2014 > 06

Hej,

Häromdagen damp Vorsteh-tidningen ner i brevlådan. En artikel intresserade mig lite extra. Den handlade om "fälla fågel" på våra prov och särskilt för de högre betygen och våra jaktchampions. Lite humor blev det att läsa om en hund som utmärkte sig lite extra. Det var nämligen bara en enda jaktchampion som det inte fällts fågel för på proven fram till diplomet. Om statistiken stämmer så är detta min egen Jagr - en hund som förövigt bidrar rätt hyggligt med kött till hushållet. Men det är en annan historia, tillika oväsentlig i sammanhanget.

Jag anser att det i möjligaste mån ska fällas på prov. Det är där och då hunden får visa några färdigheter (eller brist på sådana) som annars inte blir prövade. För vad skulle hända om vi helt slopade denna del av provet? Fundera - själv har jag en bestämd uppfattning i frågan. Utvecklingen mot "fågelhundsagility" som vissa belackare utrycker det, är ingen utveckling jag vill se accelerera. Prov ska vara så lik den riktiga jakten som möjligt. Och det kräver domare med gedigen jaktlig erfarenhet och helst bössa i egen hand. Jag kan inte låta bli att gilla den provform som ännu finns i Finland. I deras elitklass skjuter föraren över sin egen hund. Snacka om jaktlikt.

Nåja, självklart  går det inte fälla fågel alla gånger. Så är det på riktig jakt och så är det på prov. Men det är ändå intressant att fundera lite på orsakerna då fällning uteblir. Dessa är flera och jag har nog upplevt merparten själv, som t ex :

1. Skytten bommar
- Det är inte svårt att bomma. Men jag har startat på några för många prov där skytten inte agerat som en erfaren jaktsugen fågeljägare. Det räcker faktiskt inte med att hyggligt kunna krossa lerduvor på byggdens trapbana. Det är ju lite av en konst att ta sig fram till hunden, läsa terrängen och svinga med både träffsäkerhet och säkerhet för dem som ska skonas. Sådant tarvar både rutin och visst handlag med bössan och en gedigen vilja att vekligen komma till skott - jag kallar det jaktlust.

Jag ser faktiskt helst att domaren själv är skytt. Jag har t.o.m lite svårt att förstå domare som inte vill vara i hetluften. Jag har hört en del argument, men få biter på mig. Varför då? Jo, jag anser att om domaren skjuter själv ökar det chansen till rättmätigt pris. I fallen när både förare, en skytt och domare (ibland även domarelev) ska stampa fram till situationen så är oddsen betydligt sämre. Speciellt i skogen...

2. Skytten väljer att inte skjuta
- Ibland måste förstås skytten avstå att skjuta. Anledningarna är flera. Säkerheten är dock en odiskutabel sådan. På ett prov jag startade blev det av säkerhetskäl en tvingad salut för min hund, varvid domaren vänder sig om och säger: Jag kunde inte fälla, jag tänkte på damerna i provgruppen...".  Självklart var jag tvungen att missförstå uttalandet ;-)

Av och till avstår man att ens försöka fälla, bara för att, så att säga, hushålla med viltet. Andra orsaker är att hunden ifråga inte anses aspirera för högre pris där fällning "bör" ske. Kanske är detta förklaringar som även jag får acceptera, om än lite motvilligt.

Jag har även deltagit på prov där enligt jakttabell lovlig jaktbar fågel för dagen beslutats att inte vara jaktbar fågel. Intressant. I mitt fall handlade det om morkulla, en förövrigt rätt stor jaktlig utmaning för både hund och skytt, om du frågar mig. Sådana ska väl premieras?

3. Skytten får inte skjuta
- Vissa prov hålls under en tid då fällning inte är tillåten. Eller så är det en unghund som prövas och där fällning inte är en del av premieringen. Således, inte så mycket att orda om egentligen. Men låt inte prov under icke jaktbar tid bli de enda hunden prövas på. Låtsasjakt är inte jakt och jakthundar är det proven syftar till att ta fram.

~

Till sist - upplever du att du bommar oftare än du träffar? Då är det hög tid att ta hjälp med att kontrollera hur väl bössan passar din kropp. Anlita någon duglig instruktör. Det är värt varenda krona. Nästa steg är att börja träna. Det är ju lite av ett hån mot hunden att drilla den i alla tänkbara saker, men att själv ligga på latsidan. 

Än är länge kvar till jaktpremiären - så lycka till med att slipa formen!
 

Hur väl passar kolven? Bilden är lånad av mäster Leif Schmidt, välkänd skytteinstruktör i vår byggd.
Lyckade fågeljobb kommer inte av sig självt. Jagr o Joe

Kommentera gärna inlägget:

2014 > 06

Hej,

Häromdagen damp Vorsteh-tidningen ner i brevlådan. En artikel intresserade mig lite extra. Den handlade om "fälla fågel" på våra prov och särskilt för de högre betygen och våra jaktchampions. Lite humor blev det att läsa om en hund som utmärkte sig lite extra. Det var nämligen bara en enda jaktchampion som det inte fällts fågel för på proven fram till diplomet. Om statistiken stämmer så är detta min egen Jagr - en hund som förövigt bidrar rätt hyggligt med kött till hushållet. Men det är en annan historia, tillika oväsentlig i sammanhanget.

Jag anser att det i möjligaste mån ska fällas på prov. Det är där och då hunden får visa några färdigheter (eller brist på sådana) som annars inte blir prövade. För vad skulle hända om vi helt slopade denna del av provet? Fundera - själv har jag en bestämd uppfattning i frågan. Utvecklingen mot "fågelhundsagility" som vissa belackare utrycker det, är ingen utveckling jag vill se accelerera. Prov ska vara så lik den riktiga jakten som möjligt. Och det kräver domare med gedigen jaktlig erfarenhet och helst bössa i egen hand. Jag kan inte låta bli att gilla den provform som ännu finns i Finland. I deras elitklass skjuter föraren över sin egen hund. Snacka om jaktlikt.

Nåja, självklart  går det inte fälla fågel alla gånger. Så är det på riktig jakt och så är det på prov. Men det är ändå intressant att fundera lite på orsakerna då fällning uteblir. Dessa är flera och jag har nog upplevt merparten själv, som t ex :

1. Skytten bommar
- Det är inte svårt att bomma. Men jag har startat på några för många prov där skytten inte agerat som en erfaren jaktsugen fågeljägare. Det räcker faktiskt inte med att hyggligt kunna krossa lerduvor på byggdens trapbana. Det är ju lite av en konst att ta sig fram till hunden, läsa terrängen och svinga med både träffsäkerhet och säkerhet för dem som ska skonas. Sådant tarvar både rutin och visst handlag med bössan och en gedigen vilja att vekligen komma till skott - jag kallar det jaktlust.

Jag ser faktiskt helst att domaren själv är skytt. Jag har t.o.m lite svårt att förstå domare som inte vill vara i hetluften. Jag har hört en del argument, men få biter på mig. Varför då? Jo, jag anser att om domaren skjuter själv ökar det chansen till rättmätigt pris. I fallen när både förare, en skytt och domare (ibland även domarelev) ska stampa fram till situationen så är oddsen betydligt sämre. Speciellt i skogen...

2. Skytten väljer att inte skjuta
- Ibland måste förstås skytten avstå att skjuta. Anledningarna är flera. Säkerheten är dock en odiskutabel sådan. På ett prov jag startade blev det av säkerhetskäl en tvingad salut för min hund, varvid domaren vänder sig om och säger: Jag kunde inte fälla, jag tänkte på damerna i provgruppen...".  Självklart var jag tvungen att missförstå uttalandet ;-)

Av och till avstår man att ens försöka fälla, bara för att, så att säga, hushålla med viltet. Andra orsaker är att hunden ifråga inte anses aspirera för högre pris där fällning "bör" ske. Kanske är detta förklaringar som även jag får acceptera, om än lite motvilligt.

Jag har även deltagit på prov där enligt jakttabell lovlig jaktbar fågel för dagen beslutats att inte vara jaktbar fågel. Intressant. I mitt fall handlade det om morkulla, en förövrigt rätt stor jaktlig utmaning för både hund och skytt, om du frågar mig. Sådana ska väl premieras?

3. Skytten får inte skjuta
- Vissa prov hålls under en tid då fällning inte är tillåten. Eller så är det en unghund som prövas och där fällning inte är en del av premieringen. Således, inte så mycket att orda om egentligen. Men låt inte prov under icke jaktbar tid bli de enda hunden prövas på. Låtsasjakt är inte jakt och jakthundar är det proven syftar till att ta fram.

~

Till sist - upplever du att du bommar oftare än du träffar? Då är det hög tid att ta hjälp med att kontrollera hur väl bössan passar din kropp. Anlita någon duglig instruktör. Det är värt varenda krona. Nästa steg är att börja träna. Det är ju lite av ett hån mot hunden att drilla den i alla tänkbara saker, men att själv ligga på latsidan. 

Än är länge kvar till jaktpremiären - så lycka till med att slipa formen!
 

Hur väl passar kolven? Bilden är lånad av mäster Leif Schmidt, välkänd skytteinstruktör i vår byggd.
Lyckade fågeljobb kommer inte av sig självt. Jagr o Joe

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv