2012 > 08

Jakt är värre än heroin - mot drogberoende erbjuds det hjälp...

Vi önskar alla en irktigt angenöäm höst med trevliga upplevelser - nu laddar vi skarpt, siktar högt och sprider hagel i luften så ofte det bara går!

 

Peter & Jaana

I lördags var det dags för årets stora skyttedag. Vi samlade vänner o bekanta till en kanonad av hagelsmällar och kulskott! Efter avslutat skytte eldades bastun igång, grillen tändes och jakthistorierna tog vid!


Citat av en av deltagarna
"...Roligaste dagen i sommar, grymt skytte, nåra öl och mat på kvällen, och sen alla helt galet osannnolika jakthistorier, ni skulle ge ut en dvd med allt. Skulle bli en storsäljare, ha ha ha...;)..."

Stort tack för en riktigt kul dag!

Simulerad skogsjakt - två bruna vorstrar står...vanlig bild!
Dags för fika, tyckte Roger Svante o Lilian...
Dolda kastare...mitt i grönskan och myrstacken...
Svantes reglementsenliga skjutholkar borgade för säkert skytte under grand finale...
Hans och Erik tjuvfikar...
Jaana är redo att leverera svårtagna duvor...
Robban fick ångra klädvalet - tjejlinnet gav blå axel...
Det förbrukades sådana här i rask takt...
Broder Patrik såg sammanbiten ut men sköt över förväntan...som vanligt!
Stort tack till Svante som riggade fleratalet av skyttestationerna...

Kommentera gärna inlägget:

Hej å hallå,

 

Vi flyttade till Söderbodan för lite drygt 10år sedan. Då såg vi endast några enstaka gåsflockar passera över huset. Men vartefter åren gick verkar gässen ha ökat rejält i antal. De två tre senaste åren har det vissa kvällar varit imponerande plogar som passerat eller landat och vilat upp sig inför kommande flytt söderut.

Givetvis har vi försökt skörda av detta flygade köttförråd - med blandade framgångar. Ty ingen jakt är enkel när man saknar viss kunskap och erfarenhet. Sådan tar tid att införskaffa:
- Var flyger gässen?
- Var vill de ta nattvilan?
- Var söker de föda?
- Hur lockar man?
- Hur arrangerar man gömslet och bulvanerna?
- Krav på camoflage?


Visa erfarenheter är nu gjorda. Som tex att gåsjakten handlar om taktik och planering. Och det kanske är det som gör jakten så intressant och lyckan så stor då ens tankar och idéer slår in.

Den som vet mer än många om gåsjakt är Ulf Lindroth. I somras fick vi besök av denne sympatiske man och givetvis passade jag på att fråga en massa saker som jag ännu inte kunnat lista ut - Tack Ulf för dina svar!

Jag kan varmt rekommendera Ulf's vackra och informativa film "Bulvanjakt på gäss". Se och inspireras HÄR 

Snart är det dags att smyga ut och överlista en eller annan gås - sen ska den ju plockas och tillagas också...

Ännu en bra film av Ulf Lindroth...
Under icke-jakttid är de enkla att smyga sig på...

Kommentera gärna inlägget:

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

 

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

 

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

 

 

 

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

 

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

 

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

 

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

 

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...


...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

 

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

 

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

 

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

 

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...


...kan hunden inte apportera...
etc.

 

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

 

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

 

 

 

 

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

 

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

 

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

 

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

 

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

 

Test av stoppkommandot...
Jagr i hejdlös eftergång? Tack och lov inte, men om det händer får man fundera lite på vad som behöver göras...utan inblandning av vilt.
Är det katastof om hunden själv tar en fågel? Nej, inte alls. Men saknar hunden grundlydnad och får börja med att lyckas på egen hand kan det behövas lite rejälare tag...
Den största vinsten är att man får lära sig "läsa" sin hund...
Träning på utsatt fågel kan aldrig ersätta erfarenheter gjorda på fjäll och skog - Jagr 6mån avlämnar (slarvigt) sin allra första ripa...lyckan var total.

Kommentera gärna inlägget:

Snart dags för skarpt spårläge!

 

Både senaste Svensk Jakt & Brukshunden har utmärkta artiklar om hur man kan förbättra sig. Utan att gå in på detaljerna med hur man börjar och vad som motiverar - här är några mina favoriter:

 

1. Använd rätt grejor

Sluta låta dig släpas runt i dragsele med nylonlina. Om man glömt handskar så osar det både bränt kött och svordomar kring ekipaget.

TIPS:

- Jag har äntligen köpt ett spårhalsband. Det betalade sig första kvällen.

- Jag använder plastade linor, lite tyngre, lite klibbigare, men underbara för humöret.

 

2. Häng med i svängarna

Släpp inte hunden fritt att hitta på bus. En hund i lina gräver inte ner spårslutet och den driver inte rådjur.

TIPS:

- Spåra alltid i lina, på det sättet lär du dej att se när hunden spårar, du kan stötta när den tappar bort sig och undvika att den gräver ner spårslutet... Dessutom kan du träna under hundförbudstiden utan att det är några som helst risker för att den ska fräsa iväg med något rådjurskid.

För eftersöksprovet - träna apport separat och låt den någon gång göra ett "lös-spår", men bara i undantagsfall. 

 

3. Låt hunden ta fram kartan

Saker som är enkla gör att vi blir nonchalanta, så även hunden. I Brukshunden görs liknelsen med ett Stockholmsbesök. Åk och hitta till Globen - tja, inte är det så himla märkvärdigt, det är ju både skyltat och sedan ser man den ju lång väg... Men åk och hitta till Andersson som bor på Storgatan 20, 3 trappor upp någonstans i huvudstaden. Tja, då blir det en helt annan sak.

För hunden så är en tinad trut/räv att likställa med Globen. Det är så enkelt att finna att dom inte ens behöver slå upp i kartboken utan kastar sig ut och chansar direkt.

TIPS -

- träna med saker som doftar mindre i slutet (vinge, dummie, träpinne, plastbit)

- släpa inte vilt, bär det och lägg ut det i slutet

- lägg ut ett spårslut långt i förväg (inte vilt men vinge/dummie) så att det inte luktar så mycket. Om spåret går som ett U vid en väg kan man droppa ut slutet flera dagar i förväg.

- lägg inte alltid spårslutet så lättillgängligt - det måste inte ligga uppe på en stubbe, utan låt det ligga bakom en tuva

 

4. Installera farthållare

Visst ser det snyggt ut med en vorsteh som sträcker ut i full galopp, dock är det inte så kul vid skarpt eftersök på älg med förare och skytt som ska skena bakom...

TIPS:

- Gå alltid i din egen takt, låt inte hunden rusa själv. Lär hunden att stanna i spåret och att det är du som bestämmer farten. Återigen en fördel med spårhalsband!

- För en orutinerad hund i kort lina, låt den inte ringa 40-60 meters ringar i full galopp, lär den att gå i spårkärnan genom att bara stanna upp i fall hunden drar iväg på sök.

 

5. Tänk som en älg

Det är enkelt att springa fort och slarvigt för att hitta en utlagd räv på en tallhed i motvind, dock är det sällan man hittar älgen där...

TIPS:

- lägg spår i oländig contorta, uppväxta våtmarker, sly och myr. Eller varför inte över asfaltvägar, längs grusväg och på lägdor. Att lära hunden hantera olika underlag är både värdefullt praktiskt, men oxå ett sätt att utmana så att det inte blir lätt och därmed slarvigt. Variation är nyckeln till utveckling!

- gå inte enligt ett givet mönster (50-50-50-50) utan snirkla och backa, vänd och gå tillbaka. Älgen har inte läst spårbeskrivningen. Ytterligare ett sätt att få hunden att kolla kartan.

- träna med korsande spår, antingen färska viltspår, eller en kompis som passerar med något annat.

 

6. Slutet är nära?

I samma sekund som du släpper din vorsteh på ett släpspår är jyckens "bild" av uppgiften klar - 200 meter bort ligger det något viktigt - nu ger vi järnet!!!

TIPS:

- prova lägga ut flera föremål längs ett spår på 75-100 meter. Visst kanske hunden blir lite förvånad i början, men kolla in hur noggrann den blir med att följa spåret - det kan ju finnas intressanta grejor redan efter 10 meter, bäst att inte slarva! Variera antalet föremål och även spårets längd. Det kan vara benbitar/skinn/fjädrar/vingar/blodstänk/dummies, ja vad som helst som gör hunden intresserad.

 

7. Skarpt läge

Fågelhundar som bara uppfattar skott i samband med fällning av fågel eller att dom ska apportera kan bli svårhanterliga på skarpa eftersök. Anledningen är att vid skadskjutningar så inväntar man inte det "perfekta skottet" utan om tillfälle bjuds så försöker man fälla djuret och korta lidandet. Något som innebär att man kan faktiskt behöva spåra vidare efter att skott avlossats och då vill man att hunden är koncentrerad och kan fullfölja sitt uppdrag.

TIPS:

- vänj hunden vid att skott inte innebär att man kastar sig iväg och försöker se vad som händer. Träna med att någon skjuter på annan plats när du går spår, öka med att skytten följer med och skjuter osv. Prova även skjuta själv.

 

8. Chilla

Ett spår som är 5 minuter gammalt blåser fortfarande omkring i skogen. För hunden är det som att du gått med en högtryckstvätt och sprayat parfym runt dej. Det är inte enkelt att foka på en "spårkärna" på marken då utan hunden får belöningen (hittar vittring) när den sätter nosen högt.

TIPS:

- Låt spåret ligga läääänge - upp till 24 timmar är inget problem för en tränad jycke. Öka tiden successivt, men fler spår som är 1-4 timmar än 4-6 minuter är min tumregel. Variation återigen!

 

9. Om du inte vet var du är hittar du inte hem...

Det är viktigt att lita på hunden, det är trots allt den som ska göra jobbet och inte du som ska styra hunden längs en upptrampad stig. Dock är det viktigt när du börjar träna och när du ökar svårighetsgrad att du vet precis var spåret är, annars är det omöjligt att starta om/gå vidare.

TIPS:

- Snitsla noggrannt, befinn dej själv i spårkärnan och låt inte hunden ringa utanför linans längd annat än i undantagsfall (stark vind). Om hunden ringar/vimsar, stå bara stilla i spåret och beröm när hunden tar an spåret igen.

- Gå osnitslade spår med jämna mellanrum för att kolla av att ni tränat rätt. Från början väljer jag att lägga dessa själv så att jag ändå har lite koll, men allt eftersom man känner sig säkrare kan man be andra lägga dom här spåren så får man öva på att lita på hunden.

 

10. Träna, träna, träna!

Med variation och utmaning så kommer ni göra oanade framsteg i spårskogen. Det man är bra på blir roligt!

 

LYCKA TILL!

/J

Lillebror Patrik o Iver efter en lyckad kalvspårning...

Kommentera gärna inlägget:

Augusti är skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan. En hektisk tid där allehanda premiärer avlöser varandra.

1 aug - predatorjakten inleds...

 

8 aug - kräftpremiär...

16 aug - bockjakt och surströmmingspremiär...

 

21 aug - gås och morkulla blir lovlig...

25aug - den stora fågelpremiären...

 

Bondepraktikan förkunnar även:
Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt

 

Dagar att särskilt beakta:
Laurentiusdagen den 10aug - Är dagen vacker, betyder god höst.
Bartolomeusdagen den 24aug - Är dagen klar, bådar vacker höst.

 

Bråda tider står för dörren - det gäller att ladda rejält!

 

ojojoj så mumsigt...
Premiärvecka...

Kommentera gärna inlägget:

2012 > 08

Jakt är värre än heroin - mot drogberoende erbjuds det hjälp...

Vi önskar alla en irktigt angenöäm höst med trevliga upplevelser - nu laddar vi skarpt, siktar högt och sprider hagel i luften så ofte det bara går!

 

Peter & Jaana

I lördags var det dags för årets stora skyttedag. Vi samlade vänner o bekanta till en kanonad av hagelsmällar och kulskott! Efter avslutat skytte eldades bastun igång, grillen tändes och jakthistorierna tog vid!


Citat av en av deltagarna
"...Roligaste dagen i sommar, grymt skytte, nåra öl och mat på kvällen, och sen alla helt galet osannnolika jakthistorier, ni skulle ge ut en dvd med allt. Skulle bli en storsäljare, ha ha ha...;)..."

Stort tack för en riktigt kul dag!

Simulerad skogsjakt - två bruna vorstrar står...vanlig bild!
Dags för fika, tyckte Roger Svante o Lilian...
Dolda kastare...mitt i grönskan och myrstacken...
Svantes reglementsenliga skjutholkar borgade för säkert skytte under grand finale...
Hans och Erik tjuvfikar...
Jaana är redo att leverera svårtagna duvor...
Robban fick ångra klädvalet - tjejlinnet gav blå axel...
Det förbrukades sådana här i rask takt...
Broder Patrik såg sammanbiten ut men sköt över förväntan...som vanligt!
Stort tack till Svante som riggade fleratalet av skyttestationerna...

Kommentera gärna inlägget:

Hej å hallå,

 

Vi flyttade till Söderbodan för lite drygt 10år sedan. Då såg vi endast några enstaka gåsflockar passera över huset. Men vartefter åren gick verkar gässen ha ökat rejält i antal. De två tre senaste åren har det vissa kvällar varit imponerande plogar som passerat eller landat och vilat upp sig inför kommande flytt söderut.

Givetvis har vi försökt skörda av detta flygade köttförråd - med blandade framgångar. Ty ingen jakt är enkel när man saknar viss kunskap och erfarenhet. Sådan tar tid att införskaffa:
- Var flyger gässen?
- Var vill de ta nattvilan?
- Var söker de föda?
- Hur lockar man?
- Hur arrangerar man gömslet och bulvanerna?
- Krav på camoflage?


Visa erfarenheter är nu gjorda. Som tex att gåsjakten handlar om taktik och planering. Och det kanske är det som gör jakten så intressant och lyckan så stor då ens tankar och idéer slår in.

Den som vet mer än många om gåsjakt är Ulf Lindroth. I somras fick vi besök av denne sympatiske man och givetvis passade jag på att fråga en massa saker som jag ännu inte kunnat lista ut - Tack Ulf för dina svar!

Jag kan varmt rekommendera Ulf's vackra och informativa film "Bulvanjakt på gäss". Se och inspireras HÄR 

Snart är det dags att smyga ut och överlista en eller annan gås - sen ska den ju plockas och tillagas också...

Ännu en bra film av Ulf Lindroth...
Under icke-jakttid är de enkla att smyga sig på...

Kommentera gärna inlägget:

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

 

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

 

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

 

 

 

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

 

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

 

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

 

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

 

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...


...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

 

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

 

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

 

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

 

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...


...kan hunden inte apportera...
etc.

 

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

 

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

 

 

 

 

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

 

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

 

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

 

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

 

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

 

Test av stoppkommandot...
Jagr i hejdlös eftergång? Tack och lov inte, men om det händer får man fundera lite på vad som behöver göras...utan inblandning av vilt.
Är det katastof om hunden själv tar en fågel? Nej, inte alls. Men saknar hunden grundlydnad och får börja med att lyckas på egen hand kan det behövas lite rejälare tag...
Den största vinsten är att man får lära sig "läsa" sin hund...
Träning på utsatt fågel kan aldrig ersätta erfarenheter gjorda på fjäll och skog - Jagr 6mån avlämnar (slarvigt) sin allra första ripa...lyckan var total.

Kommentera gärna inlägget:

Snart dags för skarpt spårläge!

 

Både senaste Svensk Jakt & Brukshunden har utmärkta artiklar om hur man kan förbättra sig. Utan att gå in på detaljerna med hur man börjar och vad som motiverar - här är några mina favoriter:

 

1. Använd rätt grejor

Sluta låta dig släpas runt i dragsele med nylonlina. Om man glömt handskar så osar det både bränt kött och svordomar kring ekipaget.

TIPS:

- Jag har äntligen köpt ett spårhalsband. Det betalade sig första kvällen.

- Jag använder plastade linor, lite tyngre, lite klibbigare, men underbara för humöret.

 

2. Häng med i svängarna

Släpp inte hunden fritt att hitta på bus. En hund i lina gräver inte ner spårslutet och den driver inte rådjur.

TIPS:

- Spåra alltid i lina, på det sättet lär du dej att se när hunden spårar, du kan stötta när den tappar bort sig och undvika att den gräver ner spårslutet... Dessutom kan du träna under hundförbudstiden utan att det är några som helst risker för att den ska fräsa iväg med något rådjurskid.

För eftersöksprovet - träna apport separat och låt den någon gång göra ett "lös-spår", men bara i undantagsfall. 

 

3. Låt hunden ta fram kartan

Saker som är enkla gör att vi blir nonchalanta, så även hunden. I Brukshunden görs liknelsen med ett Stockholmsbesök. Åk och hitta till Globen - tja, inte är det så himla märkvärdigt, det är ju både skyltat och sedan ser man den ju lång väg... Men åk och hitta till Andersson som bor på Storgatan 20, 3 trappor upp någonstans i huvudstaden. Tja, då blir det en helt annan sak.

För hunden så är en tinad trut/räv att likställa med Globen. Det är så enkelt att finna att dom inte ens behöver slå upp i kartboken utan kastar sig ut och chansar direkt.

TIPS -

- träna med saker som doftar mindre i slutet (vinge, dummie, träpinne, plastbit)

- släpa inte vilt, bär det och lägg ut det i slutet

- lägg ut ett spårslut långt i förväg (inte vilt men vinge/dummie) så att det inte luktar så mycket. Om spåret går som ett U vid en väg kan man droppa ut slutet flera dagar i förväg.

- lägg inte alltid spårslutet så lättillgängligt - det måste inte ligga uppe på en stubbe, utan låt det ligga bakom en tuva

 

4. Installera farthållare

Visst ser det snyggt ut med en vorsteh som sträcker ut i full galopp, dock är det inte så kul vid skarpt eftersök på älg med förare och skytt som ska skena bakom...

TIPS:

- Gå alltid i din egen takt, låt inte hunden rusa själv. Lär hunden att stanna i spåret och att det är du som bestämmer farten. Återigen en fördel med spårhalsband!

- För en orutinerad hund i kort lina, låt den inte ringa 40-60 meters ringar i full galopp, lär den att gå i spårkärnan genom att bara stanna upp i fall hunden drar iväg på sök.

 

5. Tänk som en älg

Det är enkelt att springa fort och slarvigt för att hitta en utlagd räv på en tallhed i motvind, dock är det sällan man hittar älgen där...

TIPS:

- lägg spår i oländig contorta, uppväxta våtmarker, sly och myr. Eller varför inte över asfaltvägar, längs grusväg och på lägdor. Att lära hunden hantera olika underlag är både värdefullt praktiskt, men oxå ett sätt att utmana så att det inte blir lätt och därmed slarvigt. Variation är nyckeln till utveckling!

- gå inte enligt ett givet mönster (50-50-50-50) utan snirkla och backa, vänd och gå tillbaka. Älgen har inte läst spårbeskrivningen. Ytterligare ett sätt att få hunden att kolla kartan.

- träna med korsande spår, antingen färska viltspår, eller en kompis som passerar med något annat.

 

6. Slutet är nära?

I samma sekund som du släpper din vorsteh på ett släpspår är jyckens "bild" av uppgiften klar - 200 meter bort ligger det något viktigt - nu ger vi järnet!!!

TIPS:

- prova lägga ut flera föremål längs ett spår på 75-100 meter. Visst kanske hunden blir lite förvånad i början, men kolla in hur noggrann den blir med att följa spåret - det kan ju finnas intressanta grejor redan efter 10 meter, bäst att inte slarva! Variera antalet föremål och även spårets längd. Det kan vara benbitar/skinn/fjädrar/vingar/blodstänk/dummies, ja vad som helst som gör hunden intresserad.

 

7. Skarpt läge

Fågelhundar som bara uppfattar skott i samband med fällning av fågel eller att dom ska apportera kan bli svårhanterliga på skarpa eftersök. Anledningen är att vid skadskjutningar så inväntar man inte det "perfekta skottet" utan om tillfälle bjuds så försöker man fälla djuret och korta lidandet. Något som innebär att man kan faktiskt behöva spåra vidare efter att skott avlossats och då vill man att hunden är koncentrerad och kan fullfölja sitt uppdrag.

TIPS:

- vänj hunden vid att skott inte innebär att man kastar sig iväg och försöker se vad som händer. Träna med att någon skjuter på annan plats när du går spår, öka med att skytten följer med och skjuter osv. Prova även skjuta själv.

 

8. Chilla

Ett spår som är 5 minuter gammalt blåser fortfarande omkring i skogen. För hunden är det som att du gått med en högtryckstvätt och sprayat parfym runt dej. Det är inte enkelt att foka på en "spårkärna" på marken då utan hunden får belöningen (hittar vittring) när den sätter nosen högt.

TIPS:

- Låt spåret ligga läääänge - upp till 24 timmar är inget problem för en tränad jycke. Öka tiden successivt, men fler spår som är 1-4 timmar än 4-6 minuter är min tumregel. Variation återigen!

 

9. Om du inte vet var du är hittar du inte hem...

Det är viktigt att lita på hunden, det är trots allt den som ska göra jobbet och inte du som ska styra hunden längs en upptrampad stig. Dock är det viktigt när du börjar träna och när du ökar svårighetsgrad att du vet precis var spåret är, annars är det omöjligt att starta om/gå vidare.

TIPS:

- Snitsla noggrannt, befinn dej själv i spårkärnan och låt inte hunden ringa utanför linans längd annat än i undantagsfall (stark vind). Om hunden ringar/vimsar, stå bara stilla i spåret och beröm när hunden tar an spåret igen.

- Gå osnitslade spår med jämna mellanrum för att kolla av att ni tränat rätt. Från början väljer jag att lägga dessa själv så att jag ändå har lite koll, men allt eftersom man känner sig säkrare kan man be andra lägga dom här spåren så får man öva på att lita på hunden.

 

10. Träna, träna, träna!

Med variation och utmaning så kommer ni göra oanade framsteg i spårskogen. Det man är bra på blir roligt!

 

LYCKA TILL!

/J

Lillebror Patrik o Iver efter en lyckad kalvspårning...

Kommentera gärna inlägget:

Augusti är skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan. En hektisk tid där allehanda premiärer avlöser varandra.

1 aug - predatorjakten inleds...

 

8 aug - kräftpremiär...

16 aug - bockjakt och surströmmingspremiär...

 

21 aug - gås och morkulla blir lovlig...

25aug - den stora fågelpremiären...

 

Bondepraktikan förkunnar även:
Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt

 

Dagar att särskilt beakta:
Laurentiusdagen den 10aug - Är dagen vacker, betyder god höst.
Bartolomeusdagen den 24aug - Är dagen klar, bådar vacker höst.

 

Bråda tider står för dörren - det gäller att ladda rejält!

 

ojojoj så mumsigt...
Premiärvecka...

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv