej...
- Var det den med flest jaktdagar under året? Nej inte det heller...
- Var det den som sköt flest vilt? Nej, absolut inte...
- Var det den som hade bäst jakthundar? Nej...
- Var det den med störst och bredast kunskap i ämnet? Nej, för praktik och teori går inte alltid hand i hand.
Fram och tillbaka fortsatte den något meningslösa men då ohyggligt intressanta diskussionen, tills en av männen tystnade, tog sats och sedan sa:

 

"En riktig jägare är den som aldrig känner avundsjuka över andras jaktlycka - han fokuserar på sin egen"

 

De andra förblev tysta. Lät orden skjunka in och ta fäste. Meningen upprepades ett par gånger, men gick inte att värja sig mot. Den förblev oemotsäglig och sann. Trots att den nu gått en tid så kvarstår samma känsla över sagda ord. Kanske just därför att man bara själv vet hur det är ställt...

 

Tack alla ni som var med denna kväll.

 

Jaga på och ha kul - vi ses! 

 

Jaktlycka är ett vitt begrepp. Även att hitta en delikat svamp kan sägas vara en form av jaktlycka...

Kommentera gärna inlägget:

Hej,

 

Sent om cider ska bygdens rävan och småningom även en eller annan grävling får sig en match. Polaren Svante ställde villigt och glatt upp med sin tid och spikade ihop praktverket.

 

Nu ska fällan blodas in, placeras ut och lite sädeskorn ska spillas ut under så att mössen boar in sig. Det lär bli orre och tjäder som åtelmaterial. Sen är det bara vänta. Men lite tur ska Iver, Jagr och Lynx få apportera varm räv, så småningom.

 

Vi ses!

Värmländsk tunnelfälla...byggmästaren Svante skymtar där bakom.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv